***
Britta Teckentrup är född i Tyskland, och är en välkänd och populär illustratör som skrivit flera uppskattade barnböcker. Efter att ha levt i England i sjutton år så är hon och hennes familj numera bosatt i Berlin.
Tre av de böcker som hon både har illustrerat och skrivit texten till, finns utgivna på svenska: Hjulen på bussen; Vem sticker ut?; och Två coola katter och andra par. Den sistnämnda är dagens första boktips.
Jag är riktigt förtjust i böcker som aktiverar barnens tankeverksamhet. I boken Två coola katter och andra par gäller det en klassisk övning - att hitta två likadana. Till varje uppslag finns det dessutom två verser som inkluderar rim.
Jag måste säga att några av uppslagen är verkligt svåra att lösa. Jag ska testa mina barn i slutet av veckan.
Två coola katter och andra par / Britta Teckentrup översättning: Sara Jonasson Stockholm : Känguru, cop. 2016 |
I parken finns hundar
av alla de slag:
en fläckig, en fluffig,
en liten och svag.
Det leks och det viftas,
det ylas och skälls.
Kan du hitta två
som har samma sorts päls?
*
Ett gäng coola katter
smyger tass vid tass
som minitigrar på en jakt,
se upp, den klon är vass!
Men vilka coola katter
är delar av ett par,
med lika färg och halsband
och alla ränder kvar?
***
Kvällens andra bok är inte ett dugg sämre, snarare ett huvud högre. Dock handlar det inte om någon barnpoesi men väl om vänskap av bästa sort.
Kanins dåliga vanor / text: Julian Gough illustrationer: Jim Field ; översättning: Erika Schollin Stockholm : Känguru, 2017 |
Björn blir väckt för tidigt så vintern har fortfarande greppet om skogslandskapet. Någon har tagit hans proviant men han ledsnar inte över det utan sätter igång att bygga en snögubbe. Så småningom hamnar han i samspråk med Kanin som ger honom en lektion om tyngdlagen. Senare får man också veta varför kaniner äter sitt bajs. En lärorik bilderbok (tjock sådan!) med andra ord.
Jag tycker mycket om Julian Goughs bok och längtar till nästa bok i serien, En högljudd gäst. Den kommer ut i handeln i april månad.
"Bara en idiot", sa Kanin tankfullt, "skulle rulla en snöboll UPPFÖR en kulle ..."
"Varför?" frågade Björn.
"Tyngdlagen"
"Vad är tyngdlagen?" sa Björn.
"Tyngdlagen", sa Kanin, och lät ganska märkvärdig, "är den mystiska kraften som drar allting till allting annat."
"Aha!" sa Björn och nickade.
"Som vänskap."
"Nej!" sa Kanin.
"Kärlek?" sa Björn.
"Nej!! Nej!!" sa Kanin.
"Öh ... Hunger?" sa Björn, som kände sig mystiskt dragen till tanken på frukost.
"Nej!!! Nej!!! Nej!!!" sa Kanin, och puttade till Björns snöboll så hårt han kunde. Den rullade nedför kullen, fortare och fortare, och växte under tiden, och gled över den frusna sjön tills isen sprack. Björns snöboll försvann ...
Med ett PLOPP
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar