*
Jag har tidigare skrivit om det danska poesiundret. Det finns flera lovande unga poeter i Danmark just nu, och klarast lyser det om Asta Olivia Nordenhof. Jag är rätt nöjd med att jag fick tag i ett biblioteksexemplar redan nu. Stockholms stadsbiblioteket hade 12 reservationer inlagda medan boken var under inköp. Jag har lånat mitt ex. från Solna bibliotek. Den är fantastiskt bra. Vilken debut!
Innehållet är rakt på sak, inga krusiduller. Språket är elegant och självklart. Det handlar om uppväxt, de sociala förändringarna i samhället, och om kärlek förstås.
Asta Olivia Nordenhof är född 1988. Hon debuterade med romanen Et ansigt til Emily, 2011. Hennes första diktsamling det enkla och det ensamma [det nemme og det ensomme, 2013] tilldelades det prestigefyllda danska Montanas Litteraturpris. Källa: Förlagsbeskrivning (Modernista)
Ur det enkla och det ensamma, av Asta Olivia Nordenhof
(Det enkla och det ensamma ; översättning: Tom W-O Silkeberg. Stockholm : Modernista, 2015.)
jag introduceras till läppglans.
framöver väntar uppenbarelser av glömska. saker man skulle ha haft med sig
en mycket varm höst i london
vi är lika smala om livet min pappa och jag, våra barnbröst strålar och alla kan stråla sig i dem. alla kan använda oss
som de hundar vi är, men vad de inte vet är att vi verkligen är hundar
men när
att katten hittar solstrålen. den smula galenskap
och om en främling någon gång känner hur mjuk kattens päls är. alla är smittade.
min pappas bruna bröst under skjortan
han har gjort det igen. stekt en farinbanan perfekt.
var i skåpet vattenglasen stod. handen söker åt vänster
man ser det tydligare, från sängen, när han speglas i dörrens glas, att han är ensam och trött.
därifrån i nivå med gatlyktan. jag har det svarta upptill och det blekt gula nedtill
en myrstack av droppar och vädrets tysta företagsamhet
inga ord. och en kanna, bara med vatten, som har stått i fönsterkarmen länge.
man vaknar i kärlek. en sval och mållös dräkt man iklär sig
...
***
Jag är rätt imponerad av de litterära utbyten som sker mellan universiteten i USA. De flesta lärosäten har dessutom egna "Literary Reading Series". Den 10 mars var poeten och professorn i engelska, Allison Funk, inbjuden till Purdue University i West Lafayette, Indiana. Själv är hon medlem av fakulteten vid Southern Illinois University.
Allison Funk är författare till fem diktsamlingar och hon har blivit publicerad i såväl "The Best American Poetry" som i "Paris Review".
Leviathan, by Allison Funk (f. 1951)
(from The Journal. Ohio State University. Spring, 2014.)
After my son pummeled the back door,
Fisted a knife into the lock,
Spat and stabbed at the glass between us,
After the police came, cuffed him,
And left, I tried, still trembling, to remember
How even the children of gods misbehaved.
In all the creation tales I’ve known,
Floods are raised out of the fantasy
Parents have of starting over,
Their vision of a beach swept clean
Of mussels, whelks, and cockles,
Even the little webbed prints
Gulls and terns leave in their wakes.
It’s tempting to pretend,
Lured by story or song,
But easier to believe in the leviathan,
That staple of medieval bestiaries
Sailors mistook for an island.
Who can blame them for their delusions?
No wonder, exhausted by storms,
They might see an enormous floating back
And confuse it for land. At sea so long, no end,
No end, they might even have been relieved
When the whale dove, taking them down.
***
Ni har kanske svårt att tro att det finns en större poesiälskare än jag. Men det finns det. Han heter Jonas Ellerström och är författare och översättare, och han har drivit förlaget ellerströms sedan 1983. Förlaget har varit oerhört betydelsefullt för utgivningen av utländsk poesi i svensk översättning. Det kan jag, som letar antologier, verkligen skriva under på. Ibland författar han egna litteraturhistoriska verk. Hans senaste essäsamling heter "Hemlängtan ur världen", i vilken han samtalar med döda och levande poeter. Den boken finns ännu inte tillgänglig på bibliotek. I stället har jag studerat hans näst senaste bok "Under tidens yta - En annorlunda svensk poesihistoria".
I den lyfter han fram bortglömda författare och mindre kända verk av erkända författare, såsom Werner Aspenströms barnbok "Gula tassen", från 1965.
Jag fastnade i kapitlet om Gunnar Ekelöfs andra hustru, Nun. De gifte sig 1943 och skildes åt åtta år senare. Hon gav ut en enda bok "Sånger till lättjan", 1945. Eftersom jag inte har läst hennes samling gör jag ingen analys av den. Men jag gillar de idéer som Jonas Ellerström omsätter i bokproduktion.
Sånger till lättjan VIII, av Nun Ekelöf (1905-1997)
(ur Sånger till lättjan : dikter. Stockholm : Wahlströ & Widstrand, 1945.)
Första morgonfrostens bitande friskhet med sommarvärme
ännu från marken.
Varför skulle jag sitta stilla i det land där jag är född
när hela jorden är full av människor, goda leenden möter mig och sorgen vilar mot sorg.
Kiv om födan i egna flocken byts i förväntansfulla blickar när främling träder in.
Att vara främling, att byta gnat i äventyr, att alltid gå vidare, framåt, är vandrarens goda lott.
***
För övrigt måste jag meddela att min favorit i Women of the World Poetry Slam, Olivia Gatwood, hamnade i mitten av startfältet. Jag blev besviken på de som slogs om segern. För mig är det snarare "rap-battling" än spoken word-poesi som de ägnar sig åt. Deras budskap är enbart socialpolitiskt och målat med grova grå schatteringar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar