Mildheten är gränslös

  Jag drabbades av en rejäl huvudvärk i går som varade dagen lång. Det fanns ingen möjlighet att skriva något inlägg. Men om värken hade kunnat botas med poesi är jag rätt övertygad om att läkarna hade ordinerat Tua Forsströms dikter. En mildare poesi är svår att uppbringa. Hon är lite grann av antitesen till Durs Grünbein, och jag uppskattar båda lika mycket. Visst gör poesin oss rik på erfarenheter!

Thelonious Monk (1917-1982)
jazzpianist

*

Tria Carmina

med

Tua Forsström (f. 1947)

  Tua Forsström är en finlandssvensk lyriker, född i Borgå. Hennes mamma var lärare och hon växte i huvudsak upp i ett skolhus på landet. Hon bedrev sedan själv akademiska studier (examen 1972) och har därefter arbetat som förlagsredaktör. I vuxen ålder har hon ett tjugotal år varit bosatt i Helsingfors, men har på senare tid åter flyttat ut på landet.

  Jag tycker det är väldigt passande att använda en jazzpianist som introduktion till kvällens Tria Carmina. Inte enbart för att Monk förekommer i en av dikterna, utan också för att stämningen i Tua Forsströms korta (oftast) dikter påminner om jazzens "mood", alltså en kombination av sorgstänk och lekfullhet. Två av dikterna som jag valt ut har väl mer av det sistnämnda. Först lite erotik ur hennes debutbok "En dikt om kärlek och annat".

(Ur En dikt om kärlek och annat. Helsingfors : Söderström, 1972.)

Här, jag har skalat en apelsin. Jag ger den åt dej. Du

slår upp mej på vid gavel
väggarna vidgas hela rummet
svartnar av lust
blåsten far över heden det fladdrar
vi faller in mot varandra, nu

starkare brantare det fladdrar
ett snudd av dagen: här får du ta min
förbittring nu ska vi älska sönder
blåsten far över heden det fladdrar

det var inte sant. Det var inte så
man ville. Hösten kommer till heden, vinden dör ut
Man sträcker ut handen
man gränsar till dej

ja.

***

  Följande citat är taget ur Nordisk kvinnolitteraturhistoria och ger en beskrivning av hennes tredje diktsamling "Egentligen är vi mycket lyckliga" (1976), men skulle lika gärna kunna vara en sammanfattning av hennes författarskap...

  Existentiella teman kring känslor, konst, metafysik och identitet dominerar och en ny rytmisk och musisk dimension träder fram i Tua Forsströms poetiska språk.

... speciellt om jag lägger till ett annat citat från samma artikel.

  Tua Forsströms dikter representerar en öppenhetens och samtalens poesi där dikten är en förfrågan från en människa till en annan. 

  Det är just den upplevelsen som jag har försökt fånga i min rubriksättning, "Mildheten är gränslös". Jag kan också hänvisa till den avslutande dikten i boken "Snöleopard".

(Ur Snöleopard. Stockholm : Bonnier, 1987.)

Det var sommarens hetaste dag.
Vi gick nere vid vattnet, och du
som har blivit mitt syskon talade om
någon som insjuknat, fotbollsmatcher,
Thelonious Monk och anläggningen
du hade besökt i drömmen, välbekant
och olika för varje människa
Du sade att ingenting går över
Du sade att allt är övergående

med undantag för några lysande
och solkiga bilder som är sorg, som
är den sorg som genomströmmar
vänskapen som vatten,

några överexponerade sekvenser som
vi trycker skamset mot vårt hjärta.

***

  Hennes senaste diktsamling kom 2012. Kommer ni ihåg vad jag skrev ovan om sorgstänk och lekfullhet? Det har boken  "En kväll i oktober rodde jag ut på sjön" gott om. Det mest anmärkningsvärda med den nätta boken (44 sidor) är att Bonniers förlag först tillkännagav att de inte tänkte ge ut den i Sverige. De ändrade sig under 2013.

(Ur En kväll i oktober rodde jag ut på sjön. [Helsingfors] : Schildts & Söderströms, 2012.)

Det lönar sig inte att gråta så mycket
Snart har du glömt vad det handlade om
Ingen lyfter längre upp oss i sin famn och viskar "titta",
   pekar på lampan som lyser och fåren på ängen mot sjön
Jag är ovan vid att vara så lycklig
Fåren går och betar som milda stjärnor
Fåren som liknar fårens stjärnbild
Den lilla klockan ringer ännu genom blåsten
Det finns drömmar som varnar och tröstar oss,
   städerna som blinkande kartor djupt under vingen,
en plötslig destination utan namn.