***
Jag har tidigare omnämnt ett par författarskolor i bloggen, exempelvis den som ges vid Nordens folkhögskola på Biskops-Arnö. En annan folkhögskola som driver poesikurs är Ölands folkhögskola. Tyvärr är årets utbildning redan fulltecknad, men lägg kursen på minnet och ansök nästa år. Kursansvariga är poeterna Johan Nordbeck och Sara Hallström.
Sara är verksam som poet och skrivarkurslärare. Hon undervisar bland annat på Ölands Skrivarskola sedan 2007, samt med jämna mellanrum på Tärna folkhögskolas skrivarlinje. I Göteborg där hon bor arbetar hon som pedagog på Göteborgs Konsthall. Hon har gett ut 4 diktsamlingar samt två böcker ihop med tecknaren Vanja Larberg, varav en är barnboken 'Sjung den!'. 2007 tilldelades hon Mare Kandre-priset. Källa: Ölands folkhögskola
 |
| Konstens hus, Ölands folkhögskola |
*
(Ur Rötter smälter, av Sara Hallström. Stockholm : Norstedt, 2007.)
Koncentration. Hela natten glömde jag, såg jag: era ansikten
strålar och rinner över, rinner ur mig. Jag slår upp knät när jag
tar mig in där.
Uppvaknandet påminner om att det är jag som ska hålla mig
borta ifrån er. Bo i den öknen, styrkan är att gå i dagar utan
att se nåt, gå rakt utan träd pölar eller väggar att hänga mot,
aldrig fler skyltar.
***
Den 1 mars tillgännagavs mottagarna av Windham-Campbell Prize från Yale University. Det är femte året som man premierar författare inom olika genrer och i år ingick poesigenren för första gången. Inom varje kategori: fiction, non-fiction, poetry och drama väljer man ut två pristagare. De första poeterna att erhålla utmärkelsen blev Ali Cobby Eckermann (Yankunytjatjara Aboriginal/Australien) och Carolyn Forché (USA).
Windham-Campbell Prize etablerades 2013 genom författaren Donald Windham, till minne av sin partner sedan 40 år, Sandy M. Campbell, för att uppmärksamma litterära prestationer och ge författare som arbetar på engelska en möjlighet att fokusera på sitt arbete oberoende av ekonomiska förutsättningar. Varje mottagare tilldelas $165,000. Källa: Yale University
Jag är väldigt glad att Carolyn Forché fick äran att mottaga detta pris. Hon har ända sedan hon blev skribent ägnat sitt värv åt att exponera tyranni och orättvisor, samt vittna om mänskliga grymheter som utspelats i världen. Det har hon gjort både som journalist och som poet-of-witness.
I maj 1978 var hon på plats i El Salvador och tog upp vittnesskildringar från inbördeskriget. Men det tydligaste beviset på grymheterna fick hon själv bevittna efter en middagsbjudning hos en militärledare och det återgav hon osminkat i den kända dikten "The Colonel".
*
The Colonel, by Carolyn Forché (f. 1950)
(From The Country Between Us. HarperCollins Publishers Inc, 1981.)
 |
| Colonel Inocente Orlando Montano |
WHAT YOU HAVE HEARD is true. I was in his house. His wife carried
a tray of coffee and sugar. His daughter filed her nails, his son went
out for the night. There were daily papers, pet dogs, a pistol on the
cushion beside him. The moon swung bare on its black cord over
the house. On the television was a cop show. It was in English.
Broken bottles were embedded in the walls around the house to
scoop the kneecaps from a man's legs or cut his hands to lace. On
the windows there were gratings like those in liquor stores. We had
dinner, rack of lamb, good wine, a gold bell was on the table for
calling the maid. The maid brought green mangoes, salt, a type of
bread. I was asked how I enjoyed the country. There was a brief
commercial in Spanish. His wife took everything away. There was
some talk then of how difficult it had become to govern. The parrot
said hello on the terrace. The colonel told it to shut up, and pushed
himself from the table. My friend said to me with his eyes: say
nothing. The colonel returned with a sack used to bring groceries
home. He spilled many human ears on the table. They were like
dried peach halves. There is no other way to say this. He took one
of them in his hands, shook it in our faces, dropped it into a water
glass. It came alive there. I am tired of fooling around he said. As
for the rights of anyone, tell your people they can go fuck them-
selves. He swept the ears to the floor with his arm and held the last
of his wine in the air. Something for your poetry, no? he said. Some
of the ears on the floor caught this scrap of his voice. Some of the
ears on the floor were pressed to the ground.
May 1978
***
Även Poetry Magazine (utgiven av Poetry Foundation) ägnar sitt senaste nummer åt "Poems of war". Jag vill uppmärksamma er på att webbplatsen även erbjuder så kallade "Discussion Guides" till varje temanummer. Det kan både vara i form av skriftliga kommentarer till dikterna eller som poddsändningar. Till nedanstående dikt av den libanesiska poeten Zeina Hashem Beck, som handlar om kriget i Syrien, finns det en inspelad podcast med uppläsning av författarinnan. Det arabiska ordet "maqam" i diktens titel betyder plats, läge eller position.
*
Maqam, by Zeina Hashem Beck
(Published in Poetry Magazine, March 2017.)
If I die, you say you will let your hair
turn silver, grow long, and you will go
into the dark place, for you’ve already begun
to forget what Mecca means.
Where we come from, you and I,
maqam means home, means music; the Qur’an
can only be read as a song; a sheikh recites the Fatiha
as if he has built a house among the lines, the ayas.
We’ve both called our daughters Aya, and when they ask
about their name, we play holy verses for them, listen
to how the sheikh lingers long enough on each letter,
how the audience claps and whistles — Is it Umm Kulthum?
our daughters ask. He knows all his maqamat,
this sheikh, says God is greater, and Allah, Allah,
reply the faithful and the unfaithful alike,
for the earth is such a small planet, and look,
there is Ithaca, almost always on the horizon —
float, my friend. Ithaca — It is rough, but raises good
men, says Homer, but oh, the women, the women
know how to house the bodies of the drowned. They sing,
In the Name of the Cross, of God, the Merciful. A child
in Syria has amputated legs because he has ventured
into a minefield to eat grass. He still has two eyes,
two arms, a mouth. God is greater, is greater, stay
with me in the light a little longer. You light two cigarettes
at the same time, give me one. Tomorrow you will fly to Lesbos
to translate. The refugees will say shai, and you will say
tea, home, Mecca, Ithaca, maqam, maqam, maqam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar