Beständighetens poet

  Jag gillar vackra ord (gärna långa sammansättningar) som tydligt kan härledas till människans erfarenheter, såsom orden utkristalliseras och födslovånda. Jag är inte lika begeistrad i ord såsom massiv eller beständig. Den typen av ord finns det gott om i Gunnar D Hanssons diktsamlingar. Jag får följande association till hans dikter "de går och går men kommer aldrig till dörren". Tack och lov har de en humoristisk underton, emellanåt.

Tria Carmina

med

Gunnar D Hansson (f. 1945)

*

  Gunnar D Hansson är lyriker och litteraturvetare. Han föddes och växte upp i Smögen i Bohuslän men är numera bosatt i Göteborg. Han är knuten till Institutionen för Litteraturvetenskap vid Göteborgs Universitet och undervisar också på deras författarutbildning "Litterär Gestaltning".
 Han debuterade 1979 med diktsamlingen "Övergångar, uppskov". Från den oansenliga boken har jag hämtat följande korta diktfragment.

Jag var så lycklig nyss:
kometernas svärd flammade,
mitt skuggliv tycktes övervunnet
och i min tanke-lera fanns inga fotspår kvar.

(ur Övergångar, uppskov. Stockholm : Alba, 1979.)

*

  Det går att utläsa en hel del ur den avslutande raden, "i min tanke-lera fanns inga fotspår kvar". Det är uppenbart så att Gunnar D Hansson vill ägna sig åt det som går att förklara (nu får jag nästan lust att använda [det beständiga]), några inre resor är det inte tal om. Men han sår små frön av tvivel i diktsamlingen "Otid", från 1985. 

Stenarna ligger där på sina platser
så stilla som de aldrig legat förr.
Mitt ansikte är genomskinligt som aldrig förr,
Och jag vet att ord kan ruttna som blommor,
vars fuktiga klängen sökte förtorkade fästen.
Bredvid varandra går den sjuke herden och hans hund.
Molnen driver stilla som någons andedräkt av visshet.
Damm tränger in i mina skor
som röken in i mina lungor:
en vandrare bland torra skuggor.
Snart är regnets första droppar här
i mitt hår, på mina frasande ord.
Något binder mig som gräset binder gräset,
osynligt, sammanslingrat, starkare än allt.

(ur Otid. Stockholm : Alba, 1985.)

  Även om "skörden" inte är ett mått på tankegångarnas storhet så bakar jag hellre mitt "visdomsbröd" med hjälp av Sven Delblanc. Min anmärkning.

***

  Ni har kanske förstått att Gunnar D Hanssons böcker innehåller prosa, lyrik och fakta. Den senaste diktsamlingen "Lomonosovryggen" är resultatet av en expedition, i vilken författaren ingick, med syfta att kartlägga bergskedjans sträckning under ishavsytan vid Nordpolen. I boken försöker han formulera någon sorts arktisk poetik, enligt förlaget. Jag föredrar den lite mer lättsmälta mittfåran av boken. Fast i följande rader döljs en polemik om var lyriken befinner sig i dag, eller?

Strömmarna
stryker ljudlöst fram
under de vita golven.
Isflaken, vana vid hårdhet,
knäcks och smeker fartygssidorna.
Hur många tempel som helst,
men inga utövare.

(Ur Lomonosovryggen. Gråbo : Anthropos, 2009.)

***

  Nästa söndag fyller bloggen ett år. Det firas med en poet som har en speciell plats i mitt hjärta.