Temat för adventskalendern denna Luciadag är marknadsföring. Det finns usel reklam, dålig reklam och under stundom någon bra reklam. Sen finns det godhjärtad reklam. Ebba Lindqvist PR-byrå har hjälpt följande organisationer (och några till) att få ut sina budskap: UNICEF, Reach for Change och Kvinna till Kvinna.
Därför hittar ni Ebba Lindqvist i adventskalenderns Lucia-lucka.
***
Skogstemat är kanske mer av kuliss eller gränslinje i Ingela Strandbergs poesi, men hennes dikter är så tilltalande att de förtjänar ytterligare ett avsnitt.
(Ur Bäste herr Thoreau : dikter, av Ingela Strandberg. Stockholm : Norstedt, 2008.)
Jag har ett innerligt
förhållande till gryningen.
En morron badade jag
i sju sjöar och såg hur
vinden vispade upp björkarna
till fluffiga klänningar som jag
provade, en efter en, medan ljuset
drog och drog i kedjorna
som förankrade vattnet.
Det rasslade i vildgåsens
kött. Jag hörde värmen vissla
i en storlom. En förberedelse
gömde sig strax under ytan.
Lärkorna, skimrande,
delar upp världen mellan sig,
medan de far upp och ner i ljushissen.
***
"Som lyriker har Ingela Strandberg publicerat fjorton diktsamlingar och en urvalsantologi. Hennes mestadels enkla och lättillgängliga dikter är ofta präglade av det lantliga och har ett vardagligt, men ändå snärtigt och levande bildspråk. Samlingen "Jordlöparen" (1979) innehåller t.ex. naturskildringar, konkreta beskrivningar av växter och djur." (Ur Alex författarlexikon)
Höst (utdrag), av Ingela Strandberg
(Ur Genom brunnarna till havet. Stockholm : Norstedt, 1987.)
(...)
I stan sover parkerna
redan, fast lätt med halvslutna
ögon under kastanjedoken.
Havet blandar sig
med regnet, jag köper vin
och svarta strumpor, två
flaskor, två par, till mig
och till mig.
Bussen segar sig tillbaka
enligt tabellerna.
Strålkastarna späntar
mörker efter mörker
och vi sitter tysta,
omslutna av lukter,
fuktiga kläder, snus.
Flaskorna klirrar.
En förvånad måne
guppar i backspegeln.
Nästa hållplats är min.
Där är luften tung
av skorstensrök och söndertuggad
halm. Jag andas i mörkret.
Mössen andas, stenarna andas,
träden. Vi lever fuktigt,
rått. Här börjar skog.
Här börjar jag.
Jag är en av dem som andas.
***
"Men Ingela Strandberg är ändå ingen idylliker utan behandlar även tyngre ämnen som vanmakt, missanpassning och övergivenhet ..." (Ur Alex författarlexikon)
Identitet, av Ingela Strandberg
(Ur Lilla svarta hjärta : dikter. Stockholm : Norstedt, 1999.)
Tre gånger ropade jag på mig
men
tystnad
en darrning i vägens
ryggrad bara, en flämtning från vassen
inget mer
älgkon som bor i skymningen
gick ner till vattnet
utan att se på mig
jag ställde mig på vägen
och sa till mörkret: kom!
vi gick så länge
som sorgen varade och kom
så småningom till en blodfläck
som kallades minne
där skildes träden åt
jag ropade mitt mänskonamn
men
tystnad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar