Poesilandslaget kliver fram

  Jag är ruggigt förkyld men försöker ändå sätta ihop mitt andra inlägg om poesilandslaget. I dag blir det fokus på en spoken word-poet och en av mina barnboksfavoriter, som även skriver poesi för vuxna.

Nachla Vargas Alaeb

(vänsterback)

  Nachla Libre är artistnamnet som Nachla Vargas Alaeb (f. 1986) använder sig av. Hon är en del av Revolution Poetry, som startade i en lokal i Husby och på ett café på Söder i slutet av 2009 av poeterna Aladin Bewar Zakholi, Namo Marouf och henne själv.
  När Revolution Poetry startade handlade det om att fylla ett tomrum inom kultursfären som tydligt existerar. De ville skapa en scen som var mer förortsförankrad och riktad mot de röster och berättelser som sällan får ta plats inom media och konstvärlden. De ville starta en Spoken Word scen (estradpoesi) där orden skulle stå i centrum och där diverse former av konst skulle samverka. Källa: podpoesi.nu

  På sajten podpoesi.nu hittar ni också ett exempel på Nachla Libres spoken word-poesi, dikten "Gröna ögon".
  Ytterligare ett exempel på hennes slagfärdiga produktion får ni genom att klicka på nedanstående videoklipp.

***

  Ett bra fotbollslandslag byggs bakifrån, från mittbackarna och framåt. I poesilandslaget är Katarina Kieri uttagen som mittback.

Katarina Kieri

(mittback)

  Katarina Kieri är en författare som jag är avundsjuk på för att hon skriver den sortens böcker som jag själv önskar skriva. Jag vet ingen poet som lyckas så väl blanda djup och lätthet i sitt författarskap. 
  I såväl dikterna som ungdomsböckerna använder hon sig av musik för att skapa stämningar och bilder. Om jag hade ett stycke av Vangelis som jag ville sätta text till hade jag sökt upp Katarina Kieri, även så om jag hade en melodi i klass med Idas sommarvisa. Jag är helt övertygad om att Katarina Kieri hade klarat av dessa uppdrag. 
  Det är den känslan för djup och "spelförståelse" som placerar henne i mittlåset av poesilandslaget.

*

(ur Den röda fläcken på fastighetsmäklarens hals. Stockholm : Norstedts, 2005)

I den här provinsen kliver hästar fram ur dimman på morgnarna.
Det andas långsamt, träden, allt som böljar.
Vi använder oss mer av ögats oändlighetsfält,
men vi talar inte om det,
inte heller om katten som spatserar genom grindhålet
utan att ängsligt blicka bakåt,
den fanns här långt före oss.
Vi för inga anteckningar, röjer inga familjehemligheter.
Bara ett och annat löv har jag lagt in mellan boksidor,
bara en och annan ådring har jag jämfört med min egen.

*

  År 2004 utkom en av de bästa ungdomsböcker som jag läst, "Dansar Elias? Nej!". 
  Elias berättelse handlar om instängda känslor och om relationen mellan far och son som påverkats mycket av en frånvarande mor. Citat från Alex författarlexikon.

  Jag tycker man kan se ett visst samband mellan poesin i boken "Ur mitt lyckliga liv" från 2000 och hennes två ungdomsböcker "Ingen grekisk gud, precis" (2002) och "Dansar Elias? Nej!". Där finns en längtan om kärlek och en obearbetad sorg. Jag har fastnat för den här korta dikten.

De mycket unga vidrör inte gräset när de letar efter orden, sjunkna stenar.
Hur ser din djupnad ut?
Jag tänker mig en vakenhet, en syrlig strand. Och något strömmar.
Som Schubert. Som natt, kanske. Vattenvägar.

(Ur mitt lyckliga liv. Stockholm : Norstedt, 2000)