Jóhannes bytte ständigt skepnad

  Veckans Tria Carmina handlar om en isländsk författare som ständigt bytte stil. Jag har den här gången tvingats överge mitt vanliga upplägg med dikter från tjugoårsåldern. Jag har inte lyckats hitta någon svensk eller engelsk översättning av Jóhannes úr Kötlums tidigaste verk, utan jag inleder med ett utdrag ur hans kända tomteverser.

***

Tria Carmina

med

Jóhannes úr Kötlum

(1899-1972)

***

  Jóhannes úr Kötlum växte upp under mycket knappa omständigheter på en isolerad bondgård, men hans mor kunde recitera episka dikter och introducerade honom i diktkonsten. Redan som barn diktade han sedan s.k. vísur, fyrradiga, rimmade dikter. Han utbildade sig till lärare och hamnade i slutet av 20-talet i huvudstaden Reykjavik.

  Jóhannes úr Kötlum var sjuklig under långa perioder av sitt liv och kom därför huvudsakligen att livnära sig som författare. Hans författarskap omfattar förutom lyriken även romaner, barnböcker (både dikter och berättelser), essäer, översättningar samt talrika artiklar i tidningar och tidskrifter.

  I hans två första diktsamlingar, Bí Bí og blaka (1926) och Álftirnar kvaka (1929), präglas texterna av konstfulla versmått och nationalromantik. Den första vändpunkten i författarskapet sker i samband med den tredje diktsamlingen, Ég læt sem ég sofi ('Jag låtsas att jag sover', 1932). Den bygger mer på realism och den frispråkiga dikten om fadern fick stor uppmärksamhet. Boken hyllades av kritikerna. Samma år utgav han en barnbok med dikter och från den hämtar jag följande utdrag.

The Yuletide-lads, by Jóhannes úr Kötlum

(from Christmas is Coming - Verse for children ['Jólin koma'], 1932.)

...
Bowl Licker, the sixth one, 

was shockingly ill bred. 

From underneath the bedsteads 

he stuck his ugly head.

And when the bowls were left 

to be licked by dog or cat, 

he snatched them for himself 

- he was sure good at that!

The seventh was Door Slammer, 

a sorry, vulgar chap: 

When people in the twilight 

would take a little nap,

he was happy as a lark 

with the havoc he could wreak, 

slamming doors and hearing 

the hinges on them sqeak.

...

***

  Under intryck av både personliga erfarenheter och sociala förändringar i samband med den ekonomiska nedgången i början av 30-talet orienterade sig Jóhannes úr Kötlum i riktning mot socialismen. Hans nästkommande tre diktsamlingar innehåller huvudsakligen agitatoriska dikter.

  Även hans första samling efter andra världskriget (Dikten om Smörblomman, 1952) hade ett tydligt politiskt budskap. Den utgjorde en protest mot Islands inträde i NATO.

  Först 1953, i boken Hlið hins himneska friðar ('Den himmelska fredens port'), låter han andra element få plats i dikterna.

Snidarmästaren, av Jóhannes úr Kötlum

(ur Ny och nedan : dikter ; urval och tolkning: Inge Knutsson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1980.)

I snövitt elfenben
Skär han alla sina drömmar

En åldrig mästare med glest skägg
Som sluppit undan mången fara

Mannen som kuvade draken
Med sin kärlek till skönheten

Mäktiga i sin sprödhet
Snidas hans syner in i benet

Denna blomma är livsblomman
Ung och oskuldsfull och ren

Skogen på andra sidan sjön
Är alla smärtors mörka snår

Fågeln som syns där mot himlen
Är frihetens sångare

***

  Från 1955, med boken Sjödægra, bryter Jóhannes úr Kötlum ny mark. Han lämnar naturlyriken och kampdikterna och söker sig mot en modernistisk stil där rytmen är fri och bildspråket okonventionellt. Sjödægra blev en stor kritikerframgång.

  Jag avslutar inlägget med att hoppa fram till hans sista samling, Ný og nið ('Ny och nedan', 1970). 

Alla vägars väg, av Jóhannes úr Kötlum

(ur Ny och nedan : dikter ; urval och tolkning: Inge Knutsson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1980.)

Kerlingarfjöll, Island

Trött har brisen kommit från havet
trött har källan kommit från bergen
trött är jag
ty lång är alla vägars väg
lång är vägen till dig.

Vi fortsätter dag och natt
brisen och källan och jag
- skall vi aldrig få ro?

Skall denna trötta dikt
om brisen och källan och mig
aldrig få vila i dig?

**

Källa: förordet till "Ny och nedan : dikter" ; urval och tolkning: Inge Knutsson. Stockholm : Rabén & Sjögren, 1980.