I kväll inleder jag med den fågelart som jag trodde skulle vara populärast i diktantologin "Bright Wings", koltrasten. Den kallas blackbird på engelska.
The birds, by William Carlos Williams (1883-1963)
(From Bright wings : an illustrated anthology of poems about birds. New York : Columbia University Press, 2010.)
The world begins again!
Not wholly insufflated
the blackbirds in the rain
upon the dead topbranches
of the living tree,
stuck fast to the low clouds,
notate the dawn.
Their shrill cries sound
announcing appetite
and drop among the bending roses
and the dripping grass.
***
Vi fortsätter med en dikt där Sveriges vanligaste fågel, lövsångaren, förekommer i några textrader. Den kallas willow warbler på engelska.
The life so short, by Eamon Grennan (f. 1941)
(From Poem-a-day. Published at poets.org, 2014)
and larks rising out of dead grass
and lambs antiphonal between rocky outcrops
and the discreet one-note charm
of the willow warbler wishing itself
into invisibility between sally trees
where desperate with its own
single-mind intent the yellow-eyed
red-tail kite (still an edgy fledgling)
prepares to put into lethal play
its own unforgiving art by twitching
one nervous feather after another
in the precious seconds before lift-off
***
En av mitt landskap Skånes finaste poeter är Hjalmar Gullberg (1898-1961). Det har dröjt alldeles för länge innan han fick plats i bloggen. Kungsfågeln, Sveriges minsta fågel, omnämns i den vackra dikten "Jag bor vid ett rastställe". Läs och njut! För övrigt heter kungsfågeln goldcrest på engelska.
Jag bor vid ett rastställe, av Hjalmar Gullberg
(Från Röster i Skåne : en antologi / av Daniel Hjorth. Stockholm : En bok för alla, 1996.)
Jag bor vid ett rastställe
långsmalt havsomflutet
en utsträckt hand av vildros och susande gräs
som öppnar eller knyter sig
här är slutet av kartan över landet
ett yttersta näs
Ett rastställe också för människan
att bada och bo vid
men anlagt för högre bruk än så
ty över mitt huvud är byggt en autostrada
en resväg till Södern
den äldsta i det blå
De höstliga fågelsträckens väg
om våren den eviga återkomstens nedåtvänd
är rastställens båge
som rör vid rosensnåren
av häger och kungsfågel i en urtid spänd.
En strandremsa bara med det låga gräset
som fåglarna valde på sin pilgrimsgång
Jag bor under vägen som går till paradiset
O, leva i ett vingbrus och dö i en sång.
***
En fågel som för ett hårt liv, med bosättning och insektsjakt, är flugsnapparen. Den måste dessutom se upp för rovfåglar och talgoxar. Under häckningsperioden dödas ett antal flugsnappare av konkurrenten talgoxen, faktiskt fler än som dödas av rovfåglar under samma period. Flugsnapparen heter helt logiskt flycatcher på engelska.
Arts of joy, verse 1, by Kevin Stein (f. 1954)
(From Poetry Magazine. September 2005.)
Now I have the Great Crested Flycatcher
amidst my Red Delicious, the tree's
spindly arm so freighted with apples
it sags under the bird's bird-weight
then springs at his departure
like the board just after a diver's flung up
and gone. Weep weep weep, he trills
from the overgrown fence row,
his three notes so laden with gravity
I wonder is this song or his lament,
one wing among the green going going?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar