I början på 1970-talet gav han ut de uppmärksammade rapportböckerna om svenskt arbetsliv, "Dom svarta" (1970) och "Nere på verkstadsgolvet" (1971), båda med foto av Jean Hermanson.
Jag kan bara konstatera att ibland händer sig saker utan att allt är uttänkt i förväg.
***
 |
| Foto: Ulla Montan |
Tria Carmina
med
Folke Isaksson
(1927-2013)
***
".. Poeten, författaren och litteraturkritikern Folke Isaksson föddes i Kalix i Norrbotten och växte upp som son till en predikant i en lågkyrklig, småborgerlig miljö. I hemmet hade man uppbyggelseböcker, men var ganska skeptisk till annan litteratur."
"Hans skrivande benämns som vackert, sensibelt och ett mästerligt hantverk.
... Texterna är ofta bildbeskrivande och inlevelsefulla med lyskraft. Han har tematiskt stor spännvidd och har även ägnat sig åt prosalyrik. Där finns barndomsminnen, nostalgi, djur, natur, skildringar från hemtrakterna och fjärran länder. Ibland finns mer personliga fästpunkter i skrivandet." Citat ur Alex Författarlexikon.
Han debuterade med boken Vinterresa (1951).
*
Ödetorp (första delen), av Folke Isaksson
(ur Vinterresa. Stockholm : Bonnier, 1951.)
Regnet vandrar och lyfter vägen in
bland de gråa rönnarna och de drypande
molnen Jag ställer cykeln vid knuten
bland de våta nässlorna där köksfönstret
faller omkull ur den buktande väggen
Så trappan lutar och osäkert fumlar sej
uppåt till kammarn på vinden Och lukten
av råttor den nedrivna muren spindlar och
klarblåa spyflugor havererade i fönstersmygen
Fastspikad vid fönsterkorset känner jag
åren vända tillbaka Nästan högtidligt
trampar de in genom de solkiga rutorna
(Solen strök över golvet det föll eld
över sängen innan man ännu vaknat
och knarrande lyfter man över den grova
tallen och den smilande flaggstångskulan
Någon gick i grus vattenhinkarna gnisslade
inne bland koskällor en fluga sjöng mellan
glaset och den gula gardinen en myra kröp
över tiljan Doften av enris och mjölk
Och morgonens båge tänjde sej ur det buckliga
tvättfatet och rök över åkerbärsmyren)
...
***
Från mitten av 1960-talet ägnade Isaksson sig främst åt resor, kulturjournalistik, politiska reportage och debatt. Han var till exempel livligt engagerad i Vietnam-frågan. (Källa: Alex författarlexikon)
Det dröjde hela arton år innan han återvände till lyriken och publicerade Tecken och under (1981), och för den erhöll han Carl-Emil Englund-priset 1982. Jag tycker mycket om den boken.
Ut mot alvaret, av Folke Isaksson
(ur Tecken och under : dikter. Stockholm : Bonnier, 1981.)
Så öppnades hjärnans takfönster, och av ljuset där inne
lockades nattens flyn, mörkrets tankar att svärma
När gryningen kom, gick han ut med kikaren;
den dunkade mot bröstet, den klappade över hjärtat
Det glimmade i spindlarnas fångstnät
I lönnar och askar musicerade det svagt,
lövsångarna stämde sig samman
Sakta ut över alvarsmarken
Där stod han stilla
En dov ton klang nere i jorden,
en svart kabel riste sig och darrade
Sedan såg han bland de uppåtstigande slöjorna
en dubbel sol. Allt tycktes lyfta i detta nu
Ett ögonblick darrade marken
Han darrade på handen, när han riktade in kikaren:
i objektivet bildades en bild, en klar droppe,
det okändas blick mötte hans blick
***
Samlingen Stenmästaren från 2003 nominerades till Augustpriset. Det fick han inte. Men han tilldelades flera utmärkelser under sin levnad: Bellmanpriset (1989), Ferlinpriset (1994), Karl Vennbergs pris (2004, m.fl.
Tio år före Stenmästaren utkom en lyrisk biografi över hans mormor, Johanna Nordqvist (född Hedström, 1861-1941). Ur den hämtar jag kvällens sista textavsnitt.
En morgon hos mormor, av Folke Isaksson
(ur Hos mormor : dikter. Stockholm : Bonnier, 1993.)
 |
| Foto: Nylands museiguide |
Jag vaknade i vindskammaren
av att ljuset kittlade mina ögonfransar
Det framkallade mig ur nattens mörkrum
Jag låg stilla och lät ljuset forma mig,
jag återfick min människoskepnad
Det sipprade in genom min halvöppna mun
och fyllde mig till randen
Det blåste en solvind där ute,
och nattens aska blev morgonglöd
Jag ligger vaken och läppjar på ljuset,
jag insuper några munnar förtröstan
Nerifrån hör jag yrvakna ljud:
ett par gäspande slag från klockan i köket
och skopan mot vattenhinken,
husgerådens mummel, en golvplanka under en fot
Det är husets andetag och insekternas brus,
deras solvarma sång vid fönsterkarmen
Det är figurerna som växer fram på tapeten,
skiftande skapelser av skugga och ljus
Det finns ingen rädsla i detta rum
Det finns bara soldammets dans,
filtens dåsiga värme
och ljuset som svämmar över i kammaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar