onsdag 27 januari 2016

En omskakande diktsamling

  Veckans onsdagsbok är Noll vänner, av Tao Lin. En bok som genererat åtskilliga recensioner och kommentarer (en prestation i sig för en diktsamling!) sedan den gavs ut i mars 2015. 


***

  Ett flertal skribenter har hackat den i bitar. Värsta slaktaren var nog Carl-Michael Edenborg i Aftonbladet, vars kritik jag upplevde som missriktad. Han skrev bland annat:

"Tyvärr är texterna satta i ett så GIGANTISKT OCH FETT TYPSNITT ATT EN BLIND PENSIONÄR SKULLE KUNNA AVNJUTA DIKTERNA ÄVEN OM DEN GLÖMT FÖRSTORINGSGLASET. Möjligen lite märkligt i en publikation som säger sig inte rikta sig till ”vuxenvärlden”."

  Edenborg visar upp en okunskap om sociala medier och den internetkonversation som förekommer där, och missar de självklara kopplingarna till användningen av versaler. 
  I boken går jag-personen från depressivt tillstånd till "galenskap". Den processen blir delvis synlig i form av de versala bokstäverna i dikttitlarna. Dessutom är det så att versaler i chatt-forum är detsamma som att skrika. Även det tycks Edenborg vara omedveten om.

  Jag är inte lika kritisk till texten, varken dess typsnitt eller Carl Lindstens översättning. Däremot tycker jag inte att de tre bildserierna i boken tillför något.

***

dikter som inte ser så normala ut, av Tao Lin
(ur Noll vänner : [känslan av att vara körd] / av Tao Lin ; [foto av: Eylül Aslan, Hobbes Ginsberg & Josefine Johansson ; översättare: Carl Lindsten]. Göteborg : Carl Lindsten, 2015.)


en gång skrev jag en dikt som såg väldigt onormal ut
den såg ut som ett alfapetbräde skulle ha gjort
om jag hade spelat mot dig och legat under med tre hundra
eftersom jag plötsligt skulle ha skakat om alla brickorna,
                       och du hade blivit arg
men du skulle ha skrattat samtidigt och vi hade haft kul

en annan gång höll du i en antologi från paris review
du letade efter en dikt om båtar som du ville visa

jag pekade på en dikt som såg onormal ut
och sa "jag hatar när de gör så där"
och du sa "fast jag tycker det är ganska fint"

och en gång efter det tänkte jag på dig
jag tänkte på att du tycker att onormala dikter är ganska fina
och på att du är ganska fin
och jag tänkte att jag faktiskt hade kommit på något
som inte var det minsta fånigt, till slut


***

  I USA har framför allt författaren Tao Lin (f. 1983) utpekats som en av de främsta skildrarna av den unga, urbana internetgenerationen i klickålderns och de sociala mediernas tid. I Sverige introducerades han när Pocketshop började sälja genombrottsromanen ”Taipei” (2013). (Citat ur "Ung litteratur för det digitala tillståndet" av Viola Bao. Svenska Dagbladet, 2015-05-18.)

den bästa diktsamlingen jag kommer på just nu, av Tao Lin
(ur Noll vänner : [känslan av att vara körd] / av Tao Lin ; [foto av: Eylül Aslan, Hobbes Ginsberg & Josefine Johansson ; översättare: Carl Lindsten]. Göteborg : Carl Lindsten, 2015.)


jag vill att varje dikt ska vara trött på sig själv och livrädd för saker
jag vill att varje radbrytning ska komma där man skulle ha tagit paus
jag vill att dikternas avslutningar inte ska stå med
och jag vill inte ha någon glad dikt bara för att det ska finnas lite variation
eftersom det betyder att man har sålt sig
jag bryr mig inte om hur lite pengar som du tjänade
eftersom sälja sig är en metafor
och jag tycker inte att du ska ljuga för mig med dina dikter om naturen
när du vet att du inte alls tycker att sand är vackert
såvida du inte skulle vara extremt glad; något du aldrig är
och jag vill inte att den där sidan där man tackar folk ska vara med
                                     för du har inte några vänner


***


  Tao Lins senaste bokprojekt är "Selected Tweets" som är ett samarbete med Mira Gonzalez. I den sammanvävs de båda författarnas twitterpoesi till en berättelse.

*

GILLA MIG FÖR ALLA BRA SAKER JAG HAR GJORT NÅGON GÅNG I DET FÖRFLUTNA (utdrag), av Tao Lin
(ur Noll vänner : [känslan av att vara körd] / av Tao Lin ; [foto av: Eylül Aslan, Hobbes Ginsberg & Josefine Johansson ; översättare: Carl Lindsten]. Göteborg : Carl Lindsten, 2015.)


När vi dör förvandlas hela världen
till ett nöjesfält. Nöjesfältet är långt borta. Det brakar samman
i ljusets hastighet.

Detta hittade jag precis på.

Jag bor i en urban miljö med hög folktäthet.

Jag är arbetsvillig,
perfektionistisk; född till att ha många bollar i luften.
Mitt beteende i sociala situationer
går att beskriva som "ett mindre nervöst sammanbrott".
Jag är ärlig, finkänslig och ironisk.
Jag gillar att skrika. Jag tycker att det är kul när folk skriker.

Jag tycker att Nobelpriset är kul.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar