***
Jag är måttligt nyfiken på nya delar av långköraren med LasseMajas Detektivbyrå. Men Martin Widmark har andra skrivprojekt igång, tack och lov. Ett annorlunda frö i hans stora mängd av alster är den senaste: Huset som vaknade.
Den handlar om farbrorn som kallas Larson och som helt uppenbarligen är tyngd av sorgearbetet efter hustruns bortgång. Inledningen av boken handlar om hur Larson går genom huset för att släcka inför kvällen och då minns vad de gjort tillsammans. När han krupit till sängs ringer det plötsligt på dörren.
(Ur Huset som vaknade / Martin Widmark, Emilia Dziubak. Stockholm : Bonnier Carlsen, 2017.)
Larson låser upp den stora dörren och öppnar.
- Vad ska det här betyda ..., börjar han argt.
Utanför dörren står en liten pojke med en
blomkruka i handen. Högt upp i ett träd sjunger
en koltrast.
- Hej farbrorn, säger pojken.
Larson brummar något till svar.
- Jag är din granne, fortsätter pojken.
- Grannar ska inte störa varandra, svarar Larson.
Speciellt inte så här sent.
Pojken tittar på Larson och ler.
- Nu ska vi åka på semester, säger pojken.
- Så roligt för dig, svarar Larson.
- Och då tänkte jag att farbrorn kunde ta hand om
min blomma.
Larson tittar ner i krukan, men ser ingen blomma,
bara brun jord. Pojken sträcker fram blomkrukan till
honom.
- Den måste ha vatten varje dag, säger han.
Sedan springer han iväg.
Larson står med blomkrukan i handen och tittar
efter pojken med öppen mun.
- Men ..., ropar han. Jag kan inte ta hand om
någonting längre! Jag ska ju ...
Det här blir upptakten till att det mörka oket lättar från farbror Larsons axlar och hans nyfunna livsglädje symboliseras i boktiteln Huset som vaknade.
Illustratören Emilia Dziubaks bilder har hyllats i olika recensioner men jag vill faktiskt rikta mig direkt till Martin Widmark.
- En sådan här bok visste jag inte att du hade inom dig. Den kommer att stå sig länge och jag och barnen kommer att njuta av den i flera omgångar.
***
Nästa bok är årets första braksensation och den har en titel som slår alla andra: [Bättre än] Världens bästa bok
Bättre än världens bästa bok Marc Eastmond & Jonas Karner Sävedalen : Speja Förlag, 2017 |
Den är skriven av Marc Eastmond. Han är låtskrivare och sångare i ett antal band, manusförfattare för SVT’s ungdomsredaktion, driver en designstudio och är numera även författare. Boken är illustrerad av Jonas Karner.
Efter den första genomläsningen för barnen blev det jubel. Den här boken gillades verkligen, både av sjuåringen och av tioåringen. Även om de egentligen har lämnat bilderboksåldern så läser jag fortfarande bilderböcker för dem. Den handlar om Loppan som ber pappa att hitta på en ny saga som ska handla om allt möjligt, och flickan i hans berättelse ger sig ut på ett sällsynt strapatsrikt äventyr. Hon besöker tomten (som inte är hemma), fäktas med Kapten Krok, rider på en krokodil, och så vidare ...
Ett utdrag:
Sedan gjorde hon nånting som ingen annan gjort,
hon liftade med tomtens renar fram till tomtens port.
Men på en skylt vid porten stod: Till alla kära gäster,
kom tillbaka i december. Jag är på semester!
Då surfade hon på en istapp ner för bergets vassa brant.
Isen smälte, men hon tog sig fram till havets kant.
På en stor röd hallonbåt som låg vid hennes strand
stod en hes kamel och skrek: - Kom, vi lämnar land!
De seglade mot solen och träffade konstiga krabater,
sjöhästar och flygfiskar och enögda pirater.
***
Dagens besvikelse undslipper vi inte. En tiger i trädgården, av Lizzy Stewart, visade sig inte vara särskilt originell. Boken har ett snarlikt tema som Beatrice Alemagnas Dagen när inget hände, för även i den här boken har barnet svårt att acceptera en tråkig dag. Nora, som flickan heter, skickas ut i trädgården "inspirerad" av mormors fantasifulla beskrivningar av djurlivet som kan upptäckas där.
Ovanliga djur i ovanliga miljöer är ingen ny storyline. Jag tänker direkt på mästerverket Gruffalon av Julia Donaldson.
Ett kort textexempel om fem rader får det bli. Sen säger jag godnatt.
"Okej.
Det FINNS trollsländor stora som fåglar och
den där busken ville definitivt äta dig, men
jag ser ingen isbjörn och det finns inga spår
av den där löjliga tigern någonstans."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar