torsdag 29 december 2016

Pay the purple prize

  Den tredje årskrönikan handlar om konst och färg. Inläggen om konst och poesi har varit väldigt populära och därför planerar jag för en ny omgång med ekfrasis (alltså poesi om konstverk) under 2017.




 Årets konstnär: Dante Gabriel Rossetti

... var inte uteslutande en fantastisk konstnär utan skrev även lyrik. I bloggen fick han ett eget Tria Carmina-avsnitt. Han bidrog även till sonett-temat. Dessutom publicerade jag ett av hans konstverk i samband med Morten Söndergaards dikt "The lovers".
  Jag ger honom ytterligare en chans att visa upp sitt mästarsigill, en sonett om sonetter.

'A sonnet is a moment's monument', by Dante Gabriel Rossetti
(From 101 sonnets : from Shakespeare to Heaney. Edited by Don Paterson. London : Faber, 2012.)

A Sonnet is a moment's monument, -
Memorial from the Soul's eternity
To one dead deathless hour. Look that it be,
Whether for lustral rite or dire portent,
Of its own arduous fulness reverent:
Carve it in ivory or in ebony,
As Day or Night may rule; and let Time see
Its flowering crest impearled and orient.
A Sonnet is a coin: its face reveals
The soul, - its converse, to what Power 'tis due:
Whether for tribute to the august appeals
Of Life, or dower in Love's high retinue
It serve, or, mid the dark wharf's cavernous breath,
In Charon's palm it pay the toll to Death.

***


Årets färg: Purple

  Det är väl inget snack om vilken färg som dominerat bloggens färgskala i år. Den långa dikten "Fuchsia" av Mahtem Shiferraw innehåller flera nyanser av violett. I dikten "Ett bloss för Moster Lillie" av Bodil Malmsten förekommer en referens till Prince och hans låt "Purple Rain". 
  Till dessa kan vi addera följande dikt, som ingick i inlägget om clematis.

Song for a Viola d'Amore, by Amy Lowell (1874-1925)

(Published in Harper's Magazine, november 1922.)

The lady of my choice is bright 
As a clematis at the touch of night, 
As a white clematis with a purple heart 
When twilight cuts earth and sun apart. 
Through the dusking garden I hear her voice 
As a smooth, sweet, wandering, windy noise, 
And I see her stand as a ghost may do 
In answer to a rendez-vous 
Long sought with agony and prayer. 
So watching her, I see her there. 

I sit beneath a quiet tree 
And watch her everlastingly. 
The garden may or may not be 
Before my eyes, I cannot see. 
But darkness drifting up and down 
Divides to let her silken gown 
Gleam there beside the clematis. 
How marvellously white it is! 
Five white blossoms and she are there 
Like candles in a fluttering air 
Escaping from a tower stair. 

Be still you cursed, rattling leaf, 
This is no time to think of grief. 

The night is soft, and fire-flies 
Are very casual, gay, and wise, 
And they have made a tiny glee 
Just where the clematis and she 
Are standing. Since the sky is clear, 
Do they suppose that, once a year, 
The moon and five white stars appear 
Walking the earth; that, so attended, 
Diana came and condescended 
To hold speech with Endymion 
Before she came at last alone. 

The lady of my choice is bright 
As a clematis at the fall of night. 
Her voice is honeysuckle sweet, 
Her presence spreads an April heat 
Before the going of her feet. 
She is of perfectness complete. 
The lady whom my heart perceives 
As a clematis above its leaves, 
As a purple-hearted clematis. 
And what is lovelier than that is?

***

  Slutligen redovisar jag min favoritrubrik. Jag tycker inte att jag har varit lika kreativ i mina rubriksättningar 2016. Några som jag är nöjd med:

"Tonsatt poesi är helt Åkej"

"Vaggande skog och gungande gräs"

"För ett litet förlag kan en åker bli ett hav"

"Only some sonnets sliced from the past"

"Filling up with women's poetry"


samt

Årets rubrik 2016: "With a deck of unknown letters"

(den användes i samband med Andrej Sen Senkovs dikt om HIV som deltog i årets PMC)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar