Jag förstod redan som sexåring skillnaden på frihet och tvång. Hemma hos mormor och morfar, i närheten av en skånsk "rövarkula", fanns en länga och en inhägnad. Längan, en kombination av bilplats och verktygsbod, var en perfekt bostadsplats för ladusvalorna. Inhägnaden var tillägnad husets schäfer. Ni som undrar varför jag älskar fåglar men har svårt för domesticering av djur, finner ett svar i den ovanstående beskrivningen.
Jag kommer aldrig att glömma svalornas uppvisningar, när de med fart och teknik flög ut från och in till sina gömslen. Svalor är sen dess min absoluta favorit bland världens alla fågelfamiljer. I kväll hyllar jag dem och friheten.
Ode to the swallow, by Elizabeth Barrett Browning (1806-1861)
(From Bright wings : an illustrated anthology of poems about birds. New York : Columbia University Press, 2010.)
Thou indeed, little Swallow,
A sweet yearly comer.
Art building a hollow
New nest every summer.
And straight dost depart
Where no gazing can follow.
Past Memphis, down Nile!
Ay! but love all the while
Builds his nest in my heart,
Through the cold winter-weeks:
And as one Love takes flight.
Comes another, O Swallow,
In an egg warm and white,
And another is callow.
And the large gaping beaks
Chirp all day and all night:
And the Loves who are older
Help the young and the poor Loves,
And the young Loves grown bolder
Increase by the score Loves—
Why, what can be done?
If a noise comes from one.
Can I bear all this rout of a hundred and more Loves?
***
Svalor (Swallows) är för övrigt den näst populäraste fågelfamiljen i diktantologin "Bright Wings". Jag återkommer i ett senare inlägg med en presentation av den populäraste.
The blue swallows (vers 1-2), by Howard Nemerov (1920-1991)
(From The blue swallows : poems. Chicago : Univ. of Chicago Press, 1967.)
Across the millstream below the bridge
Seven blue swallows divide the air
In shapes invisible and evanescent,
Kaleidoscopic beyond the mind’s
Or memory’s power to keep them there.
“History is where tensions were,”
“Form is the diagram of forces.”
Thus, helplessly, there on the bridge,
While gazing down upon those birds—
How strange, to be above the birds!—
Thus helplessly the mind in its brain
Weaves up relation’s spindrift web,
Seeing the swallows’ tails as nibs
Dipped in invisible ink, writing…
***
Om svalan är mästerflygaren så kan väl sånglärkan (i kamp med näktergalen) utnämnas till mästersångaren. Jag bjuder på en svensk hyllningsdikt åt den.
Den första lärkan, av Albert Theodor Gellerstedt (1836-1914)
Nyss ner ur molnen
en visa klang
så ljuv att ögat
i tårar sprang,
att blott dess eko
uti mitt bröst
förstummat minnet
av frost och höst,
att hela nejden
klang till helt glatt
av hälften jubel
och barnaskratt.
Den första lärkan
det var som slog:
jag såg en driva
som grät och log.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar