fredag 8 maj 2015

Munspelet böjer tonerna

  I kväll tar bloggen fram det mest behändiga instrument som finns, munspelet. Bob Dylan är väl en av de främsta (och mest känd) bland utövarna. Jag kommer inte fokusera på Dylan utan lyfta fram tre andra kompositioner. Instrumentet kallas harmonica på engelska, men i blueskretsar förekommer även smeknamnet "harp", alltså bluesens harpa.

Sugar Blue (James Whiting, f. 1949)

  Det blir rejält drag direkt genom virtuosen Sugar Blue och låten Hoochie Coochie Man. Det finns inte många som kan leverera ett sådant solo på munspel. Jag hoppas ni lyssnar igenom hela klippet. Jag anser att bluesgenren är den enda musikstil som lyckas blanda allvar och lek, två av livets väsentligaste ingredienser, så att det blir gripande.

  "Hoochie Coochie Man" är en blues standard skriven av Willie Dixon och först inspelningen gjorde Muddy Waters 1954. Låten innehåller referenser till hoodoo med folkliga magiska element. Det blev en av Waters mest populära och identifierbara låtar och hjälpte till att säkra Dixon's roll som Chess Records låtskrivare. I begreppet "hoochie coochie" ligger en hel del eroticism, även om det främst refererar till en provokativ dans. Källa: Wikipedia

Hoochie Coochie Man
(Text & Music: Willie Dixon, 1915-1992)

The gypsy woman told my mother
Before I was born
You got a boy child's comin'
He's gonna be a son of a gun
He gonna make pretty women
Jump and shout
Then the world wanna know
What this all about?

But you know I'm him
Everybody knows I'm him
Well you know I'm the, Hoochie Coochie Man
Everybody knows I'm him


I got a black cat bone
I got a mojo too
I got the Johnny Conkeroo
I'm gonna mess with you
I'm gonna make you girls
Lead me by my hand
Then the world will know
That I'm a Hoochie Coochie Man

But you know I'm him
Everybody knows I'm him
Well you know I'm the Hoochie Coochie Man
Everybody knows I'm him

On the seventh hours
On the seventh day
On the seventh month
The seven doctors say
You was born for good luck
And that you'll see
I got seven hundred dollars
And don't you mess with me

But you know I'm him
Everybody knows I'm him
Well you know we're the Hoochie Coochie boy
The whole round world knows we here

***

  Nästa artist och upphovsman är lite av ett mysterium. Det finns nästan ingen information om låten, mer än sångtexten. Inte heller artisten har någon väldokumenterad biografi. Det finns exempelvis oklarheter kring hans födelsedatum. Däremot vet man att han antog namnet Sonny Boy Williamson när den förste Sonny Boy avled 1948. 

  Miller var under lång tid ledare för King Biscuit Time, vilket var en radioshow, som sändes på radiostationen KFFA i Helena, Arkansas. Denna radiostation gjorde bl.a. reklam för en viss typ av majsmjöl. Miller spelade in låtar för Chess Records under 1950- och 1960-talet och under denna tid var han en av USA:s populäraste musiker, hans musik var uppskattad av både svarta och vita, något som för tiden var ganska ovanligt i USA. Källa: Wikipedia

Don't lose your eye, by Sonny Boy Williamson II (Rice Miller)


Don't lose your eye, man, to spite your face
I don't want you to lose that eye, man, to spite your face
Because if people started snitchin' on ya, 
Can't hide at no place.

If you do wrong, the world gonna find you out
If you do wrong, the world gonna find you out
You know you can't do wrong and get by 
-- ain't no use in tryin' -- the dogs that doubt.

If I was you, I'd play fair in anything I do
If I was you, I'd play fair in anything I do
Any time that the people find out that you're crooked man their not goin', 
Do nothin' in the world for you.

My daddy taught me, ever since I was a child
My daddy taught me, ever since I was a child
Always treat your neighbors right, be fair with your friends like wild.

***

  Jag avslutar med en välkänd låt (dock saknar jag något bra klipp med munspel) ur countrymusikens "hall of fame". Den polska munspelaren Beata Kossowska har spelat in en underbar version som går att finna hos Spotify. Hon har för övrigt gjort en fascinerande version av Rod Stewarts "Sailing" också.

  "Take Me Home, Country Roads" är en sång skriven av Bill Danoff, Taffy Nivert och John Denver. Den var med på hans album "Poems, Prayers and Promises" (1971). Singeln gick upp till nummer 2 på den amerikanska Billboard Hot 100.


Take me home, country roads

Almost heaven, West Virginia
Blue ridge mountains, Shenandoah river
Life is old there, older than the trees
Younger than the mountains, growin' like a breeze

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain momma
Take me home, country roads

All my memories, they gather 'round her
Miner's lady, stranger to blue water
Dark and dusty, painted on the sky
Misty taste of moonshine, teardrops in my eyes

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain momma
Take me home, country roads

I hear her voice in the mornin' hour she calls me
The radio reminds me of my home far away
And drivin' down the road I get a feeling
That I should have been home yesterday, yesterday

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, mountain momma
Take me home, country roads

Country roads, take me home
To the place I belong
West Virginia, West Virginia, mountain momma, oh momma
Take me home, country roads
Take me home, down country roads
Take me home, down country roads

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar