onsdag 6 april 2016

Johans alfabetsdans

  Veckans onsdagsgäst är en man med många järn i elden. Johan Lindblom har tidigare omnämnts i bloggen för sin Spoken word-skiva, "Svavelsommar". I kväll får ni hans karriär i koncentrat; från folkhögskola, via poet-debut och Cirkus Miramar, till arrangörskap av poesifestivalerna i Trollhättan och Göteborg och jobbet som copywriter/kommunikatör. Han har hittills gett ut fem diktsamlingar. Den senaste, Vävnader: Redux, utkom 2012.

  I din bokhylla (del 3): Johan Lindblom


***

  Johan Lindblom är född 1975 och bosatt i Trollhättan. Platsen är central för Johans olika uppdrag och projekt. Det är till och med möjligt att finna hans specialarbete om Bruno K. Öijer på internet. Det skrevs under hans tid vid Folkhögskolan i Trollhättan och Johan konstaterar "Öijer blev för mig, precis som för många andra i min generation, ingången till en poesi som vandrade ut från boksidorna och tog plats på scenen. Det var enormt viktigt just då, i tonåren”. 

  Johan har en intressant bokhylla som sträcker sig från Strindberg till Karen Armstrong (hon som övergav kallet att bli nunna), dock kunde jag inte se någon Öijer i samlingen.



***

  Johan jobbar som copywriter och digital kommunikatör i en förvaltning som heter Västarvet. Deras uppdrag är att både bevara och utveckla natur- och kulturarvet i Västra Götaland. Hans tjänst innebär att skapa koncept för olika kommunikativa sammanhang - det kan vara till exempel för en utställning på ett museum eller ett regionalt projekt att samordna och utveckla regionens pilgrimsleder. 
  Han tycker att uppdraget som copywriter skiljer sig kraftigt från poesiskrivandet. Men han uttrycker också att det finns vissa likheter som har med seende att göra. En känsla för språkets estetiska dimensioner. 
"Och vid själva skrivandet handlar det ju alltid om att få alfabetet att dansa med både hjärta och hjärna". Lägg hans vackra formulering på minnet, det är den värd.

  Apropå vacker formulering. Johans favoritdikt är skriven av den norske författaren Tor Ulven (1953-1995). Jag hade aldrig läst Ulven tidigare men jag tycker mycket om dikten. Den passar dessutom väl ihop med bevarandet av natur- och kulturarv.


(Ur Du droppar och blir borta, av Tor Ulven ; tolkning och introduktion: Thomas Kjellgren. Torsby : Heidrun, 2001.)

Dropparna 
av isvatten
som du fångar i munnen

lossnade
för tusen år sedan

och upphörde
att droppa
för tusen år sedan

De faller vidare

Slutet
av serien

har ännu inte
nått dig.


***

  När Johan Lindblom var 19 år hade han redan bokdebuterat och blivit en del av musikkonstellationen Cirkus Miramar samt ordnat kulturhappenings i ett gammalt pumphus i Trollhättan.

  Hans första diktsamling Ut ur mitt skinn kom 1994, och samma år släppte popgruppen Cirkus Miramar sin första CD, "Med socker på läpparna". Textförfattare och sångare är allkonstnären Pär Mauritzson. Gruppens konserter inleds alltid med en eller ett par dikter av Johan. Han beskriver sin roll så här:
"... jag är ju med och repar och har åsikter om musiken till en viss grad också. Dikterna tonsätter vi ofta genom att bandet jammar sig fram eller att någon har en slinga på gitarr eller klaviatur som sätter själva skelettet. Sedan testar jag olika texter, eller försöker styra stämningen i musiken åt det håll som passar texten."

  Jag tycker att det finns vissa gemensamma drag mellan Johans dikt "Svavelsommar" och några av Marie Lundquists prosadikter i boken Astrakanerna.


(Ur Astrakanerna, av Marie Lundquist. Stockholm : Bonnier Alba, 1995.)

De effektiva ser inte skillnad på en insekt och en viktig fråga som kryper över bordduken på väg till den som sitter mitt emot. Smulor och strån viftas ner på golvet och blir till föda åt myrorna. Överblivna samtalsrester bärs ut från de mänskliga boningarna och samlas till byggnadsverk som i sin storhet liknar de förnämsta encyklopedierna. Om en människa närmar sig barfota, kan hon träna sig till att läsa också de spinkigaste språken, tallbarrsalfabeten.


***

  År 2001 intog Johan Lindblom en ny position i det svenska kulturlivet. Han blev då medarrangör av Trollhättans poesifestival. Bakom arrangemanget stod inledningsvis poesiföreningen Dekadans och dess initiativtagare Jerker Sagfors. Enligt Johan ville de båda vännerna skapa ett forum för den typen av litteratur som de själva gillade och som passade för att läsas från en scen. Johan lämnade uppdraget 2010.

  Under flera år jobbade Johan parallellt med både Trollhättans och Göteborgs poesifestival. Till det senare uppdraget blev han rekryterad av festivalens grundare 2006.
  Den första upplagan av Göteborgs poesifestival gick av stapeln 1982, då Malga Kubiak och Tjell Zachrisson startade festivalen som en hyllning till Malgas far, den polska poeten Tadeusz Kubiak. 
  Från och med arrangörsskiftet 2006 tog festivalen för vana att låta en utomstående aktör lägga delar av programmet.
  Johan berättar att så småningom så räckte inte hans tid till längre och han hoppade av 2011, "... att jobba med festivaler som alltid behöver extern finansiering är rätt påfrestande i längden med projektbeskrivningar, ansökningar, uppföljningar, resebokningar." Men han minns med glädje 2007 då han fick tillfälle att boka den franska poeten Bernard Noël; ”en otroligt underskattad poet, han borde i rimlighetens namn få nobelpriset åtminstone vartannat år”, skriver Johan i ett mejl. ”Det finns så otroligt många roliga minnen; läsningar och fester. Några saker som dyker upp top of mind är ett par väldigt laddade läsningar av Mara Lee och den amerikanska poeten Juliana Spahr på Pusterviksteatern, en efterfest med Bengt Emil Johnson och Ann Jäderlund på ett galleri vid Röda sten i Göteborg.”


  I Johans bokbestånd hittade jag en författare som jag med säkerhet vet har deltagit i båda festivalerna. Hennes debutbok En dag som den här hyllades av många kritiker.

(ur En dag som den här, av Karin Bellman. Stockholm : Bonnier, 1991.)

döden drar förbi
som en slamrande sopbil
omkring elva på förmiddan
du vet vilken dag.
vindrutetorkaren har lossnat nu
av alla tårar.
mina tankar blåser som pariserhjul
genom tidens vägspärrar;
om du ser mig -
en sådan kärlek
på ett sådant avstånd! -
men kanske är det du
som räcker mig mina drömmar
färska & prasslande
som röda tulpaner på vintern.
jag förlåter dig -
jag älskar och förlåter dig.
för dig låter jag
mina ord steppa mjukt
& rytmiskt
mot livets matta
dårskap.


***

  Avslutningsvis vill jag rekommendera Johan Lindbloms webbplats :kontrakultur som innehåller små inlägg om sådant som intresserar honom - litteratur, kommunikation, museer, musik och vetenskap. Det är också en plattform där han testar sina dikter. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar