I fjol tilldelades Anne Carson det prestigefyllda kanadensiska Griffin Poetry Prize, för bästa nationella diktsamling. Den internationella motsvarigheten gick till Brenda Hillman. I mellanakten får ni ett smakprov ur Anne Carsons märkliga bok "Red doc".
Jag avslutar Utblicken med att uppmärksamma ett radioprogram som tilldelats ett annat pris. Programledaren Andrew Motion fick i början av april ta emot Ted Hughes Award.
*
Bengt Bergs första diktsamling hette "Där drömmen slutar" och kom ut 1974. Jag gillar hans poesi och hoppas att det blir fler böcker från den glade värmlänningen, som fyller 70 nästa år. I riksdagen satt han mellan 2010 och 2014. Jag har valt ut en dikt från boken "Termos" från 1987.
Marskvällsknockout, av Bengt Berg (f. 1946)
(ur Termos : dikter. Stockholm : Tiden, 1987.)
 |
| Skymning vid Måskejaure. Foto: Mattias Bernhardsson |
En av vårvinterns första riktigt hisnande
skymningar, när den sjunkande solen fäller
ett snett mjukt ras av ljus över de fattigblått
skimrande bergen i väster och jag står med en
sprängfylld sopkasse i vänster näve och bulgariska
solrosfrön i den högra: då finns de där plötsligt
mitt framför mig, två av Jehovas vittnen, med
många citat ur den heliga skrift och full av
förståelse för denna min lantliga avkrok.
Jag är redan nere för räkning av marskvällens
bärnstensljus, jag orkar inte ta strid om vare
sig Jordens uppkomst eller den enligt Jesaja förestående
undergången. För två kronor får jag en
tjockpärmad bok om den eviga freden, plus ett par
häften rörande televisionens fördärv och familjens förträfflighet.
Mitt i denna andliga uppgivenhet
dyker geten Heidrun upp
som en räddande ängel.
Hon låter sina kaffebönsliknande getlortar
smattra mot vittnenas skodon,
hon visar en ohämmad aptit på Vakttornet
innan denna missionsstund är till ända.
Men då skiftar redan himlen i henna
och kvicksilvret närmar sig noll.
***
I Röd självbiografi (Panache 2009) berättade Anne Carson om den unge pojken Geryon – ett rött bevingat monster – och hans olyckliga kärlek till den vackre Herakles, som krossar hans hjärta. Utifrån den antika myten skapade hon en modern diktberättelse om begärets irrvägar, om förtärande kärlek och vulkaniska eruptioner. Röd doc> är en fristående fortsättning på den berättelsen, fast efter myten, när gestalterna – med nya namn – driver runt utan riktning. Källa: Förlagsbeskrivning
Utdrag ur Red doc>, by Anne Carson (f. 1950)
(New York : Alfred A. Knopf, 2013.)
... She leans on her elbow watching Sad and wishing she had her drawing book with her. They are lying on a pile of mattress covers on the floor in weak light from somewhere a night that could so easily not exist.
Drawings of Sad so far are minimal. She'd looked at the photos in his wallet and copied one of his father taken the day he dropped his eyeglasses down the well. In the photo he looks younger than Sad is now this father who refused to get another pair of glasses because I was already seeing too much. Ida wants to meet the father.
...
***
Jag citerar från BBC.
A radio programme by former poet laureate Andrew Motion exploring the impact of war has won the Ted Hughes Award for New Work in Poetry.
Coming Home featured conversations with British troops returning from Afghanistan alongside "innovative" new poems by Sir Andrew.
It was broadcast on Radio 4 last November to mark Remembrance Day.
Sir Andrew Motion, (f. 1952) är en engelsk poet, romanförfattare, och levnadstecknare, som var Poet Laureate för England från 1999 till 2009. Under den perioden grundade han Poetry Archive, en online-resurs med dikter och ljudinspelningar av poeter som läser sina egna alster. Här följer ett av Sir Andrew Motions poem.
Ice, by Andrew Motion
(Published in Poetseers.org)
When friends no longer remembered
the reasons we set forth,
I switched between nanny and tartar
driving us on north.
Will you imagine a human hand
welded by ice to wood?
And skin when they chip it off?
I don’t think you should.
By day the appalling loose beauty
of prowling floes:
lions’ heads, dragons, crucifix-wrecks,
and a thing like a blown rose.
By night the seething hiss
of killers cruising past -
the silence after each fountain-jet,
and our hearts aghast.
Of our journey home and the rest
there is nothing more to say.
I have lived and not yet died.
I have sailed in the Scotia Sea.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar