***
Den 24 februari tipsade Skånska dagbladets kulturskribent Evelina Stenbeck om fynd på bokrean. Flera av hennes korn passar i min litterära mylla också. Jag tänker på T.S. Eliots "De knepiga katternas bok" som jag redan skrivit om i bloggen, och Werner Aspenströms samlade dikter. Under sin levnad ville Aspenström inte kännas vid sin tidiga produktion, men nu tycks det gå bra att ge ut hela rubbet. Antologin "Till: igår: tolv vietnamesiska poeter" som Evelina Stenbeck skriver om har ingått i min Poetry Slam (PSTC), och den har klart underskattad. Hon rekommenderar också några samtida poeter, såsom skånskfödda Jenny Wrangborg och Mattias Alkberg. Hennes absoluta favorit i reakatalogen var Jila Mossaeds "Jag föder rådjuret". Nu har jag köpt den och läst den, och kan bara hålla med Evelina.
Jila Mossaeds bok handlar om vad exilen gör med människor, hur oroliga sinnestillstånd kan få fäste i själen och till och med växa i styrka samtidigt som minnesbilder från hemlandet och uppväxten bleknar.
Jag kunde inte för mitt liv tro att den platslösheten gick att kalkera och applicera på mina själsliga mörkerhål från 2014. Följande beskrivningar ur diktsamlingen ligger väldigt nära mina depressiva tankegångar från den tiden.
Jila Mossaed är född 1948 i Teheran. På persiska har hon givit ut två romaner och fem diktsamlingar. Hon kom till Sverige 1986 och är numera bosatt i Göteborg. Efter elva år i Sverige utkom hennes kritikerrosade debutdiktsamling skriven på svenska, Månen och den eviga kon (1997). Källa: Varldslitteratur.se
(Ur Jag föder rådjuret : dikter, av Jila Mossaed. Stockholm : Lejd, 2015.)
Uppriven
av mycket mörker
Vettlöst
vid gryningen
lämnar natten min famn
Du kliver in
Jag har alltid inbillat mig mitt liv
i olika rum
Uttala mig
i den ordlösa strupen
Du som sväljer min framtid
-
Som en tusenfoting
kryper jag sakta
runt mig själv
Runt i ett rum
som inte finns längre
Ensamheten har bundit fast mig
vid mig själv
Slitna, sönderrivna moln
smyger in
i min tomhet
Ett hål
sväljer allt ljus
Jag hamnar i mörkrets mage
i ett rum som
hänger utanför huset
***
Under två dagar (24-25/3) står åter Stockholms stadsbibliotek värd för Poesimässan. Jag har ännu inte lyckats pricka in arrangemanget något år p.g.a. sjukdom och andra åtaganden. Men i år ska jag bevista evenemanget. Bland godbitarna finns:
Fredag klockan 15.00-15.30
Tidskriften Karavan presenterar tio kvinnliga poeter från Afrika, Asien och Latinamerika.
Fredag klockan 15.30-15.45
Emily Dickinson på svenska. Bokverket har nyss gett ut "Poeter tänder bara lampor", en ny samling dikter av Emily Dickinson.
Lördag klockan 13.00-13.30
Om jag dör, lämna balkongen öppen: 111 x Lorca. Ingmar Simonsson presenterar en ny volym med 111 dikter ur 11 diktböcker av Federico García Lorca, som han tolkat tillsammans med Martin Tegen. (arrangör: Themis)
Lördag klockan 13.30-13.50
6 X -dóttir. Dikter av samtida isländska poeter. Översättaren John Swedenmark presenterar sex poeter från Island: Ingibjörg Haraldsdóttir, Steinunn Sigurðardóttir, Elísabet Jökulsdóttir, Linda Vilhjálmsdóttir, Gerður Kristný och Sigurbjörg Þrastardóttir. (arrangör: Islandsöversättarprojektet)
Lördag klockan 16.30-17.00
Jenny Tunedal & Marie Lundquist
Jenny Tunedal framför dikter ur nyutkomna samlingen “Rosor skador”. (arrangör: Wahlström & Widstrand)
Marie Lundquist läser ur sin nya diktsamling “Dikten är tanken som far genom hjärtat och spränger det”. (arrangör: Albert Bonniers förlag)
*
Med anledning av Tidskriften Karavans presentation vid Poesimässan så vill jag tipsa om deras antologi "Människosaker" som gavs ut 2008. Jag sökte efter dikter av Véronique Tadjo från Elfenbenskusten och fann en i Karavans antologi. Den dikten låter jag anstå till ett senare tillfälle. Nu får ni istället en text av antologins stora stjärna, Forough Farrokhzad. Hon som lämnade mycket ogjort när hon dog i en trafikolycka 1967.
*
En ny födelse (utdrag), av Forough Farrokhzad (1935-1967)
(Tolkning från persiskan av Bo Utas. Ur antologin Människosaker : dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika / redaktörer: Birgitta Wallin och Maria Lannvik Duregård. Stockholm : Karavan, 2008.)
...
I ett rum stort som en ensamhet
mitt hjärta
stort som en kärlek
med sin egen lycka som enkel ursäkt
tittar på blommornas vackra förfall i vasen
på plantan som du satt i vår trädgårdssäng
och på kanariefåglarnas sång
som kvittrar stort som ett fönster
Ah ...
Min lott är detta
Min lott är detta
Min lott
är en himmel
som de upphängda gardinerna stjäl från mig
Min lott är att gå ner för en övergiven trappa
och förenas med något i förruttnelse och förskingring
Min lott är en sorgfylld vandring i minnenas trädgård
och att skänka bort livet för svårmodet i en röst som sorgset
säger mig:
"Dina händer
älskar jag"
Jag planterar mina händer i trädgården
Jag ska bli grön, jag vet, jag vet, jag vet
och svalorna skall lägga sina ägg
i mina bläckfläckiga fingrars håligheter
I mina öron hänger jag örhängen
av röda tvillingkörsbär
och på mina naglar fäster jag dahliors kronblad
(...)
***
En som också ska framträda vid poesimässan är Marie Silkeberg. Hon har på senare år förtjänstfullt översatt och tolkat Inger Christensens olika verk. Helt nyligen utkom hon med en egen samling, "Atlantis", och det är ur den som hon ska läsa vid Poesimässan. Jag har nyss läst boken och jag vill nog kalla boken en flopp. Dikterna fungerar som urtråkiga nyhetsbulletiner från jordens alla hörn. De frammanar en helt annan sorts tomhet än de känslostarka exildikter som Jila Mossaed klär i ord. Stina Otterberg har skrivit en mycket träffande recension om boken i Dagens Nyheter. Den går att läsa här. "En morgon i Kalifornien" får skänka oss hopp om bättre läsupplevelser.
(Ur Atlantis, av Marie Silkeberg. Stockholm : Albert Bonniers förlag, 2017.)
Columbus Street. Ett gathörn.
Solen flödar. Värmer.
Att separera bilderna.
Bli ny tänker du och ser en man vattna ett träd i en tunna.
Kannans vattenstrålar i morgonljuset.
Solen.
Vi lagar middag skriver de.
Klockan är inte ens nio på morgonen här.
Du ser staden vakna.
En kvinna i svart sportbil svänger uppför backen.
Svarthårig. Med svarta solglasögon.
Du känner brisen från havet.
En lukt vid marknaden som i Dar es Saalam.
Du går. Längs havet.
Upp- och nerför backarna.
Begärets dunkla mål tänker du när du ser fågeln vid piren.
Att den heter.
The American Pelican.
Du går och går i morgonen.
Tre timmar över sanden.
Ser de skarpa skuggorna avteckna sig.
Bron komma närmre.
Den röda. I dimma.
(...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar