torsdag 14 januari 2016

Kan skrattet fylla tomrummet?

  I senaste numret av Lyrikvännen går det att få en försmak av Paul Tenngarts biografi om Majken Johansson. Den sista januari kommer boken ut i handeln. Utblicken skickar även ett finländskt vykort och tipsar om en musikfestival i Norrköping.


***

  Majken Johansson föddes i Malmö utom äktenskapet. Modern var servitris. Majken kom, efter ett halvår av kaotiska fosterhemsbyten, till en familj där modern var allvarligt senildement och misshandlade sin fosterdotter både fysiskt och psykiskt. I början av tonåren kom hon tillbaka till sin biologiska mor, men det var svårt att få relationen att fungera. Majken studerade i Lund och blev 1953 fil mag. Senare flyttade hon till Stockholm och bodde huvudsakligen där under resten av livet.

  Majken Johansson skrev dikter, visor och kåserier redan tidigt i ungdomen. Depressioner, förälskelser, djup rotlöshet, oro och stark ångest följde den traumatiska barndomen. Hon rörde sig i Lunds unga litterära kretsar och medverkade med några dikter i den litterära kalendern Vox. Det ledde till att Bonniers förlag intresserade sig för hennes skrivande och 1952 gav man ut hennes debut, diktsamlingen "Buskteater". Den mottogs väl hos de flesta kritiker och hon gjorde sig känd som en begåvad, lysande kvick, helt respektlös och bitande ironisk ung kvinna. Idag anses hon som en av 1950-talets riktigt stora, originella svenska poeter. Källa: Alex författarlexikon


  I Lyrikvännen skriver Paul Tenngart om Majken Johanssons relation till sin stora kärlek Solveig. Citat ur Lyrikvännen nr 6, 2015:

I ”Livet efter S” följer han ett förtvivlans spår i en av våra mest lästa poeters dikter. I augusti 1956 förlorar Majken Johansson sitt livs kärlek, Solveig, och lämnas i djupaste sorg. Hennes liv, men också hennes skrivande, förändras i grunden av denna erfarenhet. 

  I hennes sista diktsamling Djup ropar till djup (Bonnier, 1989) återfinns en dikt som skrevs redan under 70-talet, och som vittnar om hennes förlust. Dikten har fått sin titel av Luxemburgs vinnarbidrag vid Eurovision Song Contest 1972.


Après toi, av Majken Johansson (1930-1993)
(ur Djup ropar till djup. Stockholm : Bonnier, 1989.)

Eftersom "bästa bot
mot hjärtesot
är skratta"

har jag nästan fläkt käften ur led
i snart tjugo år, nu.
Flabbat så kinderna blev till stora bulor,
blossande av livslust.

I stället för att blekna
av den dagligen vaknande
smärtan

i tomrummet

efter dej.


***


  I mars 2015 hade jag en förhoppning om att kunna publicera vykort med, eller om, dikter och poeter. Det visade sig vara en grannlaga uppgift som krävde väldigt mycket research. Så det projektet blev aldrig av.

  Nu har jag av en tillfällighet hittat en eldsjäl i cyberrymden med passion för vykortssamlande. Eftersom han kommer från samma ort som Zacharias Topelius så har han kombinerat ett vackert vykort från trakten med en dikt av Topelius.

  I dikten "En vindskammare" beskriver skalden Zacharias Topelius (1818–1898) utsikten från vindsfönstret i barndomshemmet Kuddnäs strax norr om Nykarleby. Den vyn, många andra bilder, poesi och prosa från och om en svunnen tid kan du ta del av på sajten Nykarlebyvyer.



Vykort från Nykarlebyvyer.nu / Fredrik Liljeström

En vindskammare, av Zacharias Topelius (1818-1898)
(ur Ljung. Stockholm : Bonnier, 1889.)

Hur mycket av den sol som lyser världen,

kan stundom stråla på en enda punkt,
när morgonskimret i vårt liv är ungt 
och intet åskmoln än förmörkat fjärden!

Vad vill du mer? Ett vindsrum där mot söder,

en björk, en rosenhäck, ett smultronland,
en buktig flod, en fors, en bro, en strand
och kyrkans torn mot morgonskyn som glöder.

Där inne solsken med en doft från häggen, 

min faders skrivbord med sin nötta kant, 
världskartan bredvid hyllans foliant, 
Sten Stures och hans makas bild på väggen.

Här satt den glade gossen vid sin läxa, 

här satt studenten i Homér försänkt. 
Här har han livets första tankar tänkt 
och sett sin första ungdomsflamma växa.

Hur ordnat allt, när han kom från terminen 

till modersfamn på femtimila färd, 
hur omsorgsfullt beredd hans huvudgärd, 
hur dammfri hyllan och hur vit gardinen!

I fjärran såg han då sitt fönster glimma, 

i fjärran ser han barndomshemmet än;
i tårars glans som en begråten vän 
stå solbelyst i årens aftondimma.

***

  Slutligen tittar jag in i musikkalendern för februari månad och finner att "Where's the music" i Norrköping har fått ihop en intressant lineup till sina tre festivaldagar. 

  Festivalen äger rum i och kring Industrilandskapet i centrala Norrköping, 11-13 februari.
  Bland artisterna som kommer kan nämnas Miriam Bryant, Titiyo, Little Jinder, Adrian Lux och Panda da Panda. Och så Karakou som låter så här . . .


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar