söndag 13 november 2016

Tender kisses and some crawling cream

  Jag har kommit lite i otakt med mina rubriker. Det blir sonetter från en av mina antologifavoriter idag, 101 sonnets - from Shakespeare to Heaney. Jag återkommer till den i det avslutande sonettinlägget i mitten av december.


***

  Jag börjar med en musa som inte fått så mycket uppmärksamhet i bloggen. Hennes namn har florerat men hittills har det bara blivit ett diktexempel.
  Jo Shapcott föddes i London 1953. Hon är utbildad vid Trinity College, och St Hildas College, Oxford, och senare fick hon Harkness Fellowship till Harvard University. 
  Hon är författare till tio diktsamlingar, bland dem Of Mutability (2010), vinnare av Costa Book Award, My Life Asleep (1999), vinnare av the Foreward Poetry Prize; Phrase Book (1992); och Electroplating the Baby (1988), vinnare av Commonwealth Prize. Hon har vunnit National Poetry Competition två gånger, och 2011 fick hon drottningens guldmedalj för poesi. Källa: Poetry Foundation

Echo and Narcissus
(John William Waterhouse, 1903,
Walker Art Gallery, Liverpool)

Muse, by Jo Shapcott
(From 101 sonnets : from Shakespeare to Heaney. Edited by Don Paterson. London : Faber, 2012.)

When I kiss you in all the folding places
of your body, you make that noise like a dog
dreaming, dreaming of the long run he makes
in answer to some jolt to his hormones,
running across landfills, running, running
by tips and shorelines from the scent of too much,
but still going with head up and snout
in the air because he loves it all
and has to get away. I have to kiss deeper
and more slowly – your neck, your inner arm,
the neat creases of your toes, the shadow
behind your knee, the white angles of your groin -
until you fall quiet because only then
can I get the damned words to come into my mouth.

***

  Från Jo Shapcott flyttar vi oss bakåt i tiden till lyrikens mest övertygande period, romantiken. Men den här gången är det inte Wordsworth som ska uppmärksammas, utan den mer molokne Samuel Taylor Coleridge (1772-1834).


  Flera av hans mest berömda dikter, främst den korta, av den mongoliska staden Xanadu inspirerade dikten "Kubla Khan" 1797 skrevs under opiumrus. Tillsammans med William Wordsworth utgav Coleridge 1798 Lyrical Ballads, där den brittiska romantiska poesin slog ut i full blom. Coleridge, Wordsworth och Sothey kom från 1798 att benämnas "sjöskolan" eller "the lake poets", efter sitt stamtillhåll i en sjörik trakt i Westmorland. Coleridges bidrag till den gemensamma diktningen bestod framför allt av The ancient mariner, som blev epokgörande inom brittisk poesi, ett hyperromantiskt poetiskt verk i folklig balladform. Han påbörjade även vid den här tiden den stora berättande dikten Christabel. Diktsamlingen blev aldrig färdigställd, och utgavs i fragmentariskt skick först 1816, men hade genom uppläsningar i delar varit känd sedan tidigare, och utövat stort inflytande på poeter som Walter Scott och George Gordon Byron. 1802 utgavs hans diktsamling Dejection. Den blev den sista av hans verkligt stora verk. Källa: Wikipedia

*

Work without hope, by Samuel Taylor Coleridge
(From 101 sonnets : from Shakespeare to Heaney. Edited by Don Paterson. London : Faber, 2012.)

Lines composed 21st February 1825

All Nature seems at work. Slugs leave their lair — 
The bees are stirring — birds are on the wing — 
And Winter slumbering in the open air, 
Wears on his smiling face a dream of Spring! 
And I, the while, the sole unbusy thing, 
Nor honey make, nor pair, nor build, nor sing.


Yet well I ken the banks where amaranths blow, 
Have traced the fount whence streams of nectar flow. 
Bloom, O ye amaranths! bloom for whom ye may, 
For me ye bloom not! Glide, rich streams, away! 
With lips unbrightened, wreathless brow, I stroll: 
And would you learn the spells that drowse my soul? 
Work without Hope draws nectar in a sieve, 
And Hope without an object cannot live.

***


  Vi återvänder till samtiden och inbjuder på nytt den irländska författarinnan Eiléan Ní Chuilleanáin till bloggen. Jag älskade hennes spindeldikt som deltog i förra årets PSTC. Den här gången låter hon svinaherden tala till punkt.


Svinaherde med hund och suggor
skulptur i Bremen

Swineherd, by Eiléan Ní Chuilleanáin
(From 101 sonnets : from Shakespeare to Heaney. Edited by Don Paterson. London : Faber, 2012.)

'When all this is over,' said the swineherd,
'I mean to retire, where
Nobody will have heard about my special skills
And conversation is mainly about the weather.

I intend to learn how to make coffee, as least as well
As the Portuguese lay-sister in the kitchen
And polish the brass fenders every day.
I want to lie awake at night
Listening to cream crawling to the top of the jug
And the water lying soft in the cistern.

I want to see an orchard where the trees grow in straight lines
And the yellow fox finds shelter between the navy-blue trunks,
Where it gets dark early in summer
And the apple-blossom is allowed to wither on the bough.'

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar