lördag 25 mars 2017

Städa, städa, varje fredag

  Det blir lite av städtema i veckans avsnitt med barnpoesi. Först en mycket bra bok om grävlingen Per som vill ha rent och snyggt i skogen. I mellanakten blir det känslostormar signerade Ulf Stark och kvällens tredje bok är också skriven av honom, i den får vi återse karaktären Elmer.

***

  Dagens första bok, Städa, är en suverän historia om att hålla rent. Den är både författad och illustrerad av Emily Gravett.
  Det handlar om grävlingen Per som gillar att hålla snyggt i skogen. Men han går lite för långt under lövfällningen när vintern närmar sig. Han samlar in alla löven i säckar, men sen ledsnar han på de spretiga träden och gräver upp dem allihop. Han satsar på att asfaltera området, men vad händer då . . .


(Ur Städa / Emily Gravett ; översättning: Sara Jonasson. Stockholm : Känguru, cop. 2016.)

Ingen lera, inget bök,
inga löv och inget stök.

"Så välstädat, rent och fint här är!
Till slut blev skogen perfekt", säger Per.

Nu känner Per hur det knorrar i magen.
Han har knappt hunnit äta på hela dagen.

Men de mumsiga maskarna han brukar äta
finns långt ner i jorden, under det släta.

Så Per får gå hemåt utan nån mat
och drömma om smaskiga maskar på fat.

Men just när han står och ska öppna sin dörr
så finns ingen dörr där dörren var förr!

***

  Ulf Stark har skrivit tre böcker om Kanel och Kanin. I år gav En bok för alla på nytt ut boken "Kanel och Kanin och alla känslorna". Genom fjorton rimmade verser får man följa hur känslor kan växla och vilka fallgropar som finns för vänskapen.


  Jag gillar konceptet för boken om Kanel och Kanin, att återge en berättelse genom karaktärernas tankar. Det svåra ligger i att få till versformatet. Jag tycker att det blir för stora skillnader emellan dem. Bäst gillar jag följande rader om ånger.

Ånger, alla gånger / Ulf Stark
(Från boken Kanel och Kanin och alla känslorna / Ulf Stark och Charlotte Ramel. Stockholm : En bok för alla, 2017.)

En gång sa jag: Dumma lort!
Jag ångrar mycket som jag gjort
nu när Kanel är väck.

Som att jag skrek: Vad du är tjock!
Och slängde lera på hans rock
så att den fick en fläck.

Och när han somnat i sin bädd
skrek jag BU! så han blev rädd.
Det var fräckt.

Åh, vad jag ångrar allt det där!
Och nu så är han inte här
när jag vill be om ursäkt.


***

  Förra året bjöds vi på middag i Ulf Starks och Lena Geffenblads gemensamma projekt, Elmer Kock. Nu har uppföljaren anlänt. Den här gången är Elmer städexpert. Jag blev inte begeistrad av första boken, och den här historien är ännu tunnare. Gulligast blir det när han gör hembesök hos en gammal dam som känner sig ensam.


(Ur Elmer Städare / Ulf Stark, Lotta Geffenblad. Publicerad: [Stockholm] : Berghs, 2017.)

Han åker till en gammal dam
som ger honom en darrig kram:
"Kära Elmer! Vad du är snäll!"

Så stökigt är det inte där.
Ensam är vad damen är,
varje dag och varje kväll.

Så pratar damen vitt och brett
om släktingar hon aldrig sett
och vänner som hon inte har.

Elmer gnor en TV-bänk,
tanten spiller kaffestänk -
så att han ska stanna kvar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar