***
Fotografen i dagens första bok är välkänd. Det är Göran Greider, journalisten och författaren som delar sin tid mellan Västerdalälven och Årsta. Nu har han samlat foton från flera års trädgårdsodling i Dalarnas karga sandjord och från andra besökta omgivningar. Fotokvaliteten håller riktigt hög klass. Insprängd mellan dem hittar vi en och annan dikt, ibland av äldre datum - som den här:
Paradismurar, av Göran Greider (f. 1959)
(Ur I trädgården hörs andra ekon. Stockholm : Ordfront, 2017.)
Jag tänker på en trädgårdsmur
som jag ska anlägga denna sommar.
Dess tyngd gör mig lätt i tanken.
Stenarna är som fjärilar i mina händer
och när den är rest ska den stå där
långt efter min död,
grön av mossa, bebodd av spindlar:
trädgårdsmurar är den vackraste död
och det mest tidlösa liv
som en trädgård känner.
Jag gick längs vinterns milshöga murar
och drömde om sommarens låga stenmurar:
Min trädgårdsmur ska vara så låg
att ett barn kan luta händerna mot den på bygatan
och hundarna kunna titta över kanten på den.
Den ska samla solvärmen på sin södersida
och låta liljor komma redan i maj.
Det persiska ordet för trädgård var paradis.
Och paradiset omgavs av murar och jag
kallar dem alltid paradismurar.
Jag ska bygga en riktigt låg paradismur.
Katten ska promenera på den.
En morgon i sommarns evighet
ska jag kliva över den,
bara för att hämta posten i brevlådan.
Det är det märkligaste av allt:
Kan den som bygger sig en mur
verkligen begå en paradisisk handling?
***
Nästa fotograf är nog inte lika bekant. Jan Nordström (född 1973) är fotograf, författare, konstnär, poet, och föreläsare.
I sitt senaste projekt har han under fem år besökt en väl bevarad hemlighet, en trädgård stor som tre fotbollsplaner som ombesörjs av två bröder. Jan Nordström kallar platsen för Hemligheten.
Boken är hans poetiska berättelse i bilder och ord om hur besöken i brödernas trädgård påverkade hans egen, inre trädgård.
(Ur Hemligheten / Jan Nordström ; med bildkommentarer av De två bröderna samt Elin Rolander, Tobias Borger och Hans Karlsson. Kalmar : Jan Nordström Bilder och ord om att leva ; 2017.)
Var längs vägen
gick jag vilse?
Var i hjärtat
försvann det
levande?
Den jag ville vara.
När
började
jag
bygga
dessa
murar?
Dra mig undan närhet och
försvinna in i en ensamhet.
Men här, under ett växande träd, har de två bröderna
byggt in en soffa i en av stenmurarna.
Jag sitter ofta här och funderar med mig själv:
På allt mellan svart och vitt.
På allt det som öppnar och sluter mig.
På allt som mörknar och ljusnar.
På allt det onda och på allt det goda.
På allt som brister.
Allt jag skadar.
Allt jag flyr.
All min rädsla.
All min feghet och
allt jag blundar bort.
På varför allt är som det är.
Och på hur mycket jag ska ta
och hur mycket jag ska ge.
Och varför kan inte alla människor få ha det bra.
Och varför fortsätter vi att leva på ett sätt som
verkar förstöra vår jord.
Och varför vi fick vår längtan.
Varför vi fick vår humor.
Vår fantasi.
Alla dessa inre och yttre världar.
All denna nyfikenhet.
Allt detta mod.
All denna kraft.
Alla dessa känslor.
Och varför fick vi ett hjärta som kan se?
Som kan öppna sig och ge kärlek och
omtanke även till en främling.
Och varför fick vi vår oro?
Är det för att försöka
riva murar,
för att försöka göra ljus.
***
Slutligen så har jag funnit en ny intressant webbplats, Literal Magazine. De erbjuder artiklar, dikter, essäer, recensioner och romanutdrag från latinamerikanska författares verk. Det är inte alltid så lätt att hitta dikter som är översatta från spanska till engelska. Men det hittar man här. Deras deklaration låter enligt följande:
[Literal, Latin American Voices, winner of 2 CELJ Awards and 4 Lone Star Awards, offers its pages with a dual purpose: as a forum where the most important Latin American creative expressions converge and as a vehicle for the expression of new voices.]
*
Mitt valda exempel är skrivet av Ida Vitale. Hon föddes i Montevideo, Uruguay, 1923. Hon är en litteraturkritiker, översättare och författare till mer än ett dussin diktsamlingar. Vitale har mottagit flera internationella litterära priser, såsom The Octavio Paz Prize for Poetry and Essay (2009), The Alfonso Reyes International Prize (2015) och The Reina Sofia Prize for Ibero-American Poetry (2015). Källa: Library of Congress
Triangular relationships, by Ida Vitale
Och varför fick vi ett hjärta som kan se?
Som kan öppna sig och ge kärlek och
omtanke även till en främling.
Och varför fick vi vår oro?
Är det för att försöka
riva murar,
för att försöka göra ljus.
***
Slutligen så har jag funnit en ny intressant webbplats, Literal Magazine. De erbjuder artiklar, dikter, essäer, recensioner och romanutdrag från latinamerikanska författares verk. Det är inte alltid så lätt att hitta dikter som är översatta från spanska till engelska. Men det hittar man här. Deras deklaration låter enligt följande:
[Literal, Latin American Voices, winner of 2 CELJ Awards and 4 Lone Star Awards, offers its pages with a dual purpose: as a forum where the most important Latin American creative expressions converge and as a vehicle for the expression of new voices.]
*
Mitt valda exempel är skrivet av Ida Vitale. Hon föddes i Montevideo, Uruguay, 1923. Hon är en litteraturkritiker, översättare och författare till mer än ett dussin diktsamlingar. Vitale har mottagit flera internationella litterära priser, såsom The Octavio Paz Prize for Poetry and Essay (2009), The Alfonso Reyes International Prize (2015) och The Reina Sofia Prize for Ibero-American Poetry (2015). Källa: Library of Congress
Triangular relationships, by Ida Vitale
(Published in literalmagazine.com)
For a while now
a rook has been protesting
in the nearby oak.
My neighbour,
the black-and-white
inaudible cat,
peers at the tree
from the window.
Captive, she imagines
the perilous adventure.
She looks at the rook, then at me.
She doesn’t know whom I support.
For someone who doesn’t exist
we make a strange trio
in three different languages,
two silences and the noise
of the inaccessible rook.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar