Skarpsynt om det smärtfyllda ursinnet

  Veckans åttiotalist är den skarpsynta Matilda Södergran. Det finns författare som tycks processa fram sina verk utan att i förväg ha någon planerad riktning. Medan andra är så stringenta och stilsäkra att man nästan tappar andan när man förstår träffbilden.

  När elever frågar mig om den bästa bok jag läst brukar jag svara .... att min största läsupplevelse är de avslutande hundra sidorna av "Öster om Eden" av John Steinbeck. 
  Lite av samma känsla fick jag när jag läste den avslutande fjärdedelen av Matilda Södergrans diktsamling "Maror (ett sätt åt dig)". Båda böckerna är uppbyggda av, fast på olika vis, smärtsamma ögonblick som måste genomlevas innan texten [läsaren] når utgången.
  Mina utvalda textavsnitt är tagna från den där fjärdedelen som jag kallar "utdrivningen".

***

(Ur Maror (ett sätt åt dig), av Matilda Södergran. Helsingfors : Schildts & Söderströms, 2012.)

Du vaknade med munnen full av plast.

*

Vad har försiggått de senaste dagarna?
En omorganisering av rummet, talet (återigen).
Samtalet er emellan?
Huvudet svullet av sav, du lakar ur vätskan.
Porlar den över lakanet vanmäktigt,
blandas med svett och kvav nattluft.
Vad har försiggått?
En omorganisering av grunderna. Vattenhuvud.
En sträng medvetenhet om rummet,
tiden (återigen tiden) och de långa köerna t.ex. i affären.
Bettskenan har lossnat. Du avundas barnets möjlighet till utveckling.

*

Ormgropen väller över.
Cirklar har ritats i trapphuset.
Lungorna har fyllts av den tveksamma luften.
Tömts på den luften.
Och ännu finns inget att tillägga.
(Det är disigt ute. Du kan inte skriva. Igen)

*****

Citat från Anna-Lina Brunells recension av boken i Hufvudstadsbladet, 9 mars 2012.

"Maror (ett sätt åt dig) är en vacker titel och en vacker bok. På omslaget ett foto av Madam Milo, ”Queen of Hair”, i svart sammetsklänning och med Rapunsellångt hår.
På baksidan fler hårstrån, och ett citat ur boken: ”Det är fullt möjligt att göra en människa statisk.” Statisk i betydelsen elektrisk, som torrt hår om vintern? Eller statisk, som i oföränderlig och orörlig? Både och, får man tro. Kvinnan som hon tecknas i Södergrans bok har ett strängt begränsat manöverutrymme, är måttad och återhållen."

**

(Ur Maror (ett sätt åt dig), av Matilda Södergran. Helsingfors : Schildts & Söderströms, 2012.)

Matilda Södergran i spegelbild

Inget har förändrats ännu. Allt är sig likt.
Bara förnekelsen och den mörka ringen runt ansiktet på fotografiet är ny.
Ljud tar uppmärksamheten från dig.
Stannar som på order. Fäster näven mot väggen.
Det är avstånd i luften, morgon.
Den utspillda saften över den uppknäppta blusen.
Narren som visar upp sig. Gör anspråk på rummet.

*****

  Matilda Södergran (f. 1987) är filosofie kandidat i engelsk litteratur och verksam som kritiker och författare. Hon bor i Malmö och går översättarutbildningen vid Lunds universitet. Hon vann år 2006 första pris i Arvid Mörne-tävlingen. Ett par år senare, år 2008, debuterade hon med den rosade diktsamlingen Hon drar ådrorna ur. Året därpå utkom Deliranten. Källa: Schildts & Söderströms författarporträtt

***

(Ur Maror (ett sätt åt dig), av Matilda Södergran. Helsingfors : Schildts & Söderströms, 2012.)

Att inte känna sig verklig är inte samma sak som att känna sig overklig.
Fästet. Det ytliga fästet.
Beläggningen över huden är som strålkastarljus. Metodlös.
Du har tappat insikt i väntan på att det här ska vara okej.