***
Med bara ett par dagars mellanrum så läste jag två viktiga böcker om kvinnors situation. Först en samtida bok, "Alla borde vara feminister" av Chimamanda Ngozi Adichie, som har sitt ursprung i ett TED-talk som fått miljontals åhörare via Youtube. Därefter den klassiska diktsamlingen "Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen, som skildrar hennes liv med en alkoholiserad make. Det är en känslomässigt mycket stark och utlämnande bok, och de nakna beskrivningarna av det gränslösa beroendet gör mig fullständigt matt. Jag klarar inte av att citera något ur den smärtfyllda processen utan väljer istället att ta med den avslutande dikten ur boken.
 |
| Nyutgåva av Märta Tikkanens "Århundradets kärlekssaga" Bokförlaget Forum, 2016 |
(Ur Århundradets kärlekssaga, av Märta Tikkanen. Stockholm : Trevi, 1978.)
När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles
omärkliga
så kanske jag kan
hålla balansen
När sekunderna
stockar sej
och sen kommer störtande över mej
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon
När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir
genomskinliga
Sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna
av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag
***
Efter Donald Trumps bannlysning av resenärer från sju utpekade länder så har reaktionerna inte låtit vänta på sig. Den Iran-födde poeten Kaveh Akbar valde att genomföra en aktion via Twitter. Förra måndagen spred han diktalster som är skrivna av författare med ursprung i de sju länderna. Detta uppmärksammades och återgavs i PBS Newshour. Dikten jag har valt att återge är författad av Khaled Mattawa från Benghazi, Libyen, som kom till USA 1979.
 |
| Benghazi Tourist Park |
Rain Song, by Khaled Mattawa (f. 1964)
(From Zodiac of Echoes. Keene, NY : Ausable Press, 2003.)
After Al-Sayyah
The radio blares “Dialogue of Souls,”
and the woman who hated clouds
watches the sky.
Where is the sea now? she asks.
Where is it from here?
What is its name?—
this rain on a morning ride to school,
winter, my seventh year,
my father driving
through rain, his eyes fixed on a world
of credit and debt. On the
radio, devotion to
the lifter of harm from those who despair,
knower of secrets with the knowledge of certainty.
Not even the anguish of those
years, the heavy
traffic, cold and wind could have
touched me. I was certain the palm
holding me would be
struck again. Chance allows
for that and for stars to throb
in reachable depths.
Filled with grief bordering happiness,
I didn’t care if I was safe,
whether the storm
was over, only that it came, the slash
of lightning, the groaning sky,
and the storms we made,
how rain stripped everything of urgency,
how to the lifter of harm rise
those who despair.
***
I en livsmedelsbutik i Coventry har en okänd aktör placerat ut "protest-texter" på olika matprodukter. Texterna handlar dels om hur vi använder jordens resurser och dels ger de riktlinjer för hur människors livsstil bör vara. Ett exempel på det sistnämnda är följande rader: "You don't need these chemicals. Stop counting calories! YOU LOOK GREAT"
Den senaste textaktionen innefattar en känd dikt.
Bread, by W.S. Merwin (f. 1927)
(From The Second Four Books of Poems (Copper Canyon Press, 1993.)
Each face in the street is a slice of bread
wandering on
searching
somewhere in the light the true hunger
appears to be passing them by
they clutch
have they forgotten the pale caves
they dreamed of hiding in
their own caves
full of the waiting of their footprints
hung with the hollow marks of their groping
full of their sleep and their hiding
have they forgotten the ragged tunnels
they dreamed of following in out of the light
to hear step after step
the heart of bread
to be sustained by its dark breath
and emerge
to find themselves alone
before a wheat field
raising its radiance to the moon
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar