Opening our inner fortress

  Utblicken uppmärksammar på nytt den uppkommande stjärnan Kate Tempest. Sen blir det nyfunna dikter av Pablo Neruda, samt vinnardikten i Poetry Society's National Poetry Competition.

Petrovaradin, Novi Sad

***

  Ikväll reparerar jag en oförrätt. Under förra periodens genomgång av åttiotalister borde naturligtvis rapparen Kate Tempest ha funnits med. 
  Kate Tempest hamnade i kritikernas blickfång efter att som den yngsta någonsin tilldelats "the Ted Hughes Award for New Work in Poetry" (2012), för sin ambitiösa Brand New Ancients - ett timslångt performance-stycke uppbackad av en orkester - som enrollerar vanliga människor som homeriska gudar. År 2013 gavs Brand New Ancients ut som bok av förlaget Picador. 
  År 2014 var hon en av de tjugo poeter som utvaldes till "up- and-coming" Next Generation av Poetry Book Society, vilket jag skrev om här.
  Alldeles nyligen släpptes hennes första roman The Bricks that Built the Houses, som bygger på texter från ett av hennes album. 

  Jag har läst hennes andra diktsamling, Hold your own (Picador, 2014). Det är en väldigt spännande och dramatisk läsning. I boken sammanblandas egna upplevelser med myten kring Tiresias [även Teiresias], den blinde siaren som under sju år förvandlas till kvinna av gudinnan Hera efter att han slagit mot ormar som kopulerade.

Tiresias (extract), by Kate Tempest (f. 1985)
(from Hold your own : poems. Picador [Pan Macmillan], 2014.)

(...)

He stares:
They spoil each other.
They do things
He has only dreamt of doing.

His blood's alive inside him, fizzing.
He shuts his eyes and watches blotches
Underneath his lids for minutes.
But peeks before he knows he's peeking.

Clutching hs knees, he squats on his haunches
Watching the scales as they bounce and contort
And before he has thought he has reached out a fist
And picked up a short stick that lies near a ditch.

Gravyr av Johann Ulrich Kraus, 1690.

He swings from above
And breaks open the fortress.
The snakes, now apart,
Seem smaller, more awkward.
They flee for their love.
The boy, swaying and nauseous
Falls to the floor
More raw than before,
More tortured.

(...)

***

  För en månad sedan återfördes kvarlevorna efter poeten Pablo Neruda (1904-1973) till dess gravplats. De har undersökts för att avgöra om han föll offer för ett lönnmord. Bland annat har hans förre chaufför haft misstankar om att Neruda dog av förgiftning. Testresultaten blir offentliggjorda i maj eller juni.
  För två år sedan gavs det ut en spansk volym med tidigare opublicerade dikter av Neruda. Nu har de dikterna översatts till engelska av Forrest Gander och boken ges ut av Copper Canyon Press.

Pablo Neruda, 1963

(from Then come back : the lost Neruda poems / Pablo Neruda. Translation: Forrest Gander. Port Townsend, Washington : Copper Canyon Press, [2016].)

Never alone, with you
over the earth,
crossing through fire.
Never alone.
With you in the forests
finding again
dawn’s
stiff arrow,
the tender moss
of spring
With you
in my struggle,
not the one I chose
but
the only one.
With you through the streets
and sand, with you
my love, my exhaustion
the bread, the wine,
poverty and glint of one coin,
wounds, sorrow,
happiness.
(...)

***

  Britternas anrika National Poetry Competition för 2015 är avgjord och vinnaren blev en amerikan. Domartrion Sarah Howe, David Wheatley and Esther Morgan gav checken på £5,000 åt Eric Berlin och hans dikt "Night Errand".
  Tävlingen gäller för tidigare opublicerade dikter och Poetry Society accepterar inskickade bidrag mellan maj och oktober.
  Eric Berlin är en frilansande redaktör som bor i närheten av Syracuse, New York, där han undervisar "Ear Training for Poets" och "The Poetics of Prayer" på the Downtown Writers' Center.

Night errand, by Eric Berlin
(Published at http://poems.poetrysociety.org.uk/)

O, Great Northern Mall, you dwindling oracle
of upstate New York, your colossal lot

of frost-heaved spaces so vacant I could cut
straight through while blinking and keep my eyes

shut, I’ve come like the flies that give up the ghost
at the papered fronts of your defunct stores,

through the food court where napkins, unused
to touch, are packed too tight to be dispensed,

past the pimpled kid manning the register
who stares at the buttons and wipes his palms.

If I press my eyes until checkers rise
from the dark – that’s how the overheads glower

in home essentials as I roam through Sears,
seeking assistance. I know you’re here.

For this window crank I brought, you show me
a muted wall of TVs where Jeff Goldblum

picks his way through the splintered remains
of a dinosaur crate. There must be fifty

of him, hunching over mud to inspect
the three-toed prints. I almost didn’t

come in here at all, driving the opposite
of victory laps, and waiting as I hoped

for the red to leave my eyes, but my urgency
smacked of your nothingness. I did it again –

I screamed at the woman I love, and in front
of our one-year-old, who covered his ears.