söndag 6 juli 2014

Poetry Slam - Team Contest, Heat 1, Day 1

Bloggens stora sommarprojekt är en lagtävling för poeter från hela världen. Fyra dagar i veckan (sön.-mån. och ons.-tors.) presenterar jag dikter från de tävlande lagen. Det blir dikter på svenska, engelska och tyska (kanske även danska och norska). 

De deltagande lagen kommer från stadsdelar, städer, regioner, landskap och små länder. Högsta tillåtna "invånarantal" för lagen är 5 miljoner (fast jag har gett dispens åt ett par lag som har något högre siffror). Varje lag tävlar med fyra olika diktverser (eller utdrag ur dikter), skrivna av fyra olika poeter. En vers kan vara kort eller lång, dock inte mer än 14 rader lång. I varje kvalificeringsheat, om sju lag (totalt deltar 42 lag), tävlas det inom fyra olika teman.

Poängsättningen påminner om konståkning. Jag delar ut poäng (bästa dikten får 7p, sedan fallande skala till 1p åt dagens jumbo) för diktens innehåll, utifrån ett valt kriterium. Kriterierna är: diktens dramaturgi, den emotionella styrkan som den väcker, hur fantasifull den är och dess originalitet. Utöver det delar jag ut poäng för språket i dikten. Det kan exempelvis handla om hur tidsenligt språket är eller hur det framhäver temat i dikten, o.s.v. För språket delar jag ut 4, 3, 2, 1 eller 0 poäng. En tävlingsdag kan poeten dra in 11 poäng till laget. Jag redovisar mina poäng dagen efter presentationen.



Ni får gärna göra era egna "rangordningar", eller tycka till om dikterna, antingen i kommentarsfältet eller via bookrooka1@gmail.com.


***

I första "heatet" tävlar: Åland, Sicilien, Kosovo, Cypern, Zuid-Holland (en region i Nederländerna), Vancouver och Loire (poeter från städerna kring floden Loire i Frankrike).

Första dagen är temat Kroppen.

ÅLAND : ur Svarta klasar / Carina Karlsson

Naturligtvis
har jag sett mej inifrån,
alla mina röda hinnor,
blodomloppets blå trassel,
hjärnhimlens sprakande cellglitter

Och en går vid min sida,
han har
allt tålamod i världen

Vart jag lutar,
han flätar det här ledbandet,
ett glimmande koppel
av hårstrån och hud
Och alla mina frågor flagnar


*

SICILIEN : from My slice of this world / Claudio Rinaudo

The first half century has come and gone 
Though I ate stale bread, ever going uphill, 
Now that I have come close to my old age 
I do enjoy my life day after day 
Now I leave nothing on the plate, it’d be 
a shame. I want to die with a full stomach. 


*

KOSOVO : from Dimension / Flora Brovina

Soaking wet I shiver,
With the tape it measures,
And with the tape it measures,
Nothing can I conceal from it
Neither brow, nor curves, nor belly,
Neither fever, nor blood, nor sweat,
It sees it all,
My whole physique, oh,
But not the tears
Below the lashes, no,
For these there is no tape,
And so the clothes will not be fashioned
To its own dimensions.


*

CYPERNKroppens bitterhetslära / Kyriakos Charalambidis

Om bitterhet finns fastnar den på kinden,
glider från näsan och faller i den lilla brunnen
som tar emot den likt en främmande kropp.
Sedan går den nedför den mörka gången,
kryper ibland, men hoppet om att finna hjärtat
lyser dess väg, hoppet om att få vila där.
På vägen möter den krabbor från sjöarna
och lite ljus som slunkit iväg från solen.
Den börjar prata med cellerna,
klättrar upp på nervbanornas ändar,
hör vågornas rytande och darrar.
Som sjömännen säger, kanske
bitterheten aldrig får känna fast mark.


*

ZUID-HOLLANDfrom Senses and desires / Arjen Duinker

I want to wait until the sea declines her names!
And then smell and look, then take in the night… 

One ear the extension of my fingers,
The other in search of your mouth.


*

VANCOUVERGallbladder / Evelyn Lau

Who knew you were even there?
Tucked under the liver, a shrivelled
and sunken pear, small sac, treasure bag
of stones, a stitch in my side—
you are chewing me up from the inside,
your constant gnawing, your spastic contortions
bruising the liver, sending its gamma readings soaring.
When you attack, women say
it’s like childbirth, without the happy ending.


*

LOIREfrom How is it, Manny, that the more one tries / Joachim du Bellay

Is it a sign of love, that bait in sweet disguise,
Or some other poison, which we admit
Only to feel our souls depart, bit by bit,
Like a body changed to a tree before our eyes?

A thousand times I’ve tried to quit this place,
But now I sense my hair the leaves embrace,
My arms long branches, deep roots my feet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar