Veckans Utblick kollar in ett bokomslag; lyssnar på Nicolai Dunger och läser en klassiker från 1967.
Bloggen "BearBooks" brukar lista årets bästa bokomslag, en för svensk utgivning och en för amerikansk/brittisk. I den sistnämnda fastnade jag för diktsamlingen Anybody av Ari Banias och valde att köpa den. Nu har jag läst den.
Det är en bok som kräver en hel del tålamod (och omläsningar) och koncentration. Dikterna förs ibland i cirkelresonemang och innehåller i flera fall en hårt vinklad cynism. Godbitar finns dock. Jag gillade den här ...
*
Being with you makes me think about, by Ari Banias
(From Anybody : poems. New York : W.W. Norton & Company, 2016.)
We is something like a cloud. How big, how thick,
its shape - ambiguous. We is moving across
a magnificent sky. We see the sky all around us but
also, we can look down at our own hands.
A cloud is a changing thing. Sometimes we are an animal
smiling, clawing at something
not there. Other times we spread out so thin we almost
don't exist. We are thickening just now. A sea of slow
knitting. And soon it will rain, and we
will be down in the grass again.
A blade of grass gets thirsty;
it's nice to think we could quench that.
It's something we might really be good at. But then
arms get in the way,
remind us we're separate. Lying side by side
and looking into another pair of eyes as if
there's a way to see into the dark
pupil's pit, some place "beyond."
Other times whose hands are whose,
our mouths together the permeable
entrance to the bright underworld chamber,
and a rush of remembering
all eyes are lit from behind, the wiring rigged back to the same
source, like putting together so many
small things you have a better, bigger thing.
Relative to what? It doesn't matter.
There's something to be said for individuality,
multiplied. The earth is breathing out through countless eyes
asking every possible ray of light to meet every possible rainstorm.
They do attract. And aloneness only keeps getting bigger.
One day we will tell all about it. At our own table.
There are things we cannot see. Most things. Most of all.
***
I mellanakten blir det musik. Sångaren och låtskrivaren Nicolai Dunger rör sig ständigt mellan olika musikstilar och avverkar det ena projektet efter det andra. I november förra året framfördes hans tonsättningar av Lennart Hellsings debutdikter (Akvarium) vid Stockholms Internationella Poesifestival. En månad senare släpptes singeln "Moon child".
Och den 12 mars släpper han en ny skiva under namnet "3 Cutting Principles".
Dessutom heter hans dotter Blues i mellannamn, bara det är värt en textrad i bloggen.
***
Slutligen går det att läsa följande på Write Out Louds webbsajt angående en kommande dikttävling.
"Legendary Liverpool poet Brian Patten will be judging the forthcoming Milestones poetry competition, run by Write Out Loud on behalf of the Milestone Society."
Brian Patten gjorde sig ett namn på 1960-talet som en av Liverpool Poets, tillsammans med Adrian Henri och Roger McGough. Deras främsta mål var att göra poesi omedelbar och tillgänglig för sin publik, och deras gemensamma antologi, The Mersey Sound (1967), har krediterats som den mest betydande antologi av nittonhundratalet för dess framgång i att föra poesi till en ny publik, och är nu en del av Penguin Modern Classics. Källa: brianpatten.co.uk
A creature to tell the time by / Brian Patten
(From The Mersey sound. Harmondsworth : Penguin Books, 1967.)
I created for myself
a creature to tell the time by
- & on the lawns of her tongue
flowers grew,
sweet scented words fell
out her mouth,
her eyes and paws as well were comforting -
& woken with her
at dawn, with living birds
humming, alien
inside my head,
I noticed inside us both
the green love that grew there yesterday
was dead.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar