Bloggen saknar fortfarande två domare (Tack Tomas, för din anmälan) till VM i poesispråk. De tävlande språken är sådana som Tomas Tranströmers diktning är översatt till. Men av de ursprungliga 27 har jag lyft bort 11. Utslagna i kvalet blev bl.a. franskan, ryskan, nederländskan och grekiskan. Det sistnämnda blev diskvalificerat efter en intern strid om klassisk variant eller nygrekiska. Deras plats togs istället av en "lucky loser". ;-)
Åttondelsfinalerna börjar så fort jag fått ihop tre domarnamn. Domarna ska göra 3-7 bedömningar per "språkmatch". Språket med flest röster går vidare. Domarna känner bara till språken som "Språk A" mot "Språk B". Hör av er till bookrooka1@gmail.com om ni är intresserade.
Nu blir det andra bokstäver.
J som i Jaspis - är en (ofta röd eller brun, ådrad eller bandad) ogenomskinlig prydnadssten av kvarts. Jaspis finns med i mitt alfabet för att jag gillar ord som färdats över tid och rum, från språk till språk. I svenska språket har ordet, iaspis, funnits sedan yngre fornsvensk tid (1375-1526). Till Sverige kom det via latinet, som i sin tur fått det från grekiskans iaspis, med samma betydelse. Ursprungligen är ordet hebreiskt. Källa: NE
För att ge jaspis poetisk beklädnad har jag valt dikten "stensamlarens sång" av den isländske poeten Sjón. Visst är det väl fyndigt (!!) att välja ett diktspråk som talas av väldigt få, från en ö som ligger väldigt långt från den hebreiska källan. Dessutom är isländska språket känt för att ha språkliga "murar", d.v.s. liten import av främmande ord.
söngur steinasafnarans, af Sjón (Sigurjón B. Sigurðsson), född 1962. Författarens underbara uppläsning på detta vackra språk är tillgänglig på lyrikline.org
(Ur Söngur steinasafnarans. Reykjavík: Bjartur, 2007.)
ég man þorstann og myrkrið
ég man einstefnugötur
ég man lokuð sund
og þig
þú bentir á kjallaradyr
þar var áður knæpa
sem við sóttum
stíft
hér er það sagðir þú huggandi
steinasafnið þitt
það er ekki
týnt
í hillunum bak við barborðið
bíður silfurbergið
grjótið mitt
allt
brennisteinn - pýrit - ópall
og jaspis - kæru vinir!
engu ykkar hefi ég
gleymt
en hátt uppi undir lofti hanga
hrafntinnubelgirnir
þungir af
kvíða
*
s-t-e-i-n-s-m-u-g-a
þú ert ljóðið sem ég syng
á hækjum mér undir húsvegg
þegar veturinn neitar að hýsa mig
*
stensamlarens sång, av Sjón
(Ur Stensamlarens sång ; översättning: John Swedenmark ; urval: Sjón och Johan Swedenmark. Malmö : Rámus, 2014.)
jag minns törsten och mörkret
jag minns enkelriktade gator
jag minns återvändsgränder
och dig
du pekade på en källardörr
där låg det förr en krog
som vi höll till på
jämt
här är den sa du uppmuntrande
din stensamling
den är inte
borta
i hyllorna bakom bardisken
berget av silver
alla mina
mineraler
svavelkis - pyrit - opal
och jaspis - kära vänner!
ingen av er har jag
glömt
men uppe under taket hänger
obsidianskivorna
tunga av
ängslan
*
r-ä-n-n-s-t-e-n-e-n
det är dikten jag sjunger
sittande på huk invid husväggen
när vintern nekar mig logi
***
K som i Kvart - Ett ord som kan betyda.
1) (i genitiv) en fjärdedel av ngn måttsenhet: kvart(s)sekel
2) en fjärdedels timme
3) enklare bostad eller övernattningsställe; kortform av kvarter
Historiskt omnämns ordet, i betydelserna (1) och (2), första gången 1746 resp. 1768. I de sammanhangen har ordet sitt ursprung i latinska quartus 'den fjärde'.
Det tredje användningsområdet är av yngre datum, omkring 1910. Källa: NE
Jag hoppas att ni har överseende med att diktspråket är engelska och att det saknas en svensk översättning. Dikten borde placeras under Q, men för den bokstaven har jag en annan plan. Fast jag gillade den så mycket att den fick plats i alfabetet ändå.
 |
| Blue hour in Portugal, Cabo da Roca |
Quarter past blue, by Robert Thomas
(First published in Field Magazine, Year?)
It’s just the sort of paper-thin night
to make me steal the clapper from the mission bell
and leave it on your doorstep like a stuttered prayer.
In your room I see a writing light,
soft and dirty as an oyster.
I know you can hear me
out here in the static,
scraping on your pane like a raccoon.
I’ve been to the pond.
It’s not as if the swans were your personal secret.
Come out and walk with me across the Sonoma
town square, on the edge of the green.
I’m wearing my papier-mâché wings,
and they’re not yet dry. The moon’s been released
on its own recognizance. This is serious traffic, gridlock
intergalactical, Friday-night lust and spleen. This is
the it they mean when they say this is it. You are so
caught up in your own devotions. You are so not
what you think you are. It’s late,
half past revelation, quarter past blue,
and you’re still counting the chits, waiting for something
better than love as cold and magical as dry ice
to come along and sideswipe you, hit and run,
without leaving a scratch.
***
L som i Leer - Dagens alfabetsinlägg avslutas med ett ord från nederländskan eller flamländskan (i Belgien). Jag är fascinerad av att ordet kan betyda både läder och lära. Hudnära och huvudnära. Vilket perfekt ord! Poeten är en av de mest älskade bland flamländarna i Belgien.
O, ik weet het niet, door Herman de Coninck (1944-1997)
(Uit De lenige liefde. Brugge/Utrecht : Orion – Desclée De Brouwer, 1969.)
o, ik weet het niet,
maar besta, wees mooi.
zeg: kijk, een vogel
en leer me de vogel zien
zeg: het leven is een brood
om in te bijten en de appels zien rood
van plezier, en nog, en nog, zeg iets.
leer me huilen, en als ik huil
leer me zeggen: het is niets.
O, I don’t know, by Herman de Coninck
(English translation, unknown author)
O, I don’t know
but exist, be beautiful
say: look, a bird
and teach me to see it
say: life is a bread
to bite in and the apples look red
of joy, and more, and more, say something
teach me to cry and when I cry
teach me to say: it’s allright.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar