Irmas fjäril söker ljuset

  Jag har tidigare berättat om hur bloggen föddes när mitt liv såg som mörkast ut, maj 2014. Kvällens gäst har också varit väldigt öppen om sina livskriser. Jag beundrar henne för det och jag beundrar hennes musik- och skådespelarkarriärer. Vi står på olika plattformar när det gäller livsåskådning men jag respekterar hennes kristna förhållningssätt. Detta kommer att märkas när vi tittar in i Irma Schultz Kellers bokhylla.

  I din bokhylla (del 4): Irma Schultz Keller

Fotograf: Tina Axelsson

***

  Det är inte lätt att skriva om någon som det redan har skrivits en hel del om. Jag försöker väl skumma lite på ytan och kombinera det biografiska med tre intressanta dikter. Mycket av informationen har Irma publicerat på sin hemsida.

  Vi är båda födda på 60-talet. Irma föddes på Södersjukhuset i Stockholm 1965 och växte upp i trakterna kring Mariatorget. Musikinspirationen kom bland annat från pappan som emellanåt spelade blues och jazz på pianot. Så småningom komponerade Irma och storasyster Idde egna låtar på pianot utan att kunna något om noter.
  Hennes första skivminne var Beatles "Abbey Road". Senare blev det egeninköpta plattor av The Sweet och The Dubliners. Däremellan hade föräldrarna gått skilda vägar.
  Gymnasiet på Södra Latin blev introt till hennes musikaliska uttryck. Hon blev medlem av ett band med det underbara namnet Zzzang Tumb. 

  Irmas favoritdikt är även den från 60-talet. Det är en ganska mörk text som har tolkats av åtskilliga diktanalytiker. De flesta är överens om att den handlar om Sylvia Plaths mor (månen) och far (idegranen). Fadern dog när Sylvia var åtta år gammal. Jag vill inte spekulera i om det finns några kopplingar till Irmas egen livshistoria, i hennes val av favoritdikt.

Månen och idegranen, av Sylvia Plath (1932-1963)
(Skriven 1961. Förekommer i Ariel ; översättning och kommentarer av Jonas Ellerström & Jenny Tunedal. Lund : Ellerström, 2012.)

Det här är tankens ljus, kallt och planetärt.
I tanken är träden svarta. Ljuset är blått.
Grässtrån lägger sina sorger för mina fötter som om jag var Gud,
kittlar mina anklar och mumlar om ödmjukhet.
Rökiga, spöklika dimmor bebor denna plats,
skild från mitt hus av en rad gravstenar.
Jag förstår bara inte vart man kan komma.

Månen är ingen dörr. Den är ett ansikte i egen rätt,
vitt som en knoge och fruktansvärt upprört.
Den släpar havet efter sig som ett mörkt brott; den tiger,
ett gapande O av djupaste förtvivlan. Jag bor här.
Två gånger var söndag skrämmer klockorna himlen -
åtta stora tungor bekräftar uppståndelsen.
På slutet klämtar de nyktert ut sina namn.

Idegranen pekar uppåt. Den har en gotisk form.
Ögonen följer den och hittar månen.
Månen är min mor. Hon är inte ljuv som Maria.
Hennes blåa kläder släpper ut små fladdermöss och ugglor.
Jag skulle vilja tro på ömhet -
avbildens ansikte, dämpat av ljuslågor,
sänker sig, särskilt mot mig, med milda ögon.

Jag har fallit långt. Molnen blommar
blå och mystiska framför stjärnornas ansikten.
Inuti kyrkan kommer helgonen att bli helt blå,
flyta på ömtåliga fötter över de kalla bänkarna
med händer och ansikten stela av helighet.
Månen ser inget av det. Hon är skallig och vild.
Och idegranens budskap är mörker - svart mörker och tystnad.

***

  Det rullade på bra för Irma och systern Idde under 80-talet. De medverkade på flera andra artisters inspelningar, bl.a. Imperiet och Lustans Lakejer. Två av mina egna favoriter.
  Så 1988 kom hennes första solosingel "Tillbaks till mig", och samarbetet med Lars Hansson ledde till hennes första skiva "Då staden har vaknat" (1989). Till nästa skiva fick hon hjälp av Mauro Scocco som skrev den blivande hitlåten "Precis som du". Samtidigt som skivan kom ut 1991 fick hon huvudrollen i TV-serien "Kvällspressen". Hon hade redan medverkat i flera andra TV-sammanhang, bl.a. i serien "Xerxes" (1988).
  Den tredje skivan "Tröst för stygga barn" (1993) sammanföll med tiden som nybliven mamma. Det blev tufft och hon hamnade i en kris.
  När hon kom ut ur krisen valde hon att separera och att söka in till Teaterhögskolan. Hon började också arbetet med en ny skiva, där hon stod för allt material. "Andas fritt" släpptes 1995. Irma har citerat några rader ur titelspåret på sin hemsida, och de i sin tur inspirerade mig till att välja en ackompanjerande dikt av Joan Brossa.

(ur "Andas fritt" av Irma Schultz, 1995)

Det kom som en sång
från ett undangömt fönster
jag glömt att stänga någon gång
det kom som en stark storm
och svepte med sig allt
ingen idé att vända om
Allt jag vill är att andas fritt idag

  Irma har skickat mig en fantastisk och omfattande lista över sitt poesibibliotek. Den överträffar mitt privata bestånd och minner mer om ett mindre folkbibliotek. Bland titlarna valde jag ut en bok av den katalanske poeten Joan Brossa (1919-1998).

Dikt, av Joan Brossa
(ur Alfabet mellan ögonbrynen ; tolkningar och presentation av Lasse Söderberg. Lund : Bakhåll, 1989.)

Dessa verser står skrivna här
för att synas lika litet
som glas. Jag ser ut på gatan
genom en fönsterruta.
Ni ser ut på gatan och upptäcker inte glaset.

Utanför och i er själva
finns ett universum.

Jag vill också att versraderna
i denna dikt skall vara identiska
med slagen från alla tornur
världen
över.

***

  Efter studierna på Teaterhögskolan blev det några år med skådespeleri på olika scener i Sverige. 2003 släppte hon en ny skiva, och denna gång var det barndomen som var hennes inspirationskälla. Därefter blev det samarbeten med Uno Svenningsson ("Sånger för december", 2006) och Toni Holgersson ("Psalmer", 2007). Hon träffade Toni i Allhelgonakyrkan på Södermalm under deras mässor på söndagskvällarna, och de började prata om vilka psalmer de tyckte om och det ledde till ovanstående projekt.

  Det var under en period av tappad självkänsla som Irma återfann kyrkans betydelse. 
– "Det var i den vilsenheten jag hittade kyrkan. I Allhelgonakyrkan hittade jag ett rum där jag kände mig älskad och välkommen precis som jag var. Där väcktes tron hos mig. Eller återuppväcktes – redan som barn hade jag känslan att det finns någonting som jag är uppkopplad till och buren av." Citat från intervju med Irma Schultz Keller i Dagen, 2015-02-25.

  Sedan 2010 är Irma Schultz Keller kultursamordnare och församlingsassistent vid Katarina församling på Söder i Stockholm. 

  Irmas boklista innehåller två titlar av Lina Ekdahl. Det glädjer mig, för då kan jag balansera upp stämningsläget i inlägget. Sylvia Plath och Lina Ekdahl är väl i det närmaste varandras känslomässiga motpoler.

Fredag, av Lina Ekdahl (f. 1964)
(ur Sprid glädje på Sjömansgården Anette. Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2007.)

Det är inte ofta jag cyklar runt domkyrkan
precis när klockan slår sex
och fåglarna bryter upp
och inne i kyrkan står prästen
och klockaren
och en och annan församlingsmedlem

utanför står en trummis
och det är hela tiden den rytmen
som hörs inne i kyrkan
det är inte så ofta
som du
Anette
får den känslan
den känslan som om du vore utomlands
inte jag heller

man kan inte ana att det satt så många fåglar i träden
det ser man inte förrän dom lyfter
då ser man dom
och då förstår man
att man behöver komma till dessa platser
för att
förstå
att allt inte var som man trodde

***

  Det var Irmas senaste skivprojekt "Sånger från Gläntan" (2015) som gav mig idén att kontakta henne för "I din bokhylla".

  "Irma har själv skrivit de flesta texterna, till exempel de vackert klingande "Som fjärilen", "Låt mig inte rädas din tystnad" och "Komma till ro". Några texter har hon lånat – från Tomas Tranströmer, Karin Boye och Ylva Eggehorn. Gemensamt för dem alla är ett stort djup och en tydlig Gudstro." Citat från Eva Gustins recension.

  För er som delar Irmas kristna tro kan jag rekommendera den vackra "Som fjärilen", vars text knyter an till och ligger nära Ylva Eggehorns dikter.