Jag har valt ut rutinerade poeter, fräcka spoken word-poeter, ordvirtuoser, m.fl. Deras uttryckssätt motiverar deras placering i laget. Enligt förbundskaptenen "J" kommer de spela enligt systemet 4-5-1, med två defensiva mittfältare och en släpande forward i en fri roll.
Först ut i lagpresentationen:
Lina Ekdahl
(defensiv mittfältare, och lagkapten)
I sin bok "Diktsamling" från 2012 tar Lina Ekdahl sig an begrepp som solidaritet, gemenskap, sanning, frihet, systerskap och friskvård. De orden räcker mer än väl för att motivera hennes plats i poesilandslaget. Men jag bjuder så klart på ett diktexempel också.
Utveckling (första delen), av Lina Ekdahl (f. 1964)
(Från Diktsamling. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2012.)
Bär
varandra
lyft
varandra
över djupa klyftor
ta emot
varandra
på andra sidan
om någon faller
fånga upp den då
se
när den faller
innan den faller
böj dig ner
forma armarna
som om du skulle vagga ett barn
gör det
vagga barn
som inte kan sova
räck ut en hand
om någon inte klarar sig
stanna kvar då
och hjälp den
var som en mor
för de som inte har någon mor
...
*
Att hon är redo för rollen som balansspelare visade hon redan för tio år sedan i diktsamlingen "Vad är det som skall utföras". Här får ni titeldikten.
Vad, av Lina Ekdahl
(Från Vad är det som skall utföras. Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2005.)
Har jag allt som behövs
en skottkärra
en bit lakan
vatten
och en gryta med mat
täcken
har jag täcken
det är klart jag har täcken
har jag ljus
tändstickor
det är klart jag har ljus
det är klart jag har täcken
har jag ett rent hjärta
är mitt hus fritt från egennytta
har jag allt som behövs
till det som behöver utföras
och vad
vad
är det som skall utföras
***
Eva Ström
(målvakt)
Det går väl knappast att hitta en mer rutinerad poet än Eva Ström. Dessutom borde en utbildad läkare passa alldeles utmärkt som målvakt.
Den tredje augusti (inledningen), av Eva Ström (f. 1947)
(Från Utskuret ur ett större träd : dikter. Stockholm : Bonnier, 2013.)
Den flödande, flödande lyckan
för stor för kroppen som överflödar
och strålar och inte kan hålla så mycket strålande ljus
i kroppen, solen som kom med sin friskhet en torrare mognare
värme, som inte kan hålla den flygande kroppen på plats
rinnande, rinnande är ljuset
som dalar och svämmar rosenfingrat i mörkret
när kroppen vandrade mot sin förlösning
drivande fostret framåt hopkurat som en fallande sten
som långsamt sänkte sig ner mot bäckenbotten
och öppnades mot en värld, och en hand och ett ljus
och en mer ljudlig värld
än det mjuka och dämpade mörkret, en hand en hand
och den flödande lyckans efterord,
...
*
Lite orolig blir jag ändå över hennes reaktions- och koncentrationsförmåga när jag läser inledningen av dikten "Låta pennan gå".
Låta pennan gå (första delen), av Eva Ström
(Ur Revbensstäderna. Stockholm : Bonnier, 2002.)
Så skönt att klottra på papper
låta pennan gå utan att tänka sig för
njuta av strecken, det svarta i det vita
varken tänka eller inte tänka
bara låta handen och tanken löpa
jämsides ett tag, i otakt ett tag
så löper handen före tanken
så löper tanken före handen
så löper de jämsides
så tröttnar de
...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar