***
"Ann Jäderlund är ett av de centrala namnen bland de kvinnliga poeter som under 1980-talet var med om att förnya den svenska lyriken. Hon är stilbildare och inspirationskälla för många unga poeter." Citat från Alex författarlexikon
Den nya samlingen består av dikter som hon skrivit mellan 1992 och 2015. De bär såklart stildrag från respektive period av hennes författarskap, från vilka de är hämtade ifrån.
Just det faktumet har irriterat en del av kritikerkåren. Exempelvis har Expressens Victor Malm skrivit en helt obegriplig recension av boken. Unge Malm tycks stå vid en klättervägg som är helt främmande för honom, och resultat blir att han tar inga grepp utan står kvar och hånar utmaningen.
Samtidigt lyckas en praktiserande 17-åring på Jönköpingsposten summera boken så här:
"Vad djupa kärlek ingens mening är vet endast hon, och vad syftet blir tror jag att vi läsare är menade att skapa för oss själva. Det imperativ jag fylls av är jaget, ”detet”. Utmaningen i att som tidlös människa, och kön om man så vill, förhålla sig till det världsliga flödet. Kanske kan läsning av boken förmedla att leva genom sig själv, i kontrast till sitt inre snarare än andra. Och att det känsliga aldrig upphör att finnas. Det överskrider ålder, det jordiska."
*
(Ur djupa, kärlek, ingen : dikter 1992-2015, av Ann Jäderlund. Stockholm : Bonnier, 2016.)
Det är vattnet
som envist så
alltid samlas
flyter ut
mot en ö
i sjön som
förtrollade färger
skrattets härliga
träff
Och glädjen
finsträckt som tunna nerver
riktad mot all rörelse
Se den klara
strömmen fara
genombildad
tät och blå
stödjer ensam
livets yta
***
I april månad delades The Whiting Awards ut. De går till tio lovande författare inom olika genrer. Fyra av årets pristagare premieras för sin poesi: LaTasha Nevada Diggs, Layli Long Soldier, Safiya Sinclair och Ocean Vuong.
The Whiting Foundation skapades av Flora Ettlinger Whiting, en New York-baserad investerare, samlare, och filantrop som har vigt sitt liv åt att stödja kulturvärlden. Prisets ambition är glasklar:
"Since 1985, the Foundation has supported creative writing through the Whiting Awards, given annually to ten emerging writers in fiction, nonfiction, poetry, and drama. The awards, of $50,000 each, are based on early accomplishment and the promise of great work to come."
Ett vinnarexempel följer här.
 |
| Ocean Vuong Foto från Poets House.org |
Someday I'll love Ocean Vuong, by Ocean Vuong (f. 1988)
(first published in The New Yorker, May 4, 2015.)
Ocean, don’t be afraid.
The end of the road is so far ahead
it is already behind us.
Don’t worry. Your father is only your father
until one of you forgets. Like how the spine
won’t remember its wings
no matter how many times our knees
kiss the pavement. Ocean,
are you listening? The most beautiful part
of your body is wherever
your mother’s shadow falls.
Here’s the house with childhood
whittled down to a single red tripwire.
Don’t worry. Just call it horizon
& you’ll never reach it.
Here’s today. Jump. I promise it’s not
a lifeboat. Here’s the man
whose arms are wide enough to gather
your leaving. & here the moment,
just after the lights go out, when you can still see
the faint torch between his legs.
How you use it again & again
to find your own hands.
You asked for a second chance
& are given a mouth to empty into.
Don’t be afraid, the gunfire
is only the sound of people
trying to live a little longer. Ocean. Ocean,
get up. The most beautiful part of your body
is where it’s headed. & remember,
loneliness is still time spent
with the world. Here’s
the room with everyone in it.
Your dead friends passing
through you like wind
through a wind chime. Here’s a desk
with the gimp leg & a brick
to make it last. Yes, here’s a room
so warm & blood-close,
I swear, you will wake—
& mistake these walls
for skin.
***
Garous Abdolmalekian är född (1980) och uppvuxen i Iran och är en av de mest väletablerade unga poeterna i dagens Iran. Hans poesi har tagits emot mycket positivt av såväl kritiker som läsare.
År 2014 besökte Garous Abdolmalekian den internationella poesifestivalen MerciPoesi i Göteborg, och för tre veckor sedan var han på återbesök i staden.
I år kom hans dikter på svenska för första gången, i urval och översättning av Namdar Nasser.
En sårad dikt ligger på bordet, av Garous Abdolmalekian
(ur Raderna byter plats i mörkret ; urval och översättning från persiska: Namdar Nasser. Göteborg : Nordient, 2016.)
Även morgonen har gått ned
en sårad dikt ligger på bordet
kramar om sin sista rad och stirrar på mig
Vinden blåser
Utan att stryka mitt hår
släcker vinden en låga i mitt djupa inre
och susar iväg
Om den här statyn
hade ben
skulle även den lämna mig
jag vet det
Ensamhet
är ett sår större än kroppen
och även om den här dörren
öppnas in i helvetet
blir jag glad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar