Ögonblicket bryter förtrollningen

  Det är svårt med utmärkelser. Hur väljer man en bok framför en annan? År 2007 debuterade Sofia Rapp Johansson med ”Silverfisken” och Åsa Linderborg med "Mig äger ingen". Men Borås Tidnings debutantpris för det året tilldelades Viktor Johansson för diktsamlingen "Kapslar". År 2014 fanns det tre starka poesiböcker ("Vitsvit", "Tilltar" och "Violencia") bland de nominerade debutanterna, men priset gick till Anna Fock och hennes roman "Absolut noll". Outgrundliga är vägarna liksom valen vi gör. Detsamma kan faktiskt sägas om ovan nämnda prisvinnare, "Kapslar" av Viktor Johansson. Han är veckans åttiotalist.

***

  VIKTOR JOHANSSON [f. 1983] är en svensk författare och filmregissör. 2007 mottog han Borås Tidnings debutantpris för diktsamlingen Kapslar, och han har även nominerats till Sveriges Radios romanpris och Tidningen Vi:s litteraturpris. 2014 långfilmsdebuterade han med Under Gottsunda. Källa: Förlagsbeskrivning hos Modernista

Off the Greenland Coast under the Midnight Sun
by William Bradford, 1873
New Britain Museum of American Art

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Om årstiderna växlar blickar ska tjälen klättra
ur fingrarna och ner i jorden, vi ska inte behöva
gräva efter värmen mer. Snöflingorna
ska falla i elektriska urladdningar ur skyn,
bränna på tungan som batterier,
en himmelsk försmak.
Om det är kallt
ska isen komma klar som ett förstoringsglas under solen.

***

  Bokens titel syftar (tror jag) på ett slags tidskapslar som författaren skapat kring olika symbol-ord. Ovanstående dikt hör samman med förlåtelsen.
  Så långt upplever jag andemeningen i konceptet som ett groende frö där utväxten tillåts dra åt lite olika håll. 
  De mindre tilltalande diktexemplen lider av att de originella liknelserna liksom staplas på varann. Det blir lite kaka på kaka, men vem vill kakan smaka.

  Nåväl, jag har hittat ytterligare ett par intressanta dikter i boken. Nästa exempel [till symbol-ordet kärleken] tycker jag mycket om.

*

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Det är ingen dag i veckan, årstiden
vingklippt eller plockad på fjädrar,
pennorna doppas i journalerna.

Jag brantar ner för att spegla mig i stenbrottet,
åkalla en isbrytare för att umgås med mig själv igen,
tömma rösten tills bröstet blir ett öppet fönster,
hoppas att ekot ska återvända i ett uttömmande svar.
Min egen blick riktad mot mig genom förstenat skräp,
lager på lager av utbränd tid, djurskeletten frusna
i simtag genom urberget. Inga lungor,
inga hjärtan kan någonsin bli till sten.
Ett vingslag ska komma då fågeln slår sig ur klockan
med pennorna riktade in mot nakna huden.

***

  Efter debutboken har Viktor Johansson hunnit med ytterligare fem böcker:

2007 – Kapslar (lyrik)
2008 – Eterneller (roman)
2010 – Game Over (lyrik)
2011 – Wrestlarna (roman)
2013 – Den mörka sporten (roman)
2015 – Bonsaikatt (roman)
(Källa: Wikipedia)

  Mitt tredje diktval hör ihop med bokens avslutande kapsel där tiden är själva symbol-ordet. Den passar väl in i bloggens nya motto, "att sträva efter tidlösheten".

(Ur Kapslar, av Viktor Johansson. Stockholm : Modernista, 2007.)

Blixtar drar fram under ytan, laddar ur ögonkasten,
du måste fotografera allting för att bevisa det.
Påstår att vi är födda med engångsögon,
kastar din kropp efter dig som tömda förpackningar, glasspapper.
Någon vågar blunda, jag ser inte vem,
det är jag. Fotografierna kommer vissna under ögonen,
blicken förstör alla avbildningar av sig själv, en brand
kall och tålmodig, träden är snabbare än ljuset fastnar,
står med hundra års försprång.
Det är en felräkning att vi är mätbara,
kamerablixtarna förlöser fotosyntesen,
efter varje kort har trädet vuxit ur ramen.

Om vi blundar, vad kan vi fånga ändå,
ligger på stranden i timmar mörka ögonlock,
vartenda sandkorn silat genom timglaset till pärlor,
flyter mot varandra i en hastighet som inte går att räkna.