Naomi enriches me

  Det är inte världens bästa diktsamling, men den utgjorde mitt första möte med Naomi Shihab Nye. Jag har valt att placera boken "Fuel" högst upp på min 50-lista.
  Naomi är som ni vet bloggens nyårspoet, för hon är mitt ljus och hennes texter värmer i vinternatten. Hon är rösten för vardagsmänniskan, i synnerhet de mest utsatta. Hon har även skrivit barnböcker vilket ger henne ytterligare en stjärna i min bok.

Födelsedagscitat:
  "Nu borde livet bli lättare när hjulet rullar utför."

***

"Dikten är ett ägg som ruvas av tiden"

Marie Lundquist (2017)

***

50-listan : Plats 1

Fuel / Naomi Shihab Nye
BOA Editions, 1998

Ducks, by Naomi Shihab Nye

    We thought of ourselves as people of culture.
    How long will it be till others see us that way again?
              Iraqi friend

In her first home each book had a light around it.
The voices of distant countries
floated in through open windows,
entering her soup and her mirror.
They slept with her in the same thick bed.

Someday she would go there.
Her voice, among all those voices.
In Iraq a book never had one owner - it had ten.
Lucky books, to be held often
and gently, by so many hands.

Later in American libraries she felt sad
for books no one ever checked out.

She lived in a country house beside a pond
and kept ducks, two male, one female.
She worried over the difficult relations
of triangles. One of the ducks
often seemed depressed.
But not the same one.

During the war between her two countries
she watched the ducks more than usual.
She stayed quiet with the ducks.
Some days they huddled among reeds
or floated together.

She could not call her family in Basra
which had grown farther away than ever
nor could they call her. For nearly a year
she would not know who was alive,
who was dead.

The ducks were building a nest.

***

Hidden, by Naomi Shihab Nye

If you place a fern
under a stone
the next day it will be
nearly invisible
as if the stone has
swallowed it.

If you tuck the name of a loved one
under your tongue too long
without speaking it
it becomes blood
sigh
the little sucked-in breath of air
hiding everywhere
beneath your words.

No one sees
the fuel that feeds you.

***

Boy and egg, by Naomi Shihab Nye

Every few minutes, he wants
to march the trail of flattened rye grass
back to the house of muttering
hens. He too could make
a bed in hay. Yesterday the egg so fresh
it felt hot in his hand and he pressed it
to his ear while the other children
laughed and ran with a ball, leaving him,
so little yet, too forgetful in games,
ready to cry if the ball brushed him,
riveted to the secret of birds
caught up inside his fist,
not ready to give it over
to the refrigerator
or the rest of the day.

Ledsagarna ur mörkret

  Jag är en överraskningarnas man, men inte på de sätt som andra människor belastar mig för. Till dagens tre placeringar har jag valt att lyfta fram poeter som står för intressanta livserfarenheter och kulturell mångfald.

  [Min födelsedag i morgon kommer inte att bli som jag hade tänkt mig. Det gäller även för blogginlägget. Det blir inget videoklipp utan bara en traditionell textversion.]

***

"Dikten skrivs på horisontlinjen"

Marie Lundquist (2017)

***

  År 1986 gjorde jag värnplikten vid A3 i Kristianstad och hade vakttjänstgöring under sista helgen i augusti, d.v.s. ingen permis. Den 30 augusti får jag ett telefonsamtal som berättar att den viktigaste personen i mitt unga liv har avlidit.
  Min farmor, Elsa Ingeborg Lundberg, var den snällaste, klokaste och mest nyfikna person jag umgåtts med. Hon ensam ligger bakom mitt litteraturintresse. 
  Min far skulle ha fyllt 75 i augusti, jag fyller 50 i morgon och farmor Elsa kunde ha fyllt 100 i oktober. Jag har ofta haft 2017 i tankarna och nu står jag vid födelsedagsdörren.

  Varför berättar jag detta för er? Jo, för att på plats 4 har jag placerat min "poet-farmor", Anne Stevenson. Hon har en enorm livserfarenhet (hon har exempelvis varit gift fyra gånger) som hon delger sina läsare. Hon är ingen mjukis. Det märks tydligt i både hennes texter och i videoklipp från hennes uppläsningar att det är en kvinna med skinn på näsan. På vissa foton påminner hon dessutom utseendemässigt om min farmor (eller är det önsketänkande?).
  Jag har valt en text av aforismkaraktär som associerar till min avgrundsvecka i maj 2014.

50-listan : Plats 4

Poems 1955-2005 / Anne Stevenson
Tarset : Bloodaxe, 2004

Vertigo, by Anne Stevenson (f. 1933)

Mind led body
to the edge of the precipice.
They stared in desire
at the naked abyss.
If you love me, said mind,
take that step into silence.
If you love me, said body,
turn and exist.

***

  Är man intresserad av livet så ställer man frågor. Dessa frågor leder förr eller senare in tankarna på filosofi. Läser man filosofiska böcker så kommer man att segla i samma farvatten som de religiösa företrädarna.
  En gång för alla vill jag dementera att ateisten stänger dörrar för oliktänkare. Tvärtom så har jag alltid varit villig att lyssna till människor med andra erfarenheter, de som har annan social eller kulturell bakgrund, och de som har en annan trosuppfattning.
  Mahmoud Darwish var en sådan talesperson. Hans dikter ger oss en inblick i och en förståelse för de svårigheter som en statslös palestinier genomled. Jag har valt att ta med hans mest självbiografiska verk på listan. Jag har läst ytterligare två verk av honom.

50-listan : Plats 3

Varför lämnade du hästen ensam / Mahmoud Darwish
tolkning från arabiska: Kerstin Eksell
Djursholm : Dar Al-Muna, 2006

Hårkammar av elfenben, av Mahmoud Darwish (1941-2008)

Från borgen sänker sig molnen blåa
mot gränderna
En silkessjal flyger bland svärmen av duvor
I dammen vandrar himlen en stund
över ytan och flyger sin väg
Min själ, ett arbetsbi, flyger emellan gränder
och havet äter deras bröd, brödet från Akka,
och gnider sin ring sedan fem tusen år
lägger sin kind mot hennes
i långa, långa bröllopsriter

Hör dikten som säger:
Vi väntar
tills fönstret faller
över denna turistguides boom.

Jag går in genom armhålan av sten såsom
vågorna går in i det eviga, jag färdas
genom sekler i rum efter rum och ser
tidens välkända innehåll:
en spegel för en flicka från Kanaan
hårkammar av elfenben
en assyrisk dryckesskål
hans svärd som försvarat sin persiske härskares sömn
de plötsliga sprången av falkar från en fana till en annan
ovanför skeppens master

Om jag hade en annan nutid
ägde jag mitt förflutnas nycklar
om mitt förflutna var med mig
ägde jag hela min framtid

(...)

***

  Jag har varit skolbibliotekarie i arton års tid. Jag har hållit flertal lektioner om olika genrer, både de litterära genrerna och olika tematiska sådana. Det finns en del pedagoger som blandar friskt mellan de olika typerna. De litterära genrerna är epik, lyrik och dramatik. 

[Epik är berättande litteratur och innefattar bland annat romaner, deckare, thrillers, äventyrsromaner och historiska romaner. Epik kan också vara kortare berättelser och kallas då till exempel för novell, historiett eller saga. Krönikor och kåserier är också en form av epik i litet format.]

Exempel på tematiska genrer: dystopier, robinsonader, chic-lit.

  Ibland, dock inte särskilt ofta, har jag diskuterat diktanalys med pedagoger och gymnasieelever. Jag har funnit att det finns en poet och nobelpristagare vars texter fungerar väl för det ändamålet, nämligen Wisława Szymborskas. Så plats 2 på födelsedagslistan går till diktanalysens bästa läromedel. 

  Jag repriserar en dikt som jag publicerade i fjol i samband med serien "I din bokhylla". Jag brukar kalla den för den perfekta dikten.

50-listan : Plats 2

Wisława Szymborska (1923-2012)
(Hon är så fin på den här bilden! Kraków, 2009)

Morgonstund, av Wisława Szymborska
(ur Dikter 1945-2002 ; översättning och efterord av Anders Bodegård. Stockholm : FIB:s lyrikklubb, 2003.)

Jag sover än,
men samtidigt fullbordas faktum på faktum.
Fönstret vitnar,
mörkret grånar,
rummet träder fram ur någonting diffust,
bleka trevande skuggor söker stöd i detta.

En i sänder, utan brådska - 
ty detta är en ceremoni - 
dagas ytor i tak och väggar,
former skiljer ut sig
från varandra,
vänster särar sig från höger.

Avstånden gryr mellan föremålen,
nu kvittrar första blänket
i ett glas, ett handtag.
Nu tycks det inte bara, nu finns det helt och hållet,
det som igår sköts på morgondagen,
det som föll i golvet,
det som ryms inom ramarna.
Nu fattas bara detaljerna
som ligger utanför synfältet.

Men titta, titta, titta,
mycket tyder på att färgerna är på väg tillbaka,
och minsta lilla sak ska få sin egen kulör,
plus sin skuggas skiftning.

Alltför sällan blir jag förvånad, fast jag borde.
Jag vaknar för det mesta som ett försenat vittne,
då undret har inträffat,
då dagen har inrättats,
och mörker mästerligt har blivit morgon.

Existensens trådar i sorgesång

  En syskonsjäl till mig, en presumtiv kandidat till Nobelpriset i litteratur och en försummad nordisk mästarinna. Det var en kort beskrivning av innehavarna till kvällens listplaceringar.

***

"Dikten mortlar orden till meteoriter"

Marie Lundquist (2017)

***

  Simon Armitage är fyra år äldre än jag så han kunde mycket väl ha varit en storebror. Han har ett stort idrottsintresse, liksom jag, och han är hängiven supporter till fotbollslaget Huddersfield Town. Han har gjort radioprogram för BBC inom mina favoritområden: litteratur, historia och resor. I hans dikter går att skönja en humor som smeker mina nerver och stimulerar mina skrattmuskler. (Dock har exemplet nedan en allvarligare ton.)
  Han har dessutom skrivit ett stort antal dikter om konst, alltså det vi kallar ekfrasis och som jag har en förkärlek åt.
  Han har en annorlunda studiebakgrund inom såväl geografi som sociologi, och har författat ett magisterarbete om effekterna av TV-våld för unga brottsutövare.

50-listan : Plats 7

The shout : selected poems / Simon Armitage
Orlando : Harcourt, 2005.

Incredible, by Simon Armitage

After the first phase, after the great fall
between floorboards into the room below,
the soft landing, then standing one-inch tall
within the high temple of table legs,
or one-inch long inside a matchbox bed . . .

And after the well-documented wars:
the tom-cat in its desert camouflage,
the spider in its chariot of limbs,
the sparrow in its single-seater plane . . .

After that, a new dominion of scale.
The earthrise of a final, human smile.
The pure inconsequence of nakedness,
the obsolescence then of flesh and bone.
Every atom ballooned. Those molecules
that rose as billiard balls went by as moons.
Neutrinos dawned and bloomed, each needle's eye
became the next cathedral door, flung wide.

So yardsticks, like pit-props, buckled and failed.

Lifetimes went past. With the critical mass
of hardly more than the thought of a thought
I kept on, headlong, to vanishing point.
I looked for an end, for some dimension
to hold hard and resist. But I still exist.

***

  Innan Tomas Tranströmer fick Nobelpriset i litteratur kunde jag aldrig tro att priset skulle tilldelas ytterligare en svensk. Så fram till den dagen var Adam Zagajewski min givna kandidat. Ännu väntar han på äran. 
  Zagajewski är ytterligare en i raden av fantastiska polska författare som jag åtnjutit. Hans dikter har nästan alltid en allmänmänsklig och existentiell inriktning.
  Han studerade filosofi och psykologi i Kraków. Efter att ha tillhört den demokratiska oppositionen i Polen belades han 1976 med publiceringsförbud (hävt först 1989).
  Av alla dikter jag har läst är det nog hans texter som gett mig de största lärdomarna.

50-listan : Plats 6

Elektrisk elegi och andra dikter / Adam Zagajewski
i urval och tolkning av Anders Bodegård
Stockholm : Norstedt, 1993

Ur föremålens liv, av Adam Zagajewski

Föremålens släta hud är lika
spänd som ett cirkustält.
Det kvällas.
God afton, mörker.
Farväl, dagsljus.
Vi är som ögonlock, säger föremålen,
vi rör vid både ögon och luft, mörker
och ljus, Indien och Europa.

Och plötsligt börjar jag tala: föremål,
vet ni vad lidande är?
Har ni nånsin varit hungriga, vilsna, ensamma?
Har ni gråtit? Vet ni vad fruktan är?
Skam? Har ni lärt känna avund och svartsjuka,
småsynder som inte omfattas av förlåtelsen?
Har ni älskat? Har ni legat och dött
på natten, när vinden slår upp fönstren och tränger in
i det kalla hjärtat? Har ni fått känna på
ålderdomen, tiden, förgängelsen? Sorgen?

Tystnaden faller.
På väggen dansar barometernålen.

***

  Under mina år av litteraturkonsumtion har Svenska Akademien stått för en riktigt stor blunder. De gjorde misstaget att förbigå den danska poeten Inger Christensen i sina Nobeldiskussioner. Jag tycker att hon är Nordens viktigaste litterära förnyare i modern tid.
  Liksom i Nerudas fall kom jag tidigt i kontakt med Inger Christensens litteratur. Kanske berodde det på min skånska bakgrund. Jag vet att vi fick läsa några dikter av henne på danska när jag gick på gymnasiet. Fast huvudsakligen har jag läst de svenska tolkningarna, så väl de tidiga från åttiotalet som de nyare översättningarna av Marie Silkeberg.
  I min födelsedagslista representerar "Brev i april" året 1979. Det var då som det danska originalet gavs ut.

50-listan : Plats 5

Brev i april och andra dikter / Inger Christensen
översättning: Marie Silkeberg
Stockholm : Modernista, 2015
(Danskt original: Gyldendal, 1979.)

Brev i april. III (utdrag), av Inger Christensen

(...)

Palmen är stark
som vinden är grön.
Raseriet vi en gång
kallade heligt.
Språket som en gång
hade en riktning.
Framtiden som en gång
föll tillbaka
på oss själva.
Likgiltigheten nu
när jag själv har varit med
runt solen
fyrtiofyra gånger.
Likgiltigheten nu
när det slutna kretsloppet
slår upp sina dörrar.
Likgiltigheten
i denna olidliga
verklighetsbild.
Lär mig att upprepa
framtiden nu,
medan vi föds.
Låt mitt sinne flyga upp
i sitt rede
innerst
i den susande kronan.
Låt äggen lysa
med ett eftersken
som mjölkad sol.
Låt vinden vara grön
och sorgen släckas

>>>>>

Men jag vet inte riktigt,
kanske
är det flera kilometer
till närmsta spindel.
Vi börjar och långt
innan solen går upp
är vi utanför staden.
Och här under tiden medan vi går,
medan vi följs åt
med jorden,
som går på sitt eget
lite rullande sätt
som djur
genom dimma,
blir sinnena
spunna
som en värld
omkring oss.

Tre stämmor vid min sida

  Livshjulet närmar sig "the tipping point". Under mina sista dygn som fyrtionioåring ger jag er nio av de tio avslutande verken på topplistan. Födelsedagen firas på torsdag med barnen. Då får mina bloggläsare ett videoklipp, i vilket jag läser högt ur VERK ETT på 50-listan. Nu blir det platserna 8-10.

***

"Dikten lägger fem talkade fingrar
mot den spända strängen"

Marie Lundquist (2017)

***

  Pablo Neruda kom tidigt in i mitt liv, långt före Tomas Tranströmer exempelvis. Det beror på tre faktorer:

1) Jag var under min tonårsperiod rätt långt åt vänster politiskt. Det är jag inte längre.

2) Jag lyssnade mycket på Mikael Wiehe.

3) Vid 21-års ålder studerade jag vid Valla Folkhögskolas U-landslinje.

  Pablo Neruda är nog den politiska poet jag läst flest dikter av. Även hans kärleksdikter är vidunderliga ibland. Detsamma kan väl inte sägas om hans otrohetsaffärer. 

  Redan som nittonåring gav han ut sin första bok. Hans andra kom året efter (1924), och det är den jag har placerat på plats 10. Det vill säga den svenska utgivningen från 1968.

50-listan : Plats 10

(Från "20 kärleksdikter och en förtvivlad sång" / Pablo Neruda ; övers. av Peter Landelius. Stockholm : Bonnier, 1968.)

Det är stormig morgon
i sommarens hjärta.

Som avskedets vita näsdukar far molnen bort,
och vindens resvana händer vinkar med dem.

Vindens väldiga hjärta
pulserar över vår förälskade tystnad.
Susar bland träden, flerstämmigt klingande,
som ett tungomål av krig och sång.

Vind, som snabbt drar med sig de torra löven
och ändrar de pilsnabbt vibrerande fåglarnas riktning.

Vind, som slår omkull henne med vågor utan skum,
med viktlös tyngd, med nedåtriktade lågor.

Hennes många kyssar brister och drunknar
nedkämpade i den första sommarvinden.

***

  Jag har redan tidigare talat mig varm för Maya Angelou i bloggen. Hon står för uppriktighet, en egenskap jag värderar högt hos människor men som tycks vara rätt sällsynt idag.

  Maya Angelou hymlade aldrig med vad hon ägnat sig åt när hon var yngre. Hennes insatser för medborgarrättsrörelsen i sextiotalets USA är välkända. Och den stora revanschen för henne och de afroamerikanska medborgarna kom 1993 när hon inbjöds att recitera "On the Pulse of Morning" vid Bill Clintons installation i Vita Huset. 

  Tillsammans med Eleanor Roosevelt är Maya Angelou en av USA:s viktigaste hjältinnor.

  Hennes dikter är inte exceptionella på något sett, varken ur litterär eller språklig synvinkel, men som levnadsdokument är de betydelsefulla. 

50-listan : Plats 9

And Still I Rise, by Maya Angelou
Random House, 1978

Where we belong, A duet / Maya Angelou

In every town and village,

In every city square,

In crowded places

I searched the faces

Hoping to find

Someone to care.

I read mysterious meanings

In the distant stars,

Then I went to schoolrooms

And poolrooms

And half-lighted cocktail bars.

Braving dangers,

Going with strangers,

I don't even remember their names.

I was quick and breezy

And always easy

Playing romantic games.

I wined and dined a thousand exotic Joans and Janes

In dusty dance halls, at debutante balls,

On lonely country lanes.

I fell in love forever,

Twice every year or so.

I wooed them sweetly, was theirs completely,

But they always let me go.

Saying bye now, no need to try now,

You don't have the proper charms.

Too sentimental and much too gentle

I don't tremble in your arms.

Then you rose into my life

Like a promised sunrise.

Brightening my days with the light in your eyes.

I've never been so strong,

Now I'm where I belong.

***

  Det finns få poeter (om någon?) som kan mäta sig med Katarina Frostenson när det gäller lingvistik. Åtminstone genomsyras hennes diktsamlingar av kunskaperna om, och leken med, de byggstenar som utgör vårt språkliga arv.

  Som mina läsare känner till är jag väldigt intresserad av språkens relationer och ordens etymologi. Frostenson går ofta längre än så i sina dikter, vilket gör läsningen till ett analysarbete - väl jämförbart med ett schackparti. Det är inte alltid enkelt att förstå hennes intentioner, men hennes passion för konstruktioner och satslära ger henne en plats på tio-i-topp.

50-listan : Plats 8

Sånger och formler / Katarina Frostenson
Stockholm : Wahlström & Widstrand, 2015

Sångens gångar, av Katarina Frostenson

Sången kommer
inte vandrande

en hjortrörelse i den trånga gången
bålen kränger

ett kastregn ut

att genomströmmas
stillastående

att dras samman åter

jag är den väg sången tar

amorf och strängig

Du kan väl ändå komma lång och rund
som en gång, den första gång jag såg dig

sjung för mig låt det gå runt
å kom och bågna

Ariels sång, ding dong
korallkläppen
slå klocka
gå mot grunden, rör på orosknotan

gengångare
sot- och solansikte
oemotståndliga - kom
dra med mig, lämna mig på vägen

"Världen är galen"

  En vecka kvar tills 50-listan är komplett. Ikväll blir det en underskattad poet på plats 12, och sedan intar en av våra käraste författare plats 11. I veckans Utblick minns vi en av USA:s största poeter.

***

"Dikten kyler ner tungan med kallprat
för att spräcka den höga tonen."

Marie Lundquist (2017)

***

  Jag minns inte om jag berättat för er vilken författare som jag anser vara den mest underskattade svenska poeten.
  Egentligen var hon danska och hette Karla Petersen. 1936 gifte hon sig med författaren Artur Lundkvist, och det var han som döpte om henne till Maria Wine. 
  Det är aldrig några "krusiduller" i hennes dikter, vilket jag gillar. Jag är även svag för boktiteln "Vredens och kärlekens hand". Jag utnämner den till 50-listans bästa boktitel, en utmärkelse den delar med "Varför lämnade du hästen ensam?" av Mahmoud Darwish. Den boken återkommer jag till när de sista tio verken presenteras i nästa vecka.

50-listan : Plats 12

Maria Wines park i Solna.
Byst av Britt-Marie Jern.

Jag ville så gärna, av Maria Wine (1912-2003)
(Ur Vredens och kärlekens hand. Stockholm : Bonnier, 1973.)

Jag ville så gärna
tala om kärlek
och freden hos kärleken
men världen är galen
Inte har den tid för kärlek
bara för hat
Inte har den tid
att leva i fred
bara att döda

Jag ville så gärna
tala om vilan i vilan
och det kloka gräset
som växer ur denna vila
men världen är galen galen
Inte har den tid att stanna upp
långt mindre tid att lyssna
Världen har en raket i sin mun

Jag ville så gärna
tala om skönheten i elden
om stenen
och sanningen innesluten i stenen
men världen är galen galen
Inte har den tid för skönhet
bara att krossa skönhet
Inte har den blick för blomman i elden
bara för vapnet i elden
Inte har den användning för sanningen i stenen
bara för stenens hårdhet

Jag ville så gärna 
leva med tystnaden 
och tanken som föds inom den
men världen är galen galen
Flyr tystnaden som vore den döden
flyr tanken som vore den en giftig tistel
Jag ville så gärna
men världen är galen galen -

***

  Några av de som känner mig blir säkert förvånade när jag placerar vår senaste Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, utanför tio-i-topp på min födelsedagslista. I synnerhet eftersom de vet hur glad jag blev när han tilldelades utmärkelsen. 
  Listan vilar på tre byggstenar: författarna, verken och deras kopplingar till mitt liv. Jag har helt enkelt gjort bedömningen att andra författare, eller samlingar, har en centralare roll i mitt femtioåriga liv.

50-listan : Plats 11

Det vilda torget : dikter / Tomas Tranströmer
Stockholm : Bonnier, 1983

Blåsipporna, av Tomas Tranströmer (1931-2015)

Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.

[Kommentar: "the giordo rusk" etc. citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning.]

***

Utblicken (v. 36)

  I söndags somnade författaren John Ashbery in. Han blev 90 år. Han ansågs vara en av USA:s främsta poeter i modern tid och var ofta bland kandidaterna för Nobelpriset. Följande stycke inleder minnesrunan hos Poetry Foundation.

"He  won nearly every major American award for poetry, including the Pulitzer Prize, the National Book Award, the Yale Younger Poets Prize, the Bollingen Prize, the Ruth Lilly Poetry Prize, the Griffin International Award, and a MacArthur “Genius” Grant. Ashbery's poetry challenges its readers to discard all presumptions about the aims, themes, and stylistic scaffolding of verse in favor of a literature that reflects upon the limits of language and the volatility of consciousness."

  I början av maj förekom hans dikt "Someone you have seen before" i bloggen. Det var säsongens bästa poem i serien "Poem of the week". Idag minns vi honom genom en annan text.

John Ashbery (1927-2017)

A tone poem, by John Ashbery

It is no longer night. But there is a sameness
Of intention, all the same, in the ways
We address it, rude
Color of what an amazing world,
As it goes flat, or rubs off, and this
Is a marvel, we think, and are careful not to go past it.

But it is the same thing we are all seeing,
Our world. Go after it,
Go get it boy, says the man holding the stick.
Eat, says the hunger, and we plunge blindly in again,
Into the chamber behind the thought.
We can hear it, even think it, but can’t get disentangled
from our brains.
Here, I am holding the winning ticket. Over here.
But it is all the same color again, as though the climate
Dyed everything the same color. It’s more practical,
Yet the landscape, these billboards, age as rapidly as before.

"I want to stay in September"

  Det är fjorton platser kvar på min litterära födelsedagslista och bland de "inbjudna" återstår åtta kvinnor. Nina och Pia bjuder jag in till aftonens soaré. Samtidigt har veckans Utblick studerat prislistan för London Poetry Competition.

***

"Dikten är en murken brygga
byggd av äggstockar"

Marie Lundquist (2017)

***

  Det krävs något extraordinärt för att komma med på min 50-lista och de livfulla har förtur. Jag fullständigt älskar människor som har en skön självdistans till sitt utseende. Det sägs att sådan var hon, Nina Cassian. Och att hon använde det till sin fördel i möten med barn (hon skrev även barnlitteratur). Hon hade dessutom ett partytrick, hon framförde Lewis Carroll's Jabberwocky på rumänska. Hur kan man inte älska en sådan människa?
  Som om inte ovanstående är motiv nog, så har hon skrivit en av de vackraste och samtidigt sorgligaste dikter som finns om min födelsemånad. Jag funderar på att låta inrista min gravsten med "I wanted to stay in september" eller "I'm fated to quit loving while still hired to love".

50-listan : Plats 14

Life sentence : selected poems / Nina Cassian
edited, and with an introduction, by William Jay Smith
New York : W.W. Norton, 1990.

I wanted to stay in September, by Nina Cassian
(Translation: Brenda Walker and Andrea Deletant.)

I wanted to stay in September
on that pale deserted beach.
I wanted to cram myself
with ashes from my unfaithful cranes
and let the slow, heavy wind
fall asleep in my long hair
like water in the trawl:
One night I wanted to light
a cigarette, whiter than the moon,
with no one around - just the sea
with its solemn, hidden force;
I wanted to stay in September,
witnessing the passage of time,
with one hand in the trees - the other
in the graying sand, to slip
along with summer into autumn . . .

But it seems my fate's cast
for more dramatic exits,
fated to be uprooted from landscapes
with an unprepared soul,
as I'm fated to quit loving
while still hired to love.

***

  Får en vuxen man vara hemligt förälskad i en kvinnas sätt att skriva, en kvinna han aldrig har träffat? Jag struntar i vilket. Pia Tafdrup har DET jag eftersöker. 
  Min egen väg till litteraturen gick via min farmor. Pia Tafdrup fick sin skrivinlärning från närmare håll.

50-listan : Plats 13

Drottningporten : dikter / Pia Tafdrup
översättning: Sven Christer Swahn
Lund : Ellerström, 2000

Min mors hand, av Pia Tafdrup

Badar mig i en droppes stilla ljus
och minns hur jag blev till:
en blyerts lagd i handen,
min mors svala hand om min, som var varm.
- Och sen skrev vi
in och ut mellan korallrev,
ett undervattensalfabet av bågar och spetsar,
av snäckspiral, av sjöstjärnetaggar,
av fäktande bläckfiskarmar,
av grottvalv och klippformationer.
Bokstäver som darrade och fann en väg
i yrsel över det vita.
Ord som flappande plattfisk
som grävde ner sig i sand
eller vajande havsanemoner med hundratals trådar
i stilla rörelse, alla på en gång.
Meningar som strömmade fiskar
som fick fenor och lyfte sig,
fick vingar och rörde sig rytmiskt
bultande som mitt blod, som blint
slog stjärnor mot hjärtats natthimmel,
då jag såg att hennes hand hade släppt min,
att jag för längesen skrivit mig ut ur hennes grepp.

***

Utblicken (v.35)

  Det blev trippel jackpott för Poetry Society Members när Richard Scott, Jack Houston och Katherine Pierpoint tog alla tre platserna i årets Poetry London Competition, bedömd av Liz Berry. De tre prisvinnarna kommer att publiceras i höstutgåvan av Poetry London, samt på deras hemsida. Priserna delas ut vid höstlanseringsläsningen i London i september.

  Det innebär att det ännu inte går att läsa vinnarbidraget. 

  Richard Scott föddes i London 1981. Hans dikter har dykt upp i magasin och antologier, bland annat Poetry Review, Poetry London, Swimmers, Poetry of Sex (Penguin). Han har blivit en vinnare av Wasafiri New Writing Prize. Hans pamflett Wound, publicerad av Rialto, vann Michael Marks Poetry Award 2016. Hans debutsamling kommer från Faber & Faber i april 2018. Källa: Poetry Society

*

love version of, by Richard Scott
(Published in PN Review 229, Volume 42 Number 5, May - June 2016.)

tonight I watched you sleep 
naked on the futon 
face down sweaty like a small child 
and knew that everything else was bullshit 

it’s so hard to stay alive these days 
or sane 
so keep on snoring danny 
while I guard you like a rottweiler 

being in love with you is fucking awful 
cause one day you’ll stop breathing 
in this grey light you already look dead 

but then you smile thank fuck 
what are you dreaming about baby wake up 
tell me if the word soul still means anything