***
Jennifer Wong studerade engelsk litteratur vid University College, Oxford. Mellan 2001 och 2005 arbetade hon för Hongkongs regering som en administrationsansvarig, och senare som PR-chef inom den privata sektorn.
Hon tog en MA i kreativt skrivande vid University of East Anglia, och undervisade sedan i poesi vid det kinesiska universitet i Hong Kong och arbetade som poet-in-residence vid Lingnan University.
Hon publicerade sin första diktsamling, Summer Cicadas 2006. I den fokuserade hon på sin tid i England. År 2013 publicerade hon sin andra samling, Goldfish, i vilken Hong Kong står i centrum. Källa: Wikipedia
*
Turtle Jelly, by Jennifer Wong
(From Goldfish. Hong Kong : Chameleon Press Ltd., 2013.)
Black and squishy soup with the most
beguiling name and secret recipe, best
slurped down with a good dollop of honey.
I went from Jordan to Tsim Sha Tsui
feeling the difference before and after
my herbal shot at Gong Wor Tong,
where the three-legged golden vessels
marked the shop with magic. I touched my face
and was quite certain
I was getting more intelligent
and my skin's now radiant,
causing all the men in the street
to eye me with a new meaning.
***
För närvarande bor Jennifer Wong i London. Hon representerade Hongkong vid Kulturolympiaden som hölls i staden 2012, och hon var en av talarna vid Hong Kong International Literary Festival samma år. Källa: Wikipedia
The Last Monologues, by Jennifer Wong
(From Goldfish. Hong Kong : Chameleon Press Ltd., 2013.)
I.
This is the black forest of my heart,
this is my circumference.
See snow patches and brown leaves on the grass,
snow and orphaned leaves with nowhere to go.
May I ask what still clutches the soil?
And what's that quivering in your bag?
The window is always left open.
Window and the winter chill.
II.
I close the door behind me and go
(I ask the door to be quiet).
I'm not so stupid as Orpheus.
I never look back.
It's good to breathe like nobody out there,
trample freely in my laced boots.
I kick up as much earth as I could.
(...)
***
Det är ofrånkomligt att man gör jämförelser mellan Sarah Howe och Jennifer Wong. Båda födda i Hong Kong och därefter har de tagit universitetsstudier i England. Deras poesi har mötts av positiv kritik. Sedan upphör likheterna.
Sarah Howes poesi är akademisk med en stundtals bländande stilistik. Däremellan finns texter som känns överarbetade (detta har jag behandlat tidigare i bloggen).
Jennifer Wongs poesi är nästan rakt motsatt. Den består av ganska enkla, jordnära dikter utan något finsnickeri. Läsaren behöver inte passera några intrikata sidospår eller intellektuella resonemang.
Trots allt så föredrar jag Sarah Howe av de två. Hennes talang är större.
I Jennifer Wongs diktsamling brann det till i sista texten.
fire, by Jennifer Wong
(From Goldfish. Hong Kong : Chameleon Press Ltd., 2013.)
My five elements.
The flowers of hero trees.
The gravity of earth and history.
A red boiled egg on my birthday.
The red bit in my Chunghwa pencil.
The language of protest
runs in my body, flows in my blood.
The explosion of the fire crackers.
I dream the Dream of the Red Chamber.
I drink the red sorghum wine.
Five bright stars shine on the red carpet.
A white bauhinia grows on the same red.
 |
| by Zhang Xiao Gang |
Red is our metaphor. Look at the red baby
of Zhang Xiao Gang. Look. Look.
You never forget.
The red lanterns sway in the dark.
Even in my sleep, the red blood flows.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar