onsdag 8 april 2015

En kavalkad av poesi

 Ytterligare tre poesifestivaler ur månadskalendern presenteras. Vi börjar i staten New York med en studentarrangerad tredagarsfestival. Därefter blir det två imposanta sammankomster i Wenlock och i Cascadia.


  Sarah Lawrence College är en högskola i Yonkers, i staten New York. Den har huvudsakligen konstnärlig inriktning. Varje år, sedan 2004, arrangerar studentorganisationen en poesifestival. Den pågår 24-26 april. Det blir uppläsningar, paneldebatter och "writing workshops".
  En av årets inbjudna poeter är den meriterade Marilyn Hacker. Hon har tilldelats National Book Award tre gånger! Hon är född i New York City men har de senaste fyrtiofem åren mestadels bott i London och Paris.
  Oftast upplever jag att min engelska räcker gott och väl för att förstå lyriken som ges ut. Men jag kände ett större motstånd när jag läste Marilyn Hacker. Jag har valt ut en dikt som jag begrep. Den franska titeln antyder att hon varit utan hiss i tre dagar.

Troisième sans ascenseur ailleurs, by Marilyn Hacker (f. 1942)
(from Desesperanto : poems, 1999-2002. New York : W.W. Norton, 2003.)

The cold rain falls and fell all afternoon
the way it fell through the last months of winter.
In twos and threes, my friends are out of town
for Easter weekend. Tourists take the center
over, gloved and scarved - speaking Italian
and Portuguese: they've holidays as well.
How stubbornly the fuchsia rhododendron
in the square blooms in unseasonable
cold, how stubbornly the squadron
of swallows swoops between volleys of rainfall.
But I'm imagining their flight - I think
them flying, from a hard-backed chair behind
pine table, windows, Bach, books, gone to ground.
The late gray sky darkens. I want a drink.


***


  I Much Wenlock, en liten ort i Shropshire i västra England, arrangeras en högklassig poesifestival 24-26 april. Bokhandlaren Anna Dreda startade den som en utvidgning av hennes frukostsammankomster (poesicirklar). Även under festivalen bjuder hon in besökarna till frukostsamtal. Festivalens beskyddare är ingen mindre än Carol Ann Duffy, och hon leder en programpunkt under finaldagen. 
  Förutom de fantastiska poeter som är inbjudna för uppläsningar och samtal, så blir det Poetry Slam, Fotoutställningar, Poetry Film, Workshops, musikalisk barnpoesishow, m.m.

  En inbjuden gäst är Imtiaz Dharker (f. 1954). Hon är född i Pakistan men uppväxt i Glasgow. Förra året tilldelades hon Drottningens guldmedalj för sin poesi. Hon ingick i den jubileumsantologi som utgavs till drottningens 60:e år som regent. Jag ger er inledningen av hennes bidrag.

1977 (I'm quite sure of this), by Imtiaz Dharker
(from Jubilee Lines. London : Faber, 2012.)

Some Glaswegians still speak of the Silver Jubilee
and the Queen's cavalcade sailing off
from George Square on a sea of Union Jacks.
Others recall that around the same time
the Sex Pistols' God Save the Queen
was black-listed by the BBC

         but what I remember is
         that one night I danced in spangled
         hotpants, with a boy in polyester
         flares (I'm quite sure of this),
         in time, on track, one hand in the air,
         one step forward, one step back.

Time is easily tangled. It falls over its own feet.

...

***

  Slutligen tar vi oss till Nanaimo, Vancouver Island, Kanada; där Cascadia Poetry Festival äger rum 30 april - 3 maj. Det är en festival som hålls för tredje gången, men där platsen har alternerat varje år. 
  De satsar en hel del på paneldebatter, men det förekommer också "open mic-sessions" för lokala förmågor. Det blir även spoken word-tävling.
  Det råder ingen tvekan om vilken inbjuden poet som jag känner till bäst. Sam Hamill deltog i min sommarslam, PSTC, förra året. Han representerade staten Utah och ordnade fina poäng åt dem. Här får ni ytterligare en dikt av honom, från hans senaste samlingsvolym.


A Visitation, by Sam Hamill (f. 1943)
(from Habitation : collected poems. Sandpoint, Idaho : Lost Horse Press, [2014].)

I wake suddenly, in the middle of the night,
and realize I’m stroking the pillow beside me,
dreaming of my wife who is six months dead.

I rise and brush my teeth and pour a stiff drink
and go out into the garden to sit
on the old iron bench and think.

It’s after midnight and the moon is almost full.
And after a long silence, I hear, faintly,
a woman’s heels’ chink, chink, chink,

against the ancient cobblestone
beyond the garden wall
as she makes her way down the street.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar