Jiddisch är ett levande språk

  Det har blivit dags för sista avsnittet i serien om minoritetsspråken i Sverige. Jiddisch är ett germanskt språk med inslag av hebreiska och slaviska språk, ett språkligt arv från tiden för judarnas bosättning på den europeiska kontinenten under tidig medeltid.

[Jiddisch lever]

***

  Jiddisch kommer från ordet jude som är jid. Språket har funnits i tusen år. Eftersom judarna flyttat och tvingats flytta under århundraden har jiddisch influenser av flera olika språk.
  I Sverige började jiddisch att användas på 1600-talet men först i slutet av 1700-talet uppstod en mer kontinuerlig användning.
I början av 1900-talet kom immigranter från Ryssland och efter andra världskriget och Förintelsen kom några tusen överlevare till Sverige. Men deras barn lärde sig oftast inte jiddisch. Man beräknar att det finns 20.000-25.000 judar i Sverige och 4.000 av dem kan prata jiddisch. Ytterligare fler kan förstå språket men talar det inte. Källa: minoritet.se

*

  Eftersom det är internationella kvinnodagen på onsdag så har jag valt att studera Kathryn Hellersteins bok "A question of tradition : Women poets in yiddish, 1586-1987". Boken kom ut 2014 och är en viktig pusselbit i studiet av judisk litteratur. Precis som titeln statuerar så gör Hellerstein en historisk genomgång från 1500-talet och framåt, men tonvikten ligger på tidigt 1900-tal. Det är också bland de poeterna jag har valt mina exempel.

  Ett avsnitt i boken ägnas åt Miriam Ulinover och Roza Yakubovitsch som båda inspirerades av folkloristiskt material i kombination med bibliska texter för sin samtidspoesi.
  Här följer ett exempel på när Ulinover försöker bryta traditionens mönster och gestaltar diktjagets friare som ett 'barrträd'. Miriam Ulinover dog i Auschwitz i augusti 1944.

Forest girl, by Miriam Ulinover
(Original from Der bobes oytser [My Grandmother's Treasure]. Warsaw: Farlag Brider Levin-Epshteyn, 1922.)

I carry on a love affair with a slender tree,
Lost in thought, I sit on my sapling quietly.

My beloved has needles, he will not stick me,
Or else I'll break a thousand twigs  vengefully! . . .

Girls in a group walk by with their grooms-to-be,
They gape and laugh at me sitting in the tree;

They mock and call: "Come, join us on our stroll,
Without a bridegroom - you will lead us all!"

They laugh and call, they shout and echo -
Until, little pine tree, I fall out of you!

Then I count my bones, making sure I still have them all . . .
Little forest, your very own bride is reborn whole!

Like lucky people, the trees breathe and sigh,
And rustle the "Blessing for Danger Escaped," for me.

***

  Jiddisch skrivs med hebreisk skrift. Alla hebreiska bokstäver betecknar konsonanter, men när de används i jiddisch representerar fyra av dem vokalljud. De hebreiska ord som förekommer i jiddisch (uppskattningsvis 15 % av ordförrådet) behåller sin ursprungliga stavning; i Sovjetunionen brukade man dock skriva hebreiska ord i jiddisch med angivande av vokaler. Källa: NE

Celia Dropkin (1887-1956)

(From In the hot wind, by Celia Dropkin. Original; New York: Pozi-Shulzon Press, 1935.)

Her days and years continued quietly,
As if lit by a meager wax candle.
My mother became wife to no one,
But all the daily,
Yearly, nightly sighs
Of her young and affectionate being,
Of her longing blood
Seeped into me.
I knew them with my child's heart,
I absorbed them deeply.
And like an underground spring,
My mother's concealed, seething longing
Flowed freely into me.
Now out of me, into the open
Spurts my mother's seething, holy,
Deeply hidden lust.

***

  I dag har jiddisch sin tyngdpunkt i Israel och USA, men företräds även i Europa, Latinamerika och Australien. Bland 1990-talets ledande författare märks prosaister som Menukhe Ram-Valdman, Shloyme Vorzoger och Y. (Shiye) Perle och poeter som Moshe Bernshteyn, Meyer Kharat och Yosef Zaretski. Källa: NE

  I dagens Sverige pågår en renässans för judisk kultur, sång, klezmer (judisk folkmusik från Östeuropa) och jiddisch. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Borås finns det jiddischföreningar som arrangerar kulturaftnar, samkväm och teaterföreställningar. Sveriges Jiddischförbund anordnar också sedan elva år tillbaka ett årligt, välbesökt seminarium om och på jiddisch. Till dessa seminarier inbjuds föreläsare från universitet i andra länder. De som tycker om musik och sång på jiddisch kan varje år glädjas åt en jiddischfestival som arrangeras i Skärholmens kyrka, i Stockholm. Källa: Sveriges Jiddischförbund

  Jag avslutar med den kritikerhyllade författarinnan Anna Margolin (pseudonym för Roza Lebensboym). Hon kom första gången till USA 1906 och återvände efter första världskriget. Under kriget befann hon sig i London.
  Hon anses vara en av de finaste representanterna för judisk litteratur under tidigt 1900-tal.
  I hennes poesi är genusperspektivet i fokus och texterna är inte sällan utmanande i sina beskrivningar. Källa: Jewish women's archive

Anna Margolin (1887-1952)

I did not know, my lover / Anna Margolin
(From Lider. Original: New York, 1929.)

I did not know, my lover,
That with slow, longing fingers
I etch you into my poems.

Now they have the heavy gleam
Of your eyes, the sharp line
Of your mouth, of your
Stubborn hand.

The wonder,
When my own word
Touches me with your hand.

When near, oh near you evolve
From a severe, bright chord.

The wonder.