***
Hallontankar i högspänningsgatan
(Ur Av skog är du kommen / Bengt Berg och Per Helge (text) ; Kay Cuthbert och Staffan Jofjell (foto). Stockholm : Norstedt, 1980.)
Som bredbenta jättars kliv genom skogen
går högspänningsledningen; i de dovt durande trådarna
dunkar de norrländska älvarnas dånande puls
- en linje av kraft genom landet, från den nordliga
breddgradens ljusa sommarnätter till industri- och
maktkoncentraten i söder: till vad används den kraft
som rinner i teknikens ådror ovanför
hallonplockerskans solvarma schalett?
Hon torkar svetten ur pannan, gläds åt de mjukröda bären
petar små gulbleka maskar ur hallonets mynning
innan hon rullar in det i munnen; kring hinken och kaffekorgen
flammar rallarrosen, älggräset kryddar den svaga vinden
som ger svalka åt denna solstarka sensommardag
i slutet av sjuttiotalet.
Skogens röda guld - och blå diamanter: hallon
för sylt och saft i jordkällarhyllans fuktkalla mörker,
men blåbären går till försäljning. (Hjortronen
orkar hon inte bevaka, myrkarten hinner aldrig förgyllas
förrän främmande hinkar fyllts i tidiga rötmånadsmorgnar)
Några veckor närmare hösten
väntar den verkliga ruschen: "Krös-anna"
som ger henne årets enda rejäla förtjänst,
surt förvärvade hundralappar som känns mot ryggslutets kotor,
men också de egna pengarnas svindlande känsla
av valmöjligheter och korta tankeutflykter!
(...)
[Not: "Krös-anna" = lingonruschen.]
***
Plantsättinga
(Ur Av skog är du kommen / Bengt Berg och Per Helge (text) ; Kay Cuthbert och Staffan Jofjell (foto). Stockholm : Norstedt, 1980.)
Tidig morgon. Dimman vill ta marken med sig uppåt
men den blir där den är, fuktig efter natten; ljuset
slår prismor i vattenmolekylerna. Stöveltramp på vägen,
påbyltade kvinnor i vida galonbyxor, röster.
Dags för ett nytt pass. Granplantorna slår ut i långa,
jämna rader. Solen får deras knoppar att glänsa
som nyputsad koppar. Kvinnornas kroppar
blir varma, de första överdragsplaggen kastas i dikesrenen.
Efter någon timme börjar tröttheten slå rot, i ryggslutet.
Tanken söker sig fram mot rast, kaffe, prat.
Det börjar regna, inte hårt
men tillräckligt för att jorden ska suga tag i stövlarna.
Britta tänker på sin Gunnar som fick en ordentlig smäll
på låret i söndagsmatchen mot Forshaga - han borde lägga
av nu, skadorna kommer tätare sen han fyllt 30; pojklaget
kunde han ju träna, nöja sig med det . . .
Gunilla försöker mota tröttheten med den kommande helgen:
då bär det av. Hon och en kamrat, tre veckor i Sarek.
Sista sommarlovet, tänker hon och torkar svetten
ur pannan. Bra träning det här. Måste komma ihåg att smörja
kängorna och köpa myggnät för tältet. Bara fyra dagar kvar,
sen tåget och iväg.
Nu dras de tyngsta molnen åt sidan av en sydvästlig vind,
ett nytt ljus släpps fritt över fältet.
(...)
***
Varje människa är en skog
(Ur Av skog är du kommen / Bengt Berg och Per Helge (text) ; Kay Cuthbert och Staffan Jofjell (foto). Stockholm : Norstedt, 1980.)
I varje människa bor en skog, befolkad
av liv och rörelser, av historia
och av susande hemligheter.
Vi är en skog av skogar, komna av skog, på väg
att tids nog än en gång förskogas.
Våra fäder och mödrar, deras fäder och mödrar
färdas sedan länge genom fur och gran,
björk och en, målar sina kretslopp av liv
i tidens tavla.
De finns i oss, ritar ständigt sina liv
i oss.
De befolkar våra skogar med tid, fyller träden
med sin andning, sin historia. Träden
fyller oss med sin andning, sin historia.
SORGEN: granris på en väg nedom ett hus
där någon övergått till minne.
GLÄDJEN: två sammanbundna björkar vid en port.
LIVET: elden på en härd, suset i en dunge,
timret i ett hus.
DÖDEN: kistans punkt och slut.
Vad är allt: SKOG.
(...)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar