Atlantis ger ut fackböcker inom en rad områden, främst historia, konst och litteratur men också om design, mode, arkitektur, ekonomi och politik. Biografier om både historiska personer och nu levande har en given plats i utgivningen. Atlantis ger även ut ett sparsmakat urval skönlitterära titlar samt har en omfattande klassikerserie Atlantis väljer ur världslitteraturen.
***
Förlagets verksamhet startade 1977 på Västra Trädgårdsgatan 11 B i Stockholm. Avsikten var att skapa ett kvalitetsförlag – kvalitet både till innehåll och form. Tio år senare, 1987, flyttades verksamheten till Sturegatan 24, en adress som alltsedan dess varit en viktig mötesplats för bokälskare.
Under ledning av Kjell Peterson, en av förlagets grundare, deltog förlaget i arbetet med att starta den historiska bokklubben Clio. År 2002 förvärvades Bokförlaget Signum i Lund, ett kvalitetsförlag med huvudsaklig inriktning på utgivning av konstböcker.
Från och med den 1 januari 2016 är Atlantis ett fristående bolag inom Stiftelsen och bokförlaget Natur & Kultur. Källa: Förlagets webbplats
Jag har valt ut tre böcker ur deras produktion. I två av dem är Bengt Erasmie (1937-2015) inblandad.
Bengt var under sitt yrkesverksamma liv gymnasielärare i franska och svenska. Men det är som poet och frankofil han blev mest känd.
Han gav ut 15 diktsamlingar och hans sparsmakade centrallyriska poesi prisades i positiva recensioner.
Som översättare och introduktör av fransk poesi gjorde Bengt en kulturell insats. Här kan nämnas hans kongeniala tolkningar av Goncourtpristagaren Philippe Jaccottets poesi.
I det omfattande verket ”Franska landskap från Ronsard till Rimbaud” har Bengt översatt och kommenterat 150 dikter skrivna under trehundrafemtio år. Källa: Dagens Nyheter
Först kommer en av Bengt Erasmies egna dikter och därefter ett exempel ur den fantastiska antologin som omnämns ovan.
**
(Ur På jorden, av Bengt Erasmie. Stockholm : Atlantis, 1979.)
Min ensamhet
landet jag härskar över
gränsar till
din ensamhet
landet där du härskar
Lång är gränsen och täckt av djupa skogar
Ibland tränger ett rop, nästan ohörbart
över gränsen - från dig eller mig
Då lägger vi av våra tunga mantlar
och smyger ut ur våra slott
till skogarna vid gränsen
och vi möts
och vi vet inte var, i min ensamhet
eller i din, under trädens tätnande kronor
**
(Liksom i månaden maj ... / Pierre de Ronsard. Ur Franska landskap från Ronsard till Rimbaud : 150 dikter av 30 poeter / i urval och översättning samt med författarpresentationer och diktkommentarer av Bengt Erasmie. Stockholm : Atlantis, 2003.)
Liksom i månaden maj man på kvisten ser
rosen ung, den skönaste som någonsin fanns,
överträffa himmelen i färg och glans,
när gryningen med tårar vattnar den och ler,
- behaget i dess blad och kärleken där vilar,
spridande sin doft i trädgården runtomkring,
men försmäktande, med bladen utslagna i ring,
piskad av regn den dör, eller av solens pilar -
så, mitt i din ljuvaste blomning daggbestänkt,
när både jord och himmel dig sin hyllning skänkt,
klipptes din livstråd av; som aska vilar du.
På din grav tag emot mina tårar, min sorg,
detta kärl fyllt med mjölk, med blommor denna korg,
så att - levande, död - din kropp blir rosor nu.
***
Jag avslutar med den nyligen bortgångne Lars Gustafssons bok "Elden och döttrarna".
Den svenske författaren Lars Gustafsson föddes 1936 i Västerås där fadern var köpman. Lars tog studentexamen 1955 och bedrev därefter universitetsstudier i Uppsala med fil.lic. 1961. Alltsedan 60-talet var han flitigt engagerad i kultur- och samhällsdebatten. Under åren 1962-72 var han redaktör för BLM. Han var också litteraturkritiker, först i Expressen och från 1981 i Svenska Dagbladet.
Lars Gustafsson svarade för ett mycket variationsrikt och ombytligt författarskap, där han sedan slutet av 50-talet publicerade en strid ström av böcker. Den sammanlagda utgivningen omfattar drygt ett 60-tal verk. Han hann även med att ge ut sina "Valda skrifter". Källa: Alex författarlexikon
*
Maj är ett fönster, av Lars Gustafsson (1936-2016)
(ur Elden och döttrarna : valda och nya dikter. Stockholm : Atlantis, 2012.)
Det låter sig öppnas
men inte utan ansträngning
De torra flugor som vintern samlat
mellan glas och ram
är skrivtecken i något mycket
gammalt språk, dött och bortglömt.
Och vinden tar dem, världen strömmar in,
lyfter tyllgardinen, svänger lampan
världen blir mig plötsligt varse,
stelnar överraskad till
och blir till fasta ting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar