 |
| Stan Getz (1927-1991) |
Jag inleder direkt med kvällens höjdare, en visa som alltid ger mig gåshud när Johan Stengård eller någon annan duktig saxofonist, tar sig an den. Stan Getz, som turnerade i Sverige 1951, gav ut en engelsk version av visan.
Ack Värmeland, du sköna, även Värmlandssången eller Värmlandsvisan, är en svensk sång från 1822, baserad på en traditionell folkmelodi, och med text av Anders Fryxell och Fredrik August Dahlgren. Texten skrevs först för sångspelet Wermlandsflickan (1822) men lades senare till folklustspelet Värmlänningarna (1846) av Dahlgren. Visan ingår i den svenska visskatten.
Visans ursprung är omdiskuterat. Klart är att Fryxell skrev sin text till en melodi som sjöngs i norra Östergötlands bergslagstrakter och började med orden "Ack, Östra Götland och Finnespånga län,/ Ack, du är en krona för andra!/ Inom dina gränser bo redlige män/"[1] Denna "östgötavisa", som kallas Risingevisan och skrevs av Anders Ölin, går melodiskt eventuellt tillbaka på den nederländska sången "O, Nederland! Let op u saeck" från 1500-talet (som kan ha nått Sverige med invandrade valloner eller holländare), men de två melodierna överensstämmer inte helt. Troligt är att den svenska melodin sjungits i Östergötland med omnejd åtminstone sedan 1700-talet. Källa: Wikipedia
Ack Värmeland, du sköna
(Text: Anders Fryxell (1795-1881) och sedermera Fredrik August Dahlgren (1816-1895)
Videoklipp med Josef Öhlmér, på en brygga.
Ack Värmeland, du sköna, du härliga land
du krona bland Svea Rikes länder!
Och komme jag ock mitt i det förlovade land,
till Värmeland jag ändock återvänder.
Ja, där vill jag leva, ja, där vill jag dö.
Om en gång ifrån Värmeland jag tager mig en mö,
så vet jag att aldrig jag mig ångrar.
I Värmeland - ja, där vill jag bygga och bo,
med enklaste lycka förnöjder.
Dess dalar och skog ge mig tystnadens ro
och luften är frisk på dess höjder.
Och forsarna sjunga sin ljuvliga sång.
Vid den vill jag somna så stilla en gång
och vila i värmländska jorden.
***
Nu blir det finstämd jazzmusik, komponerad av Charlie Chaplin. Instrumentallåten "Smile" ingick i Chaplins film "Moderna Tider", 1936. Arton år senare fick låten text, författad av John Turner och Geoffrey Parsons. Sånglyriken må vara okomplicerad men jag är svag för den.
Smile (1954)
(Text: John Turner (f. 1932) och Geoffrey Parsons (1910-1987. Music: Charlie Chaplin (1889-1977)
Videoklipp med Andrea Tardioli.
Smile though your heart is aching
Smile even though it's breaking.
When there are clouds in the sky
you'll get by.
If you smile through your fear and sorrow
Smile and maybe tomorrow
You'll see the sun come shining through
For you.
Light up your face with gladness,
Hide every trace of sadness.
Although a tear may be ever so near
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.
That's the time you must keep on trying
Smile, what's the use of crying.
You'll find that life is still worthwhile-
If you just smile.
***
Ett leende får nog många av mina läsare när de lyssnar till nästa sång. Den är en av Sveriges populäraste låtar genom tiderna. En del har föreslagit att den ska överta rollen som vår nationalsång.
Öppna landskap är en sång med text och musik av Ulf Lundell (f. 1949). Den gavs ut på albumet Kär och galen (1982) och har kommit att bli en av Lundells mest kända sånger.
Sveriges bästa saxofonist får avsluta mina två inlägg om saxofonen. Johan Stengård (f. 1955) är starkt förknippad med Sveriges största musikexport, ABBA. Han var studiomusiker på flera av gruppens skivor, och saxofonslingan på Voulez-Vous bär hans signum. Tänk på det nästa gång ni lyssnar till någon ABBA-klassiker.
Öppna landskap, av Ulf Lundell
Jag trivs bäst i öppna landskap,nära havet vill jag bo,
några månader om året, så att själen kan få ro.
Jag trivs bäst i öppna landskap, där vindarna får fart.
Där lärkorna slår högt i skyn, och sjunger underbart.
Där bränner jag mitt brännvin själv, och kryddar med Johannesört,
och dricker det med välbehag, till sill och hembakt vört.
Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ,
ingen kommer in i min närhet, som stänger in och stjäl.
Jag trivs bäst när dagen bräcker, och fälten fylls av ljus,
när tuppar gal på avstånd, när det är långt till närmsta hus.
Men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt,
när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt.
Jag trivs bäst i fred och frihet, för både kropp och själ.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri,
när stranden fylls med snäckskal, med havsmusik uti.
När det klara och det enkla, får råda som det vill,
när ja, är ja, och nej, är nej,och tvivlet tiger still.
Då binder jag en krans av löv, och lägger den runt närmaste sten,
där runor ristats för vår skull, nån gång för länge sen.
Jag trivs bäst när havet svallar, och måsarna ger skri.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar