Jag hade för avsikt att välja dikter ur tvåspråkiga diktsamlingar men valde böcker med svenska tolkningar av storheterna: Orhan Veli, Oktay Rifat och Lütfi Özkök.
***
Det finns en möjlighet att studera vid Svenska Forskningsinstitutet i Istanbul (SFII) som är ett tvärvetenskapligt insitut. Det bildades 1962 som ett av tre svenska forskningsinstitut i Medelhavsområdet. Övriga två fanns då i Rom (grundat 1925) och Athen (grundat 1948). Ett fjärde institut grundades i Alexandria 2000.
Huvudsyftet med SFII är att främja svensk och nordisk forskning i och om Turkiet, Väst och Centralasien, främst inom humaniora och samhällsvetenskap. Discipliner som sedan länge finns representerade vid institutet är t.ex. orientaliska språk och litteratur, arkeologi och konsthistoria, klassiska och bysantinska studier, västasiatisk historia (med särskild inriktning på osmansk och modern turkisk historia), sociologi, antropologi, utbildningsvetenskap och statsvetenskap, inklusive internationella relationer. Källa: SFII
*
Jag lyssnar till Istanbul, av Orhan Veli (1914-1950)
(Ur Jag lyssnar till Istanbul : dikter / Orhan Veli ; tolkning av Anne-Marie Özkök och Lasse Söderberg/Lütfi Özkök ; inledning av Anne-Marie Özkök. Lund : Ellerström, 1991.)
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Nu blåser en lätt bris
Sakta vajar
löven i träden
Vattenförsäljarnas bjällror pinglar
ändlöst i fjärran
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Nu drar ett fågelsträck förbi
flockar i höjden med gälla skrin
På fiskeplatserna dras näten upp
En kvinna snuddar med foten vid vattnet
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Stora Basaren är dunkel och sval
Affärsgatorna är fyllda av stimmande sorl
moskégårdarna av duvornas kutter
Från varven kommer ljuden av hammarslag
och med vårvinden en doft av svett
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
I bakruset efter forma tiders fester
dåsar en gammal villa med sitt mörka båthus
Mitt i bruset från vindarna som mojnar
lyssnar jag till Istanbul med slutna ögon
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
I gränden går en kokott förbi
Visor, svordomar, inviter haglar
Något faller ur hennes hand
kanske är det en ros
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
Jag lyssnar till Istanbul med slutna ögon
En fågel fladdrar mot dina kjolar
Jag känner om din panna är het eller sval
om dina läppar är torra eller fuktiga
Bakom mandelträden stiger en vit måne upp
Genom ditt hjärtas slag förnimmer jag allt
Jag lyssnar till Istanbul
***
Oktay Rifat var en av de tre unga män (Orhan Veli och Melih Cevdet Anday, de två andra) som, utleda på den högtidliga ottomanska poesin, nästan som på lek revolutionerade den turkiska dikten under 1940- och 1950-talen. De försvarade enkelheten i språket, det okonstlade i uttrycksättet och den fria formen. I samma anda målar Rifat stämningsbilder ur storstadslivet i Istanbul, med en klangrikedom som på ett mästerligt sätt skapar en drömlik värld. Källa: Världslitteratur.se
*
Lodosmannen, av Oktay Rifat (1914-1988)
(Ur Det som blåser genom kvarteret / Oktay Rifat ; tolkning och förord: Turhan Kayaoglu. Lund : Ellerström, 2013.)
Jag är den sysslolöse mästarens sysslolöse lärjunge
vårt dagliga bröd är beroende av lodosvinden
blåser denna välsignade vind blir jag mätt
är utom mig av lycka hela dagen
det blir kväll solen går ner
min ensamhet blir ännu vassare
nattens hav tar aldrig slut hur långt jag än färdas
med stor möda tar jag mig fram till morgonen
 |
| Bosporen |
solens vin sprider sig i mitt blod
jag skär upp bröd åt mina sorger
och ger mig av på långa resor
jag vandrar i drömmarna sjunker och dyker upp
går i brudgemaket med sjöjungfrur
och plockar guldmynt på sandstränderna.
***
I det osmanska högspråket kom arabisk–persiska lexikaliska och grammatiska element med tiden att dominera så starkt att språket var nära att förlora sin turkiska prägel. Under senare delen av 1800-talet uppstod dock en språkreformrörelse, som hade stor framgång under 1900-talet. Det av Kemal Atatürk 1932 grundade turkiska språksällskapet (Türk Dil Kurumu) arbetade länge för en ”ren” turkiska (Öztürkçe), i vilken arabiska och persiska lånord ersattes med äldre och dialektala turkiska ord . . .
Medan osmanskan huvudsakligen skrevs med arabisk skrift infördes för turkietturkiskan 1928 ett latinskt alfabet.
Källa: NE
*
Lütfi Özkök, född 15 mars 1923 i Istanbul, är en turkisk-svensk fotograf, författare och översättare. Till Sverige flyttade han 1951. Källa: Wikipedia
Röster från ingenstans, av Lütfi Özkök (f. 1923)
(Ur Drömmen andas i gräset : samlade dikter / [Lütfi Özkök] ; med fotografier av författaren ; förord av Jonas Ellerström. Järna : Balder, 2000.)
Du är född i vinden. Vindarna öppnar dig, befolkar dig,
vecklar ut dig. De tar dig till oändligheten över gränserna.
Du andas i blåsten. I blåstens hjärta bultar ditt.
I minsta stiltje krymper du. I huset med stängda dörrar
går du vilse; med fönstren slutna kvävs du.
Att röra på sig.
Kanske att för tusen år sedan, dina förfäder,
nomader från asiatiska stäpper, uttorkade floder,
öknar, stormar ...
Att röra på sig, till varje pris
i full galopp med tyngdlösa vingar mot obefläckade horisonter.
Att gå, att strömma på stadens pulserande trottoarer
som aldrig tar slut, som alltid befriar.
Skogen är en grotta där den osynliga draken
med eldsprutande tungor gömmer sig.
Skogen är en kyrkogård, en myrstack med andar
som inte pratar, aldrig skrattar: tysta dryader.
 |
| Kirgizistan Ferganadalen |
Öppen mark med sina skuggfria vägar, öppet hav med sina tidvatten
är för dig vägen som leder - liksom barndomens bäckar -
till hjärtat, världsalltets lilla röda äpple.
Under bar himmel med vinden mot bröstet blir du till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar