Du, den underbara

  Årets näst sista inlägg med barnpoesi. Det blir två rutinerade rimsmeder, Lena Sjöberg och Julia Donaldson. Fast jag inleder med en tonårsroman (utom tävlan för Fågel Blå) där dikter spelar en central roll.

***

  Maria Frensborg har skrivit sju böcker för barn ur mellanåldern, alltså 9-12 år. Alla mycket uppskattade av mina skolelever. Speciellt debutboken "Eller, Sorken och hemligheten" (Bonnier Carlsen, 2012) har varit ett uppskattat inslag vid bokprat och högläsningsstunder. 

  Hennes senaste bok "Mina smala axlars längtan" vänder sig till betydligt äldre ungdomar.

  Den handlar om Magda som går på gymnasiet och önskar sig mer av allt. Framför allt mer av Jens, som är två meter lång och en vandrande dröm. När Magda får en hemlig inbjudan till Kvinnliga Gymnasieföreningen som säger sig syssla med konst, litteratur och musik är hon inte sen att tacka ja. Samtidigt går hon med i skoltidningen där Jens är chefredaktör. Och han verkar vara intresserad tillbaka … eller?

  Vid varje möte som Kvinnliga Gymnasieföreningen har ska någon av medlemmarna recitera en dikt. Vid ett tillfälle deklameras de här raderna:

"Jag hoppas du ligger vaken som jag och känner dig lustigt glad och rörd och yr och ängslig och mycket störd . . ."

(Diktraderna är ur "Från en stygg flicka", Karin Boye. Härdarna, Bonniers, 1927.)

  Romanen är på över 370 sidor men det är en av de tunnaste historier för gymnasieåldern som jag har läst. När jag slog ihop boken var den redan glömd. 

***

  Vi går raskt vidare till en bok för de yngsta barnen. Lena Sjöbergs böcker är ofta författade på rimmad vers. Två lyckade sådana är "Tänk om ..." (2010) och "Cirkusloppor på luffen" (2013). Hade jag haft en blogg då och om Fågel Blå varit född, så hade de varit starka kandidater till priset.

  Hennes senare utgivning har inte tilltalat mig lika mycket.

  Nu har hon gett ut en gullig liten bok (16 sidor kort) med verser för småbarnsåldern som handlar om kärleken till ett barn. Jag läste faktiskt den för mina barn i afton och vände mig ömsom åt dottern och ömsom åt sonen när vi hade vår sagostund.

  Trots att min son snart är 11 år så la han sitt huvud på min axel när jag kom till:

Aldrig har jag sett någon glupskare än du.
Med kålrot och potatis runt hela munnen, ju.
Och majskorn i din haklapp och ärtor här o där.
Min mätta lilla unge, vad rund och fin du är!

***

  Vi avslutar med ett besök på savannen. "The ugly five" är Julia Donaldsons tredje bok för i år. På boksajter har den fått recensioner som pekat på att den skulle vare den bättre av de tre. Jag håller inte riktigt med och mina barn är eniga med mig. Vi tyckte att "The everywhere bear" var en intressantare bok och att den hade bättre flöde i de rimmade textraderna.

  "The ugly five" handlar som titeln antyder om fem mindre populära djurarter i savannens fauna. De är gnu, vårtsvin, hyena, gam och maraboustork. Boken beskriver varför de har ett skamfilat rykte, men de fem håller ihop genom berättelsen. I slutet får de upprättelse när deras avkommor stolt berättar varför de älskar sina föräldrar, och proklamerar "You're the lovely five". Ändamålet med boken, att stärka barns självkänsla och förklara insidans betydelse i livet är verkligen godhjärtat. Men jag tycker faktiskt att ordvalen kunde övervägts noggrannare. Dessutom blir historien mer en kombination av fem djurarters porträtt än en löpande berättelse. Noterbart är att illustrationerna är gjorda av den fantastiska bildkonstnären Axel Scheffler som även var upphovsperson till Gruffalons utseende.

  Sista ordet går till vårtsvinet:

"Hello! I'm the warthog, as ugly as sin,
With two pairs of tusks and a bristly chin.
My tail stands on end and my body is dumpy.
My head is too big and my skin is too bumpy.
People are shocked by my deafening snorts
and my face that is covered in horrible warts.
I'm the worst-looking creature from here to Japan."

Then the other three shouted, "Yippee! Join the clan!"

Storytelling by Nas and others

  Näst sista kapitlet i Adam Bradleys bok och näst sista avsnittet i bloggens serie om rap poetry handlar om "Storytelling". Jag upplever att den verkliga dynamiken i rap, och genrens styrka gentemot andra musikgenrer ligger i deras historieberättande.
  Det finns ett par underbara formuleringar och citat i "Book of rhymes" som belyser Bradleys slutsatser. 

"To tell a familiar narrative in a new way is the motivating impulse behind a lot of rap storytelling. With a storyteller's mind, rappers create poetic narratives with character and setting; conflict, climax, and resolution. They do all of this while rhyming many of their words, and usually in less than four minutes."

**

  Så först ut på scenen i afton: Grandmaster Flash and the Furious Five "The Message", med en berättelse om storstadslivets utsatta tillvaro.
  Albumet "The Message" räknas till de första hiphop-albumen och det har blivit en klassiker. Titel-låten är en av de mest kända hiphop-låtarna och placerades 2004 på 51:a plats i tidningen Rolling Stones lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna. Källa: Wikipedia
  

The Message (extract), performed by Grandmaster Flash and the Furious Five
(Låtskrivare: Ed "Duke Bootee" Fletcher, Grandmaster Melle Mel, Sylvia Robinson, Clifton "Jiggs" Chase. Sugar Hill Records, 1982.)

It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Broken glass everywhere
People pissin' on the stairs, you know they just don't care
I can't take the smell, can't take the noise
Got no money to move out, I guess I got no choice
Rats in the front room, roaches in the back
Junkies in the alley with a baseball bat
I tried to get away but I couldn't get far
'Cause a man with a tow truck repossessed my car
Don't push me 'cause I'm close to the edge
I'm trying not to lose my head
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Standin' on the front stoop hangin' out the window
Watchin' all the cars go by, roarin' as the breezes blow
Crazy lady, livin' in a bag
Eatin' outta garbage pails, used to be a fag hag
Said she'll dance the tango, skip the light fandango
A Zircon princess seemed to lost her senses
Down at the peep show watchin' all the creeps
So she can tell her stories to the girls back home
She went to the city and got so so seditty
She had to get a pimp, she couldn't make it on her own

(...)

***

  Adam Bradley anser att den mest inflytelserika historieberättaren inom genrens föränderliga utveckling är den brittisk-amerikanske rapparen Richard Martin Lloyd Walters, mer känd som Slick Rick, MC Ricky D och Rick the Ruler. Jag håller till viss del med om det. Men jag hoppar över honom i bloggens rap-lyrik eftersom jag tycker att han är en sämre textförfattare än Nasir Bin Olu Dara Jones (a.k.a. Nas) och André Lauren Benjamin (a.k.a. André 3000) som avslutar det här inlägget.

  Slick Ricks omtalade sång "Children's story" går att lyssna till genom spellistan (om Spotify får till överföringen).

***

  Innan vi tittar på sånglyriken till två av mina "favorithistorier" så bifogar jag ytterligare ett tänkvärt citat från Adam Bradley:
"If we understand rap simply as fact - as it would seem many Americans do - then it's no wonder that so many are scandalized by it. But if we treat it as fantasy, as entertainment, then its offensiveness becomes indistinguishable from that of other explicit material that those very same Americans who criticize rap seem to have a voracious appetite for consuming when it comes in the form of movies or television, books or graphic novels." (Ur Book of rhymes : the poetics of hip hop. BasicCivitas, 2009.)

*

  Den mest naturliga berättelsen är väl självbiografin. Bäst utförd som rap-story av Nas i låten "Fetus", en beskrivning av hans egen födsel.

*

Fetus (extract), Performed by Nas
(Låtskrivare: Nasir Bin Olu Dara Jones, Deric Angelettie, Allan Wayne Felder, Norman Ray Harris. Album: The Lost Tapes. Ill Will Records and Columbia Records, 2002.)

I existed in a womb, just like an abyss
Came from behind the sun, my hands balled in a fist
Punching on my moms stomach, kicking on her cervix
Twitching cause I'm nervous
Though my intended purpose
Was to be born to reign, not in scorn or vain
But to take on a name, my pops chose for me
Bloodstream full of indo
Developing eyes nine months process
Infant size, a Prophet in his early stages
Mother in her early thirties, was married to pops
Wishing what she carried would drop
I'm not worthy to come from a woman so pure
Ann-Jones, flesh of her flesh, blood of her blood
Her blood and bones, hearing prayers
She asking for my good health
That I'd become a man and learn to make a way for myself
Nervous she was and her paranoia got in my blood
Mixed with mariujana from my daddies geenes
'Lotta screams I'm hearin', it's crazy
Both parents is scrappin', I'm not even a baby
A miscarriage could happen

(...)

***

  André Lauren Benjamin (född 1975), mer känd under sitt artistnamn André 3000, är en amerikansk rappare, sångare, låtskrivare, skivproducent, dansare och skådespelare, mest känd för att vara del av hiphop-duon Outkast tillsammans med rapparen Big Boi.

***

  Som skådespelare har Benjamin gjort framträdanden i ett antal tv-serier och filmer, inklusive 
Families, The Shield, Be Cool, Revolver, Semi-Pro, Four Brothers, och den ledande rollen som Jimi Hendrix i All Is by My Side. Källa: Wikipedia

*

(First verse of) A Life In The Day Of Benjamin Andre (Incomplete), performed by Outkast
(Låtskrivare: André Lauren Benjamin. Album: Speakerboxxx/The Love Below. LaFace Records, 2003.)

I met you in a club in Atlanta, Georgia
Said me and my homeboy were coming out with an album
You looked at me like "Yeah, nigga, right"
But you gave me your number anyway
You were on the talcum...
Powder — How's about them oranges?
Moved away from home to school with big plans
By day, studied the history of music
By night, just to pay for that shit, you'd dance
To get your pants was a Mission Impo-ssible
We were both the same age, but I
Suppose wasn't on the same page, but in
The same book of life, so I'd page you when
I felt you that were getting off of work
Or either when you're on your way to school
We started hanging like Ernie and Bert
And in my idle head I'm thinking: "cool"
Just when I think I'm going down your shirt
You're hiking up your skirt now
The events that followed had me volley if your hometown would be
Heaven or hell
The angelic nastiness you possessed made you by far the best
Therefore hard to tell

(...)

A distant weeping

  I år infaller Storbritanniens "National Poetry Day" på en torsdag, nämligen idag. Det vore högst opassande att hoppa över det faktumet i bloggen. Jag tipsar om en aktivitet i The Poetry Café, i regi Poetry Society. Därefter redovisar jag kandidaterna till National Book Award (longlist). Och sedan sätter Jonas Brun punkt för den här intressanta Utblicken med sin "röda bok".

Vietnam Women's Memorial
Washington D.C.

***

  Följande annons gällde för kvällens happening vid The Poetry Café, 22 Betterton St, London.

  "It’s National Poetry Day! Fed up of Stand Up Poetry? Come and enjoy Sit Down Reading – a poetic Jackanory for grown ups from the team who created Bang Said The Gun and Pagematch. Featuring Rob Auton, Maria Ferguson, Richard Sandling, Martin Galton and Daniel Cockrill." Källa: Poetry Society

  Rob Auton är från York. Han är författare, komiker och en gång skådespelare. När han får sina idéer så skriver han ner dem och framför dem till publiken på komedikvällar och på teatrar. Rob har stått upp och sagt saker till publiken upp, ner och över de brittiska öarna sedan 2008. Han har skrivit fem femstjärniga och okonventionella Edinburgh-shower, The Yellow Show (2012), The Sky Show (2013), The Face Show (2014), The Water Show (2015) och The Sleep Show (2017). 
  Han var Glastonbury Festivals officiella "Poet in Residence" 2014. Källa: Avalon Management

*

Poem about a Kettle, by Rob Auton
(Published in http://www.robauton.co.uk)

(written when listening to a lot of Leonard Cohen)

​I filled my kettle with tears
The tears I stole from your eyes when you weren’t looking
Clicked it on to boil
After a minute I could hear your distant weeping 
With the heat came the cries
Before long the kitchen was full of  bubbling screams
The kettle peaked, extinguishing the little light it had
I poured your sorrow onto the teabag of my life
And drank the sadness of your being

***

  Följande gick att läsa i min blogg den 31 mars 2016.
"Walt Whitman poetry award" delas ut av The Academy of American poets. Bland de inskickade manuskripten väljer en enväldig domare (en etablerad poet, i år Carolyn Forché) den författare som får se sitt manuskript bli publicerat. Hen får även $5000 samt sex veckors vistelse i Umbria, Italien. Det är alltså ett debutantpris och Carolyn Forché utsåg Mai Der Vang till årets vinnare."

  Jag anade att Carolyn Forché hade funnit något extra. Ni vet hur mycket jag respekterar Carolyn Forché för hennes arbeten för mänskliga rättigheter.

  Nu har Mai Der Vangs manuskript blivit en debutbok, och den letade sig direkt in på National Book Awards långa lista. De här böckerna är nominerade:

Frank Bidart, “Half-Light: Collected Poems 1965-2016”
Chen Chen, “When I Grow Up I Want to Be a List of Further Possibilities”
Leslie Harrison, “The Book of Endings”
Marie Howe, “Magdalene”
Laura Kasischke, “Where Now: New and Selected Poems”
Layli Long Soldier, “Whereas”
Shane McCrae, “In the Language of My Captor”
Sherod Santos, “Square Inch Hours”
Danez Smith, “Don’t Call Us Dead”
Mai Der Vang, “Afterland”

  Någon på Stockholms stadsbibliotek har gjort poesibloggaren riktigt glad, för boken finns redan inköpt. Fast den här veckan har den legat på mitt nattduksbord. 
  Det är en fantastisk bok om hennes etniska arv (Laos) och Hmong-folkets överlevnad. Den berör även traditioner och spiritism. 

[Under Vietnamkriget slogs den vietnamesiska Hmong-minoriteten på amerikanernas sida, vilket ledde till att när USA drog bort sina styrkor från landet 1973 kom Hmong-folket i Vietnam att diskrimineras och förföljas av landets kommunistiska regim. Därför har en stor del av Hmongbefolkningen i Vietnam idag emigrerat till USA. Källa: Wikipedia]

  Man kan säga att första halvan av boken är adresserad till oss utomstående, medan andra halvan i större utsträckning riktar sig till de som delar hennes kultur.
  Aldrig hade jag trott att den här boken var skriven av en debutant, om jag inte kände till det på förhand.
  Det finns flera starka dikter som beskriver lidandet under kriget och förföljelserna efteråt. Nedanstående dikt har en sådan emfas att jag var tvungen att pausa läsningen ett dygn, innan jag kunde fortsätta.
  NOT: Diktens titel är en hänvisning till Long Tieng, numera en militärbas i Laos i Xiangkhouang provinsen, som amerikanerna kallade Lima Site 20 under kriget.

*

Lima Site 20, by Mai Der Vang
(From Afterland. Minneapolis : Graywolf Press, 2017.)

            Firewood falls from the sky.

Call the mystics to raise the ramparts
            with clandestine men
            whose eyes are fueled by sulfur.

Tell the evergreen's heir,
the calyx creatures
            who give their acoustics to morning,

the library of opaque memory
inside a canefield.
                          The verb for neutrality,
                          they say,

is to aim covertly.
This is the phantom attack
that never happened, but our fallen know it did.

                          Tell the weathered architects
of the jungle, limestone
growing inside the cellars.

Wait for the echo to land
before firing the next shot.

                          To raze the geography
of their ribs, to shred into their names,

tell them I will come back
            as the carved edge of a claw.

***

  Utblicken avslutas med en titt i Jonas Bruns nya bok, hans fjärde diktsamling. Den är säregen såtillvida att den bryter de traditionella mönster vi har för interpunktion. Jonas Brun använder punkt hela tiden, bokstavligen hela tiden i texterna. Han använder heller inte några stora bokstäver.

  Jag blev väldigt berörd av den här boken då igenkänningsfaktorn till/från mitt eget liv var påtaglig. Delvis jobbar författaren med karaktärsdragen hos räven respektive grävlingen (överfört på människor). Räven som rör sig vida omkring, fantasifullt och nyfiket och kanske lite otåligt. Medan grävlingen gräver där hen befinner sig och slår sig till ro. 

  Man kan också beskriva innehållet så här vackert, som poeten Eva Ström gör i sin recension:
"En stor del av diktsamlingen är en svit som ägnas just kärleken, mellan en räv och en grävling, en kärlek som rymmer lek, erotik, trygghet, andlöshet och förundran. Vägen dit går genom rädsla, längtan och värnlös väntan. Dödsnärvaron ger relief åt livskänslan. Kärleken blir ett mirakel i själens dunkla natt." Källa: "Ögonblick av salighet och djup" / Eva Ström. Sydsvenskan 2017-08-04

Ur röda bok : (stamningsbok. och andningsbok. modersbok. grävlingsbok. med räv. , av Jonas Brun. Malmö : Pequod Press, 2017.

är öm. av kärlek. ömmande. räven springer. stora avstånd.
saknande. sin grävling. under blå. måne. någon står där. å. så.
ensam.

Witty modernism by M. Moore

  Den här gången gör vi ett kortare språng längs Pulitzer-prisets tidsaxel. Vi landar vid 1952 och en av de främsta modernisterna i USA, Marianne Moore.

***

  En av de amerikanska litteraturens främsta poeter, Marianne Moore tilldelades Pulitzerpriset 1952 för sin bok "Collected poems". Hennes poesi präglas av språklig precision, angelägna och sonderande beskrivningar av människor, platser, djur och konst. Hennes dikter återspeglar ofta hennes intresse för relationerna mellan det vanliga och det ovanliga, samt förespråkar disciplin i både konst och liv, och förespråkar behärskning, blygsamhet och humor. Källa: Poetry Foundation

  Humorn i dikterna är inte alltid så lätt att förstå om man som jag inte har engelska som modersmål. Hennes mest omtalade poem "Poetry" finns också med i boken. Men jag har valt inledningsdikten "The Steeple-Jack" som också hyllats av kritiker och som universitetskurser använder i sina diktanalyser. Den publicerades första gången 1935.

  Moore föddes 1887 nära St. Louis, Missouri och växte upp i Carlisle, Pennsylvania. Hon tog en BA i biologi och histologi från Bryn Mawr College; tidiga dikter som "A Jelly-Fish" publicerades först i skolans litterära tidningar. 
  Moore och hennes mamma flyttade till New York City 1918 och Moore började arbeta på New York Public Library 1921. Hennes första diktsamling, Poems (1921), valdes ut och redigerades av HD (Hilda Doolittle), som samlade arbeten som dök upp i tidskrifter såsom Others, the Egoist och Poetry. Källa: Poetry Foundation

*

The Steeple-Jack, by Marianne Moore
(From Collected poems. London : Faber, 1951.)

Dürer would have seen a reason for living
        in a town like this, with eight stranded whales
to look at; with the sweet sea air coming into your house
on a fine day, from water etched
        with waves as formal as the scales
on a fish.

One by one in two's and three's, the seagulls keep
        flying back and forth over the town clock,
or sailing around the lighthouse without moving their 
        wings —
rising steadily with a slight
        quiver of the body — or flock
mewing where

Arco Valley, by Albrecht Dürer (1505)

a sea the purple of the peacock's neck is
        paled to greenish azure as Dürer changed
the pine green of the Tyrol to peacock blue and guinea
gray. You can see a twenty-five-
        pound lobster; and fish nets arranged
to dry. The

whirlwind fife-and-drum of the storm bends the salt
        marsh grass, disturbs stars in the sky and the
star on the steeple; it is a privilege to see so
much confusion.

                        A steeple-jack in red, has let
        a rope down as a spider spins a thread;
he might be part of a novel, but on the sidewalk a
sign says C. J. Poole, Steeple Jack,
        in black and white; and one in red
and white says

Danger. The church portico has four fluted
        columns, each a single piece of stone, made
modester by white-wash. This would be a fit haven for
waifs, children, animals, prisoners,
        and presidents who have repaid
sin-driven

senators by not thinking about them. One
        sees a school-house, a post-office in a
store, fish-houses, hen-houses, a three-masted schooner on
the stocks. The hero, the student,
        the steeple-jack, each in his way,
is at home.

It scarcely could be dangerous to be living
        in a town like this, of simple people
who have a steeple-jack placing danger signs by the church
when he is gilding the solid -
        pointed star, which on a steeple
stands for hope.

***


  Jag tycker det är anmärkningsvärt att Pulitzer-priset gavs till en urvalsantologi där majoriteten av dikterna författats mer än tio år tidigare. I och för sig var flera av dem omarbetade av författarinnan, vilket hon regelbundet gjorde. 
  Mitt andra diktexempel har ett senare datum än föregående. "The mind is an enchanting thing" publicerades första gången 1944.

The mind is an enchanting thing, by Marianne Moore
(From Collected poems. London : Faber, 1951.)

is an enchanted thing
        like the glaze on a
katydid-wing
                subdivided by sun
                till the nettings are legion.
Like Gieseking playing Scarlatti;

like the apteryx-awl
        as a beak, or the
kiwi's rain-shawl
                of haired feathers, the mind
                feeling its way as though blind,
walks along with its eyes on the ground.

It has memory's ear
        that can hear without
having to hear.
                Like the gyroscope's fall,
                truly unequivocal
because trued by regnant certainty,

it is a power of 
        strong enchantment. It
is like the dove-
                neck animated by
                sun; it is memory's eye;
it's conscientious inconsistency.

It tears off the veil; tears
        the temptation, the
mist the heart wears,
                from its eyes, - if the heart
                has a face; it takes apart
dejection. It's fire in the dove-neck's

iridescence; in the 
        inconsistencies
of Scarlatti.
                Unconfusion submits
                its confusion to proof; it's
not a Herod's oath that cannot change.

Hanne Bramness följer tidens spår

  Näst sista avsnittet i min nordiska återblick behandlar boken "I sin tid", skriven av Hanne Bramness.

***

  Hanne Bramness föddes i Oslo 1959. Hon har tagit kandidatexamen i norska, engelska och lingvistik, och har studerat vid King’s College i London. Hon är gift med författaren Lars Amund Vaage.
  Hon gav ut sina första dikter på eget förlag 1979, debuterade på Norsk Gyldendal 1983 med Korrespondanse och har senare givit ut I sin tid (1986), Nattens kontinent (1992), och Revolusjonselegier (1996). 
  Hon har också publicerat dikter i England, tolkat Denise Levertov, Dagny Juel Przybyzewska och William Blake och redigerat en essäsamling om Sigurd Helseths författarskap. Källa: nordicwomensliterature.net

>>>

  Bokens centrala teman är "tid och plats". Hon lyckas förena diktarens förhållande till tiden med vetenskapens kunskaper om densamma. Det sistnämnda sker bland annat i form av inlagda citat (kursivt) från Thomas Hariot och Carl von Linné. 
  Dikten "I sin tid" utgör också en resa, dels mellan olika verkliga platser och dels i tankens "olika rum". Den delen upplever jag som lite vilseledande, men det kanske är syftet ...

*

(Från I sin tid, av Hanne Bramness. Oslo : Gyldendal, 1986.)

Kalkberg vid Donau nära Pavlovsk, Voronezh

På veien
                 langs elven: Voronezh
        ved Don
                         elven som bryter inn i bildet
av våren i øst

- han som sitter
                               bøyet over arkene
     lyttende
                      natten igjennom
hører vindene stenge dørene
        vann i åndedrettet
                                        hjertets steg
i rommet
lider skrekkens styrke
                                         / den sterke teen
                                            de sterke sigarettene/

Hva skjer
                   med kroppen
       i eksil
underkastet sin egen tidsdom
over tanken?
                         med språket
i stadig opposisjon
        til lovene

                          synker!
synker ned i sin forutanelse
       skriver
                     sin undergang

*

Også inn i snødrev
       over mørk skog
                                        lys over råk i elven
tyder vi "våren"
i nord

            tiden følger vinden
                                              følger

Carl von Linné

lengdegradene
                             høydedragene: Våren
som ej bör mätas efter calendarium
utan efter klimatet och värmen

        hvor i året
går årstidens grense?
                                         ved Nilen
letter fuglene
        Sirius står en morgen
i gryningens belte

***

  På 2000-talet har hon gett ut diktsamlingarna Regnet i Buenos Aires (2002), Salt på øyet (2006), Det står ulver i din drøm (2008) och Uten film i kameraet (2010). Hon har även skrivit böcker med dikter för barn och ungdomar, ungdomsboken Lynettes reise (2003), och redigerat en antologi med dikter av fängelsefångar. 
  Hanne Bramness är redaktör och initiativtagaren till Stemmens kontinent, en serie med internationella kvinnliga lyriker från 20:e århundradet. 
Källa: nordicwomensliterature.net

  Med anledning av hennes redaktionella insatser och tolkningar av andra poeter, tyckte jag det var passande att avsluta med utdrag från "I sin tid" som innehåller ett citat från poeten Lorine Niedecker (1903-1970).

(Från I sin tid, av Hanne Bramness. Oslo : Gyldendal, 1986.)

Tiden i stjernene: andre tider
       i vannet
                       i dets strømmer
understrømmer: om høsten
                                                    kulden mot bunnen
der solen ikke når
                                 mot huden
        og i øynene
                              lyset

de sene klare ettermiddagene
        da himmelen er i vannet
                                                     fugletrekket
sverter dets hinne

bilder mot huden
       i øyet
                  møter motstand
i tankene: the sloughs and sluices
of my mind

M as in making out in the magazine

  Seriens näst sista studenttidskrift blir Matchbox magazine. Den har sitt säte vid University of California.
  Nästa vecka avslutas rubriken med Stand magazine, från University of Leeds.

  Matchbox magazine har funnits sedan 2005 och hör hemma i University of California, Santa Cruz. Deras deklaration lyder:
"Our Mission: To serve as a platform for underrepresented voices for the artists that make up the undergraduate body within the entire UC system. We aim to publish quality art, prose, poetry, music, and spoken word that reflects the diversity of students and art alike. As the only UC-wide literary magazine, we aspire to serve as a unifying factor between the nine UC campuses and offer wide exposure for student artists."

  Dessvärre håller inte bidragen i Matchbox magazine särskilt hög kvalitet. Jag har misstagit mig i min förberedande research. Det här är verkligen en ren studenttidskrift, och ingenting annat.

  Jag har valt ut två dikter i kärlekens tecken.

*

Owens Peak, Wilderness wildflowers, 2017

August poetry, by Sasha Landau
(From Matchbox magazine, Issue 2016.)

Find me lying in bed at seven in the evening. The sun will be painted like lip liner on the crest of the mountains. Tell me this is because summer is for lovers, so nature makes it ripe for kissing. Then kiss me, if you want to. I'll roll over and you can crawl on in, the water is fine.

While the ocean is busy playing peekaboo with the moon you can tell me you'll never swim in the Atlantic. I won't question it. Well I will, but I'll get over it. Tell me that you hate all those imaginary lines anyway; nobody can control the ocean. I'll agree, but I'll agree with anything that gets my hand in your hair fast enough.

The spider web dream of your mouth on mine is lukewarm and not very likely, but I'll spend hours spinning it. When we're both done pretending not to notice we're holding hands, maybe we can figure it out. If you offer me a seat closer to the fire, wait for me to answer. I'm not upset, I'm just thinking of more ways to convince you I'm cold.

***

Big rain, by Molly Jones
(From Matchbox magazine, Issue 2016.)

one sound -
big drops
splashing against the basement
one by one
heavy berries
falling to the bottom of my heart burying there a sweetness