Plockepinn - i samspel med skogen

  Förra veckans inlägg om Konst och Poesi tog upp Lars Lerins bok Naturlära. Genom att byta ut en bokstav i den titeln så får vi ett passande ord för att beskriva kvällens huvudattraktion, "Naturkära". Boken heter egentligen Hjärtklappning och är konstnären Maria Westerbergs andra bok med konstverk och texter.

  I Hjärtklappning får du följa Maria Westerberg och vad som blivit resultatet av hennes dagliga vistelser i skogen som hon betraktar som sitt hem. Maria samlar pinnar och med hjälp av dem växer det fram skulpturer som med stor humor och kärlek visar på livets väsentligheter och Marias stora kärlek till skogen, naturen i stort. Källa: Heidruns Förlag

  Maria Westerberg, född 1968, även känd under artistnamnet "Vildhjärta", är en svensk skulptör och författare. Hon plockar trädgrenar och annat material i skogen, vilka utgör material för skulpturala figurer. Källa: Wikipedia

*

(Ur Hjärtklappning, av Maria Westerberg. Torsby : Heidrun, 2014.)

Tänd din lampa, vita måne.
Stäm din fela, speleman.
Slå eld i brasan, Ukkos örn.
Rensa undan riset i
Tapiolas balesal
Sprid din doft och sötma,
honungsblomma
Led in Hiisis
vildaste döttrar och söner
Ingen ånger nu, ingen trötthet.
Bara rus och lycklig törst
Bjud upp, bjud upp
till pyhäpolska.

***

  Och så blir det en kärleksförklaring:

(Ur Hjärtklappning, av Maria Westerberg. Torsby : Heidrun, 2014.)

Så fann hon äntligen den hon sökt
med ljus och lykta sedan hon var liten flicka.
Invid en blommande pion indränkt i snigelslem
låg den. Nära en hemlig källa omgärdad av
unga granar. Hon fick hålla i sig för att
inte bita den i nacken med en gång
Förvånande nog ringde inga klockor
och inga himlar rasade in.
Den var fin, tänkte hon,
tog den med sig hem
och fortsatte
sitt liv.

***

  Jag kan varmt rekommendera Maria Westerbergs pinn-böcker, med sina underfundiga texterna och de omsorgsfulla konstverken blir de utmärkta samlingspunkter i slott och stuga.

(Ur Hjärtklappning, av Maria Westerberg. Torsby : Heidrun, 2014.)

Månen hade välsignat
stranden med sin
vita hand. Målat
silver i dess kant.
Strött drivvedsdrömmar.
Mängder av vita,
hemliga tecken
spridda i sanden
som glömda ord från
ett uråldrigt språk.
Redo att formas igen
till ett vänlighetsalfabet
Redo att brukas igen
som ett medkänslomedel.
Ängelska är språkets namn.