torsdag 12 juni 2014

Kontinentens hopp

Det jubileras i Utblicken. I år arrangeras 20:e upplagan av Festival Internazionale Di Poesia i Genoa. Den pågår mellan 6:e och 16:e Juni. Under perioden, faktiskt just i kväll, går samtidigt fotbolls-VM igång i Brasilien, utan Sveriges medverkan. En del av mitt hjärta tillhör den afrikanska kontinenten, även om jag bara satt min fot i tre av dess länder, och jag kommer hålla stenhårt på deras representanter. 


Inget av de tre länder som jag besökt finns på plats i Brasilien. Men som av en händelse så deltar ordföranden i Zambias PEN-klubb, Nicholas Kawinga, i kvällens poesisoaré vid festivalen i Genoa. När jag var i Zimbabwe och Moçambique 1989 så passade jag och en kamrat på att vandra in på den zambesiska sidan. Så jag fick en stämpel och en dryg timmes vistelse i Livingstone, Zambia.

A Cracked Hope, by Nicholas Kawinga

Look, why are the stars
Laughing at a lonely me
Is it because the moon
Has openly rejected my love.
In this quiet desolate night,
On what do I press my torso
I hear no breeze
I hear no wind-whisper;
Just an owl humming from afar.
The darkness is lured calm
And the clouds are dancing.
I'll wait for dawn to come
With her arrival abounds hope,
And the melody of birds' song
Sang from simple flutes of nature
But enough to fill the air,
More to sweeten the imminent day.
Who shall hear my case
I lay my heart openly bare
For all to see who weren't there.
This same defile moon,
We embraced and touched tongues before;
Those times were youthful
And we too were leafy bloom
But I have no witnesses to groom:
The stars are still laughing
The night is still quiet
Mr. Owl was from afar coughing.
Who shall hear my case
I beg justice only,
With me a tattered name
To fear for.


***

Ett nytt nummer av Poetry Magazine, världens äldsta magasin för verslitteratur (åtminstone för engelskspråkiga läsare), har kommit ut.
I numret publiceras bl.a. två dikter av den australiensiske poeten Les Murray (f. 1938), som brukar finnas med bland kandidaterna när det spekuleras kring Nobelpriset.
Men jag tänkte publicera första versen av en annan dikt, av en annan poet Manhattanbon Harry Mathews (f. 1930). Han har varit förknippad med New York School of poets. Tillsammans med bl.a. John Ashbery (f. 1927) startade han det litterära magasinet Locus Solus 1960. Harry Mathews är en experimentell poet som gärna testar gränserna för "sound and meaning or pattern and lyric" (citat från Poetry Foundation).

Cool gales shall fan the glades, verse 1, by Harry Mathews
(Ur Poetry Magazine, June Issue 2014.)

But how choose the appropriate sticking point to start at?
Who wants to write a poem without the letter e,
Especially for Thee, where the flourished vowel lends such panache to your carnet de bal
(OK, peons: pizzazz to your dance card)? The alphabet’s such a horn
Of plenty, why cork up its treasure? It hurts to think of “you” reduced to u
In stingy text messages, as if ideally expression should be limited to formulas like x ≠ y,


***

Samtidigt deltog åtta poeter i den 22:a upplagan av "La Pluma y la Palabra" (The International Maratón de la Poesía) på Library of Congress i Washington. Poeterna var speciellt inbjudna för att läsa upp dikt efter dikt under de två dagarna, 6-7 Juni. Åhörarna får gärna lägga fram förslag på dikter som de tycker borde reciteras.
Bland de uppläsande författarna fanns en som inte har spanska som sitt modersmål, nämligen Indran Amirthanayagam från Sri Lanka. Han är numera diplomat och publicerar poesi på såväl engelska som spanska.

Den här dikten, dedikerad till den tamilske poeten Shanmugampillai Jayapalan, säger en hel del om konflikten som pågick i landet.

Long Distance Call, by Indran Amirthanayagam

In a hospital bed, interrogation done,
Jayapalan waits for word of when and
how he will be sent off to his Norwegian
home in Europe’s North. He came back
.
to the country to visit his mother’s
grave at Mankulam, where a stupa
stands now for newly-arrived Buddhists
from the South. Gautama was Hindu
.
and Christ Jewish, but I am allowing
distractions into the poem. The man
wanted to pay respects at his mother’s
tomb and was prevented. 79 years old
.
he lives in Oslo, much farther North
than Mankulam. After interrogation
he tells me that we must keep faith—
what else do we have–and we will meet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar