söndag 18 december 2016

Överlevnad genom dikten

  Fem perioder fördelade på femtio veckor är till ända. Poetry with Blues räckvidd kan tyckas oändlig men idag når den årliga lunken fram till målsnöret. På andra sidan målgången väntar rosenträdgården med utmärkelser och årskrönikor.

  Det finns många förståsigpåare som ansåg att J.K. Rowlings böcker om Harry Potter inledde en ny genre. De saknade historisk förankring. År 1968 publicerade Ursula Le Guin Trollkarlen från övärlden, och hennes klassiska fantasy-serie innehåller: "En vindpinad ö i havet. En trollkarlsskola. En ung lärling. Ont och gott, äventyr, magi ..." Citat ur Svenska Dagbladets recension, "En gastkramande klassiker", av Lisa Bjärbo, april 2014.
  Ursula är given i min adventskalender och hon finns i lucka 18.

***

  Nästa års bloggprogram är redan spikat; och våra fem minoritetsspråk tar plats i bloggen under veckorna 6-10. Redan i dag uppmärksammar jag tornedalsfinskans första poet, Antti Mikkelinpoika Keksi (sv. Anders Mickelsson Keksi). Han föddes omkring år 1622 och dog omkring 1705.
  Antti Keksi diktade på kalevalameter. Hans kväden är de äldsta bevarade (traderade) litterära verken på tornedalsfinska.

Berget Aavasaksa sett från nordväst (Kuivakangas)

  David Vikgren gav ut Antti Keksis kväden i ny översättning 2010, och i år har samma texter inspirerat honom till egna verk.

(Ur Kväden : översättning : dikt II, av David Vikgren. Luleå : Hitom Press, 2016.)

4.

          Skapa
             er
                                   inga
                           öde         fjäll

         ta det ut i


                                          os
                                      vik

                                och
         stjälp

              den
                      ort

                                           i
                                          hål


                                                  i dis

***

  "Verse goes viral: how young feminist writers are reclaiming poetry for the digital age" är rubriken för en intressant artikel som publicerades i The Guardian, 27 november. I den går Rebecca Slater igenom den nya generationen poeter och belyser de nya formerna för publicering. I ingressen syns fotona av Kate Tempest, Hera Lindsay Bird och Warsan Shire. Alla tre har fått utrymme i bloggen och Warsan blev till och med Årets Poet 2015. Artikelförfattaren tar sedan upp några andra namn och lägger stor vikt vid Instagram-poeten Rupi Kaur, som har över 750000 följare.
  Så här skriver Rebecca Slater bland annat:
"Dubbed the queen of an emerging trend of “Instapoets”, this 24-year-old Indian-Canadian writer is leading the charge in an exciting new movement of young writers reclaiming poetry for the digital age.
Fierce as they are fleeting, Kaur’s poems are the kind that can be read on a morning commute, a coffee break. Poems that can be screenshot and shared, re-blogged and repurposed."


Och här får ni ett diktexempel:

“this is the journey of
surviving through poetry
this is the blood sweat tears
of twenty-one years
this is my heart
in your hands
this is
the hurting
the loving
the breaking
the healing,”

(Ur Milk and honey, by Rupi Kaur. Kansas City, Missouri : Andrews McMeel Publishing, LCC, 2015.)

***

  En annan poet som är het, fast då i rollen som romanförfattare, är Ben Lerner. När jag besökte Norge, torsdag till lördag, fann jag att hans roman "10:04" redan är översatt och utgiven på norska. Den marknadsförs i Oslo som en lämplig julklapp till kvinnor. 


  Han har gett ut tre diktsamlingar, men också en omtalad längre essä (The hatred of poetry) om sitt förhållande till poesi. Jag har alldeles nyss fått boken i min hand, paketet låg och väntade på mig när jag återvände från Norge, och har inte hunnit så långt i boken. Den inleds med att han berättar om en recitationsövning i skolan (ninth grade english) som ledde till att han besökte folkbiblioteket och bad bibliotekarien ta fram den kortaste dikt hon kände till. Det blev den här av Marianne Moore (dikten omarbetades sedan och blev fem strofer lång i slutversionen):

I, too, dislike it.
      Reading it, however, with a perfect
            contempt for it, one discovers in
      it, after all, a place for the genuine.

(Poetry, by Marianne Moore. First version, 1967.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar