Alfabetsrefräng av Fröding

Då har alfabetet gått varvet runt och det avslutas med ett par tonsatta dikter av klassiskt snitt. Formellt avslutas ett svenskt alfabet med bokstaven Ö och innehåller 29 bokstäver om man räknar in "W". För att göra antalet jämnt delbart med tre, så har jag lagt till en numerisk diktreferens också. Vi bibliotekarier är vana vid att en boktitel kan innehålla siffror. Men den dikten (sången) får ni vänta på tills i morgon. Jag vill ge er en möjlighet att gissa vilket ämnesord som varit den gemensamma nämnaren för alfabetet.

Å som i Åter - är ett adverb. Används i tre olika sammanhang.

1) ännu en gång; förnyad förekomst, eller upprepat skeende
ex. återbesök; återfall; återseende

2) i riktning mot det tidigare läget beträffande rörelse, etc.
ex. återfärd; återkoppling; återvändsgata

3) å sin sida beträffande del av större helhet som på något sätt avviker
ex. "somliga är helt säkra på sin uppfattning, andra åter kan inte bestämma sig"

Det sista användningsområdet förekommer sedan 1621. De två första sedan äldre fornsvensk tid. Källa: NE

*

I folkviseton, av Nils Ferlin (1898-1961)
(ur Från mitt ekorrhjul. Stockholm : Bonnier, 1957.)

Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.

Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.

Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter
ja gråten den är min när du gråter.

***

Ä som i Änglahår - dekorationsmaterial tillverkat av glasfiber. Änglahår används bl.a. i juldekorationer och är inte eldfarligt. Källa: NE

Himmelsmålning, av Harry Martinson (1904-1978)
(ur Dikter om ljus och mörker. Stockholm : Bonnier, 1971.)

Molnlandskapet för dagen
ett milslångt änglahår
som blåst ut och stannat
på himlablåelsen.

Dess nykrusade böljeslätt
finns till under några timmar
men raknar efterhand
och slingras ut i fjärran.
Några glänsande tofsar hänger kvar 
i cirrusmolnens frostiga högland.

***

Ö som i Över - Ordet är ett av mina absoluta favoritord. Det har så många användningsområden. Ibland går ordet oss obemärkt förbi. I den kända sången nedan förekommer ordet fyra gånger men det händer faktiskt att folk missar två av dem när de lyssnar.

Jag tänker inte rabbla upp alla användningsmöjligheter för ordet. Det blir fem A4-sidor hos Nationalencyklopedin. Men jag konstaterar att ordet figurerar både som preposition och som adverb. Några härliga sammansättningar bjuder jag på:
över ända; överrock; övertid; övervintra; överhet; bjuda över; övervuxen; akteröver; norröver; överskott; överbliven; tänka över

Det var dans bort i vägen, av Gustaf Fröding (1860-1911)
(ur Guitarr och dragharmonika : mixtum pictum på vers. Stockholm : Bonnier, 1891.)

Det var dans bort i vägen på lördagsnatten
över nejden gick låten av spelet och skratten,
det var tjoh! det var hopp! det var hej!
Nils Utterman, token och spelmansfanten,
han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,
för dudeli! dudeli! dej!

Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,
hon är fager och fin, men har intet i fickan,
hon är gäcksam och skojsam och käck.
Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda,
där var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda
och den snudiga Marja i Bäck.

Där var Petter i Toppsta och Gusten i Backen,
det är pojkar, som orka att kasta på klacken
och vischa en flicka i skyn.
Där var Flaxman på Torpet och Niklas i Svängen
och rekryten Pistol och Högvaltadrängen
och Kall-Johan i Skräddarebyn.

Och de hade som brinnande blånor i kroppen,
och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,
och mot stenar av klackar det small.
Och rockskörten flaxade, förkläden slängde,
och flätorna flögo och kjolarna svängde,
och musiken den gnällde och gnall.

In i snåret av björkar och alar och hassel
var det viskande snack, det var tissel och tassel
bland de skymmande skuggorna där,
det var ras, det var lek över stockar och stenar,
det var kutter och smek under lummiga grenar
— vill du ha mig, så har du mig här!

Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,
det låg glimtande sken över skvalpande vatten
i den lövskogsbekransade sjön,
det kom doft ifrån klövern på blommande vallar
och från kådiga kottar på granar och tallar,
som beskuggade kullarnes krön.

Och en räv stämde in i den lustiga låten,
och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,
och de märkte, de hörde det ej.
Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,
och till svar på Nils Uttermans dudelidia!
kom det dudeli! dudeli! dej!