I Hjalmar Söderbergs stad

  Vår promenad på Kungsholmen slutar där den började. Det är nämligen så att Hjalmar Söderbergs väg sträcker sig från Tranebergs broar i väster, längs med väg 275 (och tunnelbanespåren) och förbi Kristinebergs T-banestation tills den passerar Kristinebergs slottspark och plötsligt dyker upp vid sidan om Thorildsplans gymnasium (Geijersvägen).
  Personligen tycker jag att stadens son kunde ha förärats en bättre vägsträcka. Någon på en ansvarig förvaltning borde skämmas en aning.

Hjalmar Söderberg
utanför Kungliga Biblioteket

***

  Jag tänker inte uppehålla mig vid några sevärdheter längs vägen. Jag konstaterar bara att det går att besöka en populär bangolfbana (granne med Kristinebergsskolan) vid Tunnelbanestationen och att gycklargruppen Hyckel har sin hemvist vid Hjalmar Söderbergs väg. 
  Den sista biten av vägen inbjuder till en vandring i slottsparken. 

  Under promenaden kan det väl passa att recitera följande höstdikt.

Hösten, av Hjalmar Söderberg
(Ur Vers och varia. Stockholm : Bonniers, 1921.)

Mustens och maktens och mognadens höst – dig når jag väl aldrig,
sakta mig viskar en röst. Ödesbestämt är vårt liv.
Gyllne och blå september, då jorden i klarhet och styrka
föder sin ljuvaste frukt – o, att jag väl vore där!
Men jag är rädd att redan med förbundna ögon jag irrat
min september förbi – står i oktober nu,
står i den alltför tidiga skymningens töckniga månad,
stridens och stormarnas höst, smutsens och slagregnens höst.
Molnens fuktiga flockar jaga som nattsvarta fåglar,
nattliga fåglar ha ock tagit sitt hemvist hos mig,
byggt sina bon i min själ och hacka muntert mitt hjärta,
gnaga mitt livsträds rot, flaxa så svart för min syn.
Vad skall man göra åt det? Det finns intet i världen som hjälper,
om ej vintern och snön. – Ödesbestämt är vårt liv.

***

  Så här beskriver gycklargruppen Hyckel sina företräden på gruppens Facebook-sida.

  "Hyckel är en musikalisk humorgrupp, dvs: ett neo-dadaistiskt medeltids innovationsbegrepp med feministisk agenda och semi-agro expressionistisk realism."
  De kan säkert få en och annan åhörare att bli röd om kinderna.

*

När du rodnar, av Hjalmar Söderberg
(Ur Vers och varia. Stockholm : Bonniers, 1921.)

När du rodnar,
glömmer jag allt.

Du sitter blek,
där ljuset faller skarpast
– blek och stilla –
och talar lugnt om alla världens ting.
Jag sitter i skuggan.
Och när jag finner ett ord,
som jagar blodet upp på dina kinder
och färgar dem röda
– röda –
så glömmer jag att tiden rinner,
att arbetslampan väntar mig därhemma,
att vad vi tala om tillsammans
är tomt och ingenting
och att du älskar en annan.

Jag glömmer allt för mycket,
när du rodnar.

***

  Eftersom Stockholm Stad inte har hittat en bättre plats för Hjalmar Söderbergs väg än ovan nämnda, så får de två tips av mig. Läs Doktor Glas! Ge människan ett torg, för sjutton!

(Ur Doktor Glas, av Hjalmar Söderberg. Stockholm : Bonnier, 1905.)

Jag tror inte att jag är alldeles otillgänglig för naturskönhet, men då måste jag resa längre bort, till Vättern eller Skåne, eller till hafvet. Det har jag sällan tid till, och på de tre eller fyra närmaste milens omkrets från Stockholm har jag
aldrig träffat på något landskap som kan jämföras med Stockholm själft – med Djurgården och Haga och trottoarkanten vid strömmen utanför Grand. 

Därför stannar jag för det mesta i staden sommar och vinter. Jag gör det så mycket hellre som jag har ensittarens ständiga begär att se folk omkring mig – främmande människor väl att märka, som jag inte känner och inte behöfver tala med.

***

  Nästa vecka tar nya rubriker vid. Vi går in i perioden som jag kallar "The Range". Ordet kan stå för räckvidd, sträckning, omfång och register. Ett mycket passande begrepp för poesigenren, tycker jag. Och så här ser veckoplanen ut:
Måndagar - Tio nya författare från "Split this rock"
Tisdagar - Skogen tar plats i höstmörkret
Onsdagar - Internationella webbtidskrifter
Torsdagar - Utblicken
Fredagar - Covers, studier av original och tolkningar
Lördagar - Sonetten : alltid en fjortis
Söndagar - Tema: London / Hong Kong

Ett levande kretslopp vid Forssells gata

  Under bloggårets sista månader blir det sonetter på lördagarna, bland annat från Lars Forssells penna. Men redan idag trampar vi på hans gata under vår Stockholmspromenad.

***

  Lars Forssells gata sträcker sig från Hornsbergs strand till Nordenflychtsvägen. Dessa namn har ni redan fått bekanta er med. 
  Ett företag som inte går att missa när man vandrar längs gatorna i kvarteret är de nyrenoverade bryggeribyggnaderna som nu inhyser företaget Octapharma. Produktionsbyggnaden ligger visserligen i hörnet Elersvägen-Nordenflychtsvägen, men företagets adress är Lars Forssells gata.

Octapharma med ny arkitektur

  I Sverige är Octapharma den enda tillverkaren av plasmabaserade läkemedel och har sin verksamhet här sedan år 2002 då man övertog Biovitrums enheten Plasma Products. Octapharma i Sverige är organiserat i två separata bolag; Octapharma AB och Octapharma Nordic AB. Den svenska produktionsanläggningen finns vid Nordenflychtsvägen på västra Kungsholmen i Stockholm, där Pharmacia tidigare hade sin verksamhet (före detta Stora Bryggeriet). Källa: Wikipedia

*

(Ur Röster : dikter, av Lars Forssell. Stockholm : Bonnier, 1964.)

Det sitter ett djur däri hörnet
sen timmar.
Det brukar hålla sig lugnt
om jag rimmar.
Det har strålande ögon, det närmar sig mig.

Dansa Petrouschka igen.
Nu ringer en klocka.
Docka som blir människa.
Jag är människodocka.
Det sträcker på halsen, det nosar på mig.

Det ringer en klocka i foyern.
Sista gången.
Skynda dig, Romola,
in i salongen.
Du sitter därnere, jag dansar för dig.

Det är vatten och luft mellan oss.
Du fågel jag fisk.
Jag luft för dig, du skälver i mig
som en odalisk.
Blodvatten blandas. Som i krig.

Vi når varann aldrig,
slutna blodomlopp.
Idag och igår som skiljs åt
kropp mot kropp.
Det är djuret, förstår du, som älskar mig.

Jag älskar dig också.
Bra du kom.

Bara gå ut genom dörren.
Inte vända sig om.
Kom snart igen, Romola. Bocka och nig.

***

  På Lars Forssells gata hittar vi även evenemangskoordinatorn Swedish Event. Ett företag som specialiserat sig på att ordna aktiviteter för företag i samband med kickoffs, teambuilding och julfester. De erbjuder bland annat musikshower och föreställning med Cirkus Cirkör.

Cirkus Cirkör

***

  Det är väl två företeelser som Lars Forssell säkerligen skulle uppskattat. I den andra diktakten bjuder han på en rätt personlig dikt som jag tycker passar bra ihop med cirkus och julfest.

Liten dikt till min älskade, av Lars Forssell
(Ur En kärleksdikt. Stockholm : Bonnier, 1960.)

Rid ut min storm min kära
Tystnaden
Den har chaplinfötter

Kärleken har en liten mustasch
Och en käpp han svänger på

Och en svårighet att gå
Men hatt!

Jag kan se honom lyfta på den
Den är gjord för skratt

Rid ut min storm min kära
Jag sätter mig bakom dig
Jag sätter mig nära
Jag tror att du är min vän

Rid ut min storm min älskade
Jag rider långt bort på den

***

  Nästa vecka går den avslutande promenaden längs Hjalmar Söderbergs väg och det blir också sista kapitlet i bloggårets fjärde period (The Rise). Sen tar The Range vid.

  Jag glömde att redovisa förra periodens populäraste rubriker och inlägg. Den mest lästa kategorin blev inläggen om "Tio Förlag" och därefter kom "Cities of literature". Båda dessa rubriker återkommer under 2017.
  Men det enskilda inlägg som hade flest besök var faktiskt texten som handlade om Jönköpings-Posten och deras poesi-bevakning.

Julfest på Lenngrensgatan

  Det är kort väg mellan succé och sorti, ibland inte längre än en hockeyrink. Kvällens Stockholmspromenad går bland bostadshusen på korta Lenngrensgatan. Bellman i all ära, men min favoritförfattare från 1700-talet är Anna Maria Lenngren.

***

  Det finns inte mycket att beskåda på Lenngrensgatan. Det finns några mindre företag inom IT och reklambranschen som har kontor på gatan. 

  Jag fastnade för Andreas Norrefjord Design AB som är en designstudio med inriktning på grafisk design, illustration och kommunikation.
  De sysslar med grafiska profiler, logotyper, förpackningar, annonser, broschyrer, affischer, hemsidor, bokomslag och illustrationer.

  De ligger bakom utseendet på några av Åbros produkter, bland annat deras julöl.

  Tja, det går väl att applicera den etiketten på följande dikt också.

***

Moster Agnetas klagan, av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

De goda seder äro borta,
(så är min mosters jämna gnäll,
en dygdig sexti års mamsell.)
Uti min ungdom denna kväll
åt man sig sjuk av gröt och tårta,
sjöng så i ärbarhet en psalm
och låg i syskonsäng på halm.

Då gick man i ett os av stekar,
på alla bord en julgris fanns,
då sågs i helgen ständig dans
och bockar med båd' horn och svans
och liknelse- och underlekar;
då blev jag liknad vid en ros -
men hövligheten är sin kos!

Då funnos dygder och dykränger,
bland folket fryntligt umgängssätt;
med robe matronan gick så nätt
i lång och sedig menuett,
då flängdes ej, som nu man flänger;
då lekte flickorna göm ring,
men nu de gömma ingenting.

Då var det fröjd på alla kanter
all julen om båd' dag och natt
och skälmska upptåg, tusen spratt,
och damm i tak och stoj och skratt,
med famntag löstes mången panter;
uti vår tid finns ingen pant,
som ej skall lösas med kontant.

Nu man varandra julklapp sänder
i askar utav trä och papp
och mången obetald attrapp,
presenten dyr och lönen knapp,
jo, jo nog vet man, hur det händer.
Attrapper fås nu i vart hus.
Min blir som förr - ett skålpund snus.

***

  Anna Maria Lenngren (1754-1817) ville inte synas. Under hennes livstid utgavs aldrig någon bok med hennes texter under öppet författarnamn. Inte heller i Stockholms Posten, tidens ledande tidning, där hon var en ledande skribent främst under 1790-talet, publicerades hennes dikter med författarnamn. Trots detta var det många i Stockholm som förstod vem författaren var.

  Lenngrens kvickhet, ironi, medkänsla och humor har fångat läsare i över 200 år. Hennes dikter är än idag fortfarande osedvanligt fräscha, vilket är mer än man kan säga om många andra under 1700-talet upphöjda poeters verk. Källa: Östersunds biblioteks historieblogg

Anna Maria Lenngren

***

  Allt kan kokas ner i ett enda kvinnoporträtt, eller?

Porträtt, av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

Kom och se Blondinas bild!
Tio lynnen i minuten:
Ömsom tam och ömsom vild;
än ur måttan glad och mild,
än i vrån från alla skild,
stel som uti mässing gjuten;
vredgad, harmsen och förtruten,
trumpen, missnöjd, tvär och sur.
O, du kvinnliga natur!
Här skall du din skiftning finna;
här du visar, att en kvinna
är ett obegripligt djur.

***

  Om vi återgår till designföretaget, så har de även präglat utseendet på Lustgårdens cider som är en annan Åbro-produkt. Om vi blandar julgåvor med Lustgårdens cider, vad får vi då? Det vet minsann Anna Maria Lenngren.

"Den tiden är nu snart förbi ...", av Anna Maria Lenngren
(Ur Dikter och prosastycken / Anna Maria Lenngren. Stockholm, Svalans svenska klassiker, 1960.)

Den tiden är nu snart förbi,
som gör så mången bryderi,
och folkets möda äntligen ändas.
Attrapper, upptåg här och där,
allt denna dagen färdigt är
och ligger redo att försändas.
Lisette från bågen stigit opp,
ej mera hennes späda kropp
vid sömmen lutad är och trägen.
Emellan rankans fria lopp
hon slutar nu en törnrosknopp
och kastar band och allt ur vägen.
Förnöjd och i det glada hopp
att utav den, som västen ämnas,
den icke utan gensvar lämnas,
Corinna ren i hemlighet
förseglat noga det paket,
som skall åt älskarn julklapp bliva;
man likväl ej försvärja kan,
om hon ej vunnit med en ann,
vad nu hon denne ärnar giva.
Den unga Lysis, stackars tok,
som drar den lilla gudens ok
och har en nymf, som fordrar medel,
har nu så lyckligt ränt omkring,
att hon kan få en vacker ring,
den han förvärvat på sin sedel.
Calista, nygift, ung och yr,
om tusen upptåg nu bestyr,
som ej vid ringa summor stanna.
Dess kära man syns trög och tung,
han ser det kostar nu hans pung
och kanske nästa år hans panna.
Herr Sprätt, som därav gör sin sak
att äga granskning, val och smak,
har spänt sin tankkraft några dagar
och, oviss i stort beslut,
nu äntlig valt den mössan ut,
som hans gudinna mest behagar.
Alise, en tid så sysselsatt
att flicka hop så många spratt
nu färdar av, så fort hon hinner.
Men kära vänner, akten er,
att bland de blomster hon er ger,
ni icke någon tistel finner.

I alla, som i väntan gå
att denna afton julklapp få,
jag önskar kontenans och nöje.
Malisen ofta gör förtret,
men den, som livet leva vet,
själv skrattar högt vid andras löje.

Lugnet längs Nordenflychtsvägen

  En av de längre gatorna på Kungsholmen är uppkallad efter författarinnan som brukar benämnas "Sveriges första feminist", Hedvig Charlotta Nordenflycht (1718-1763). Vägen sräcker sig hela vägen från Kristinebergs T-banestation till Hornsbergs Strand.

***

  Om vi inleder vår promenad i nordväst, så blir vår utgångspunkt Hornsbergs strand. 

  Namnet kommer från egendomen Stora Hornsberg vid Ulvsundasjön, vars ägare var riksrådet Gustaf Horn. Horn lät uppföra en ståtlig byggnad och en renässansträdgård. Upp till gården ledde en lång allé som sträckte sig i nord-sydlig riktning strax sydväst om dagens Lindhagensgatan.

  Omkring 1750 började området industrialiseras. Den första industrin på platsen var en bomullsfabrik som efterträddes av ett sockerbruk, det kallades under 1800-talet Hornsbergs sockerbruk. I slutet av 1800-talet revs de flesta byggnader för att bereda plats för Stora Bryggeriet som invigdes 1892, brygghuset i rött tegel finns kvar än idag. Sedan dess har många industrier varit etablerade här, bland annat läkemedelsföretag, sand- och grusupplägg samt ett av de sista; Hornsbergs asfaltverk som flyttade till Västberga hösten 2008.

  Hornsbergs villastad var ett område som skapades 1887 av Tomt AB Hornsberg, men blev aldrig någon större framgång. För området upprättades en ny stadsplan och den nya villastaden gavs romantiska kvartersnamn som Tillflykten, Lyckan, Kojan, Paradiset och Lustgården. Källa: Wikipedia

  Med tanke på kvartersnamnen tycker jag Hedvig Charlottas dikt "Lugnet" passar fint.

Lugnet, av Hedvig Charlotta Nordenflycht
(Ur Den sörjande turturduvan : poesi och prosa / i urval samt med inledning och kommentarer av Torkel Stålmarck.
Stockholm : Natur o. kultur, 1963.)

Långt från den storm, som världen skakar,
i Lugnet jag min hydda fäst.
Med glädjen, som mitt hjärta smakar,
naturen fägnar där sin gäst.
Där skall den strid hos mig försvinna:
att vara vis och icke nöjd, —
när jag med stilla själ kan hinna
att le åt världens gyckelfröjd,
förakta lyckans falska smycken
och fly de blinda mänskotycken.

På stranden, där mig böljan kastar,
ett ringa gods sig bärgat har.
Jag med dess lätta börda hastar
i lugnet, där jag andan drar.
Där skall mitt liv av nöjet näras,
där skall min nötta levnadstråd
utav en vänlig parce avskäras
och röna hennes sista nåd.
Där skall mig jorden vila låta,
och någon vän vid graven gråta.

***

  På vägen söderut passerar vi Stora Bryggeriets gamla kvarter och Kristinebergs Idrottsplats. Så småningom går vi längs Uggleparken och där kräver barnen att vi gör ett stopp.

[Hedvig Charlotta Nordenflycht föddes i Stockholm i en välbärgad borgerlig familj, fadern var ämbetsman. Hon visade tidigt lust för studier och läsning och fick en med tidens mått mätt god utbildning i hemmet. 1741 gifte hon sig med prästen Johan Fabricius, som dock avled efter ett halvårs äktenskap. Efter ett sorgeår i avskildhet återvände fru Nordenflycht till Stockholm där hon etablerade sig som en av stadens litterära förgrundsfigurer och bl.a.
tillhörde det litterära sällskapet Tankebyggarordens inre krets. Källa: Alex författarlexikon]

Vid en spatsergång i det gröna, av Hedvig Charlotta Nordenflycht
(Ur Den sörjande turturduvan : poesi och prosa / i urval samt med inledning och kommentarer av Torkel Stålmarck.
Stockholm : Natur o. kultur, 1963.)

Sommartidens ljuva stunder
   Gör en friad tanka glad,
När man ser naturens under
   I den minsta mask och blad.
Säll är den, som får betrakta
   Skaparns verk, i stilla frid ;
Utan bry, förnöjd och sakta,

   Leva lyckligt fram sin tid.

***

  Uggleparken ligger inte långt från Kristinebergs slott och dess slottspark. Några av slottets byggnader används numera av Kristinebergsskolan.

  Hedvig Charlotta Nordenflycht var under pseudonymen Herdinnan i Norden en produktiv författare av oden, lärodikter och hyllningsdikter. Bäst till sin rätt kommer hon dock i centrallyriken där hon blottar sitt innersta känsloliv och sitt oroliga hjärta. Den sista hopplösa kärleken tolkade hon i den dikt som kanske är hennes mest kända, "Över en hyacint". Källa: Alex författarlexikon

Över en hyacint, av Hedvig Charlotta Nordenflycht
(Ur Den sörjande turturduvan : poesi och prosa / i urval samt med inledning och kommentarer av Torkel Stålmarck.
Stockholm : Natur o. kultur, 1963.)

Du rara ört som ej din like
   I färg, i glans, i täckhet har,
Bland all din släkt i Floras rike
   Din fägring mest mitt öga drar :
På dina blad Naturen spelar,
   I konst, i prakt hon yttrar sig,
Den fina balsam-lukt du delar,
   Förnöjer och förtjusar mig.

Med trogen omsorg jag dig sköter,
   En lindrig luft du andas får,
En häftig il dig aldrig möter,
   För hetta, köld du säker står.
Ett livligt väder på dig fläktar,
   Som tränger genom blad och knopp
Och när av värma du försmäktar
   En kylig flod dig friskar opp.

Men liksom du min hydda pryder
   Och dig i all din täckhet ter,
En grym förvandlings lag du lyder
   Du vissnar, dör och finns ej mer.
Du hastigt all min möda glömmer
   Och ledsnar vid min ömma vård,
Bland ringa stoft din fägring gömmer,
   Du är ju otacksam och hård ?

Men skall jag på en blomma klandra,
   Det veka väsen klaga an,
Dess öde är att sig förandra,
   Hon måste vara som hon kan.
Hon är ett gräs, hon skall förfalna,
   Jag intet agg till henne bär.
Så ser jag ock ditt hjärta kallna

   Det måste vara som det är.

Krafter hävs i Nelly Sachs Park

  Nobelpristagaren Nelly Sachs, som flydde till Sverige under Andra Världskriget, har förärats en park på Kungsholmen i Stockholm. I somras besökte jag och barnen den lilla lekplatsen.

***

Ointaglig, av Nelly Sachs
(Ur Dikter / Nelly Sachs ; i svensk tolkning av Olof Lagercrantz, Erik Lindegren, Gunnar Ekelöf. Stockholm : Bonnier, 1967.)

Ointaglig
är er blott av välsignelse resta
fästning
ni döda.

Ej med min mun
som låter
Jord
Sol
Vår
Tystnad
växa på tungan
förmår jag tända
ert försvunna alfabets
ljus.

Ej heller
med mina ögon
där det skapade drar in
likt snittblommor
som glömde alla profetior
ur magisk rot.

Så måste jag då stiga upp
och genomsmärta denna klippa
tills jag, i stoftet kastade,
brudligt beslöjade
fann själaingången
där det ständigt knoppande sädeskornet
slår det första såret
i hemligheten.

***

  "Nelly Sachs bodde på adressen Bergsundsstrand 23 i Stockholm från det år hon och hennes mor kom till Sverige fram till 1970 då hon avled. Där levde mor och dotter ett enkelt liv i en etta med kokvrå, en klar kontrast till den förmöget borgerliga tillvaro som de en gång hade haft i Berlin.
  Hennes skrivandet skedde nattetid, för att inte störa modern, och under de perioder hon togs in på Beckomberga sjukhus. Mentalsjukhuset blev en fristad där tiden var hennes egen och där några av hennes viktigaste verk kom till."
(Citat från "Nelly Sachs satte ord på det ofattbara", Hans Millgård, Umeå Stadsbibliotek. Publicerad på minabibliotek.se)

***

(Ur Dikter / Nelly Sachs ; i svensk tolkning av Olof Lagercrantz, Erik Lindegren, Gunnar Ekelöf. Stockholm : Bonnier, 1967.)

Innanför dörren
drar du i längtans trådända
tills tårar kommer
I denna källa speglar du dig -

***

  Nelly Sachs gjorde även en betydande insats som översättare av svensk lyrik till tyska av bland andra Edith Södergran, Karin Boye, Edfelt, Lindegren och Ekelöf. Samtliga dessa var poeter hon kände samhörighet med.

  Svenska akademiens motivering till att Sachs 1966 fick delat Nobelpris i litteratur var: "för hennes framstående lyriska och dramatiska diktning, som med gripande styrka tolkar Israels öde." Källa: Alex författarlexikon

Var bor vi, av Nelly Sachs
(Ur Nelly Sachs samlade dikter / [översättning: Rolf Moberg]. Stockholm : MånPocket, 2001.)

Det ryker
Tag grundstenen från fasaden
sedan åderlåtning
för att muren skall stå
och bygg med bilden
som ditt andra ljus förlänar sig
och plantera äppelkärnan
ur alfabetet

Trädgården vet
varifrån växtkraften kommer

I Kellgrens blick föds en snilleblixt

  Från förra veckans promenad på Geijersvägen tar vi höger (efter att ha korsat Lindhagensgatan) in på Kellgrensgatan. Den är uppkallad efter Johan Henric Kellgren (1751-1795), diktare, kritiker och tidningsman.

***

  Kellgren, som var prästson från Västergötland och hade studerat i Åbo, var upplysningsrörelsens främste företrädare i Sverige och den litterära kulturens ledande gestalt under den gustavianska tiden. År 1777 kom han som informator till Stockholm, där han snabbt vann inträde i huvudstadens vittra kretsar och uppmärksammades av Gustav III. 
  År 1780 blev han kunglig bibliotekarie och 1785 kunglig handsekreterare; han tillhörde Svenska Akademien från dess stiftande 1786. Såsom hovskald fick han uppgiften att versifiera Gustav III:s litterära utkast; ett exempel på detta samarbete är operan Gustaf Wasa (1782). Efter en brytning med kungen 1788 fick Kellgren sin utkomst främst som redaktör för Stockholms Posten, där han periodvis medarbetat från 1778.

  Redan i sin tidiga diktning framträdde Kellgren som en spirituell och stridbar förkämpe för upplysningens idéer, t.ex. i ”Mina löjen” (1778) och ”Våra villor” (1781). Det eleganta och öppet erotiska poemet ”Til Rosalie” vittnar om hans sensuella läggning. Källa: NE

  Lyssna gärna till hela dikten i klippet, uppläst av Meg Westergren.

Till Rosalie (sex strofer), av Johan Henric Kellgren
(Ur Dikter / i urval av Tage Nilsson. Stockholm : Ljus, 1955.)

Mot västans kyss och dagens blick
en nyssfödd ros sitt sköte räckte;
hon hundra rosors avund fick,
och hundra fjärlars kärlek väckte.

Hon blott åt en sin trohet gav:
han svor att henne evigt dyrka;
men när hans vingar föllo av,
föll ock hans fägring och hans styrka.

Ack stackars mask! vad överdåd!
han svor vad han ej hålla kunde:
hur billigt då, att hon sin nåd
åt andra älskare förunde!

Strax av de vissna blommors skara,
vars vackra ålder flytt sin kos,
Man hörde: "Kors! hur kan en ros
så trolös och så flyktig vara?"

Än mer att öka dess förtret,
hörs här en geting, där en humla
mot hennes fria seder mumla,
och prisa nässlans ärbarhet.

Men när hon leende försporde
vad skäl som deras ilska drev,
hon dubbelt flere sälla gjorde
och dubbelt mera vacker blev.

(...)

***

  Kellgrensgatan är kort och går uppför, från Lindhagensgatan till Sankt Göransgatan (Stadshagens Tunnelbanestation). Av intresse på gatan: Babyproffsen har en butik för er som väntar smått. Annars är det ofrånkomligen så att Electrolux lokaler drar till sig uppmärksamheten. Entrén ligger visserligen ut mot Sankt Göransgatan, men en stor del av dem berör Kellgrensgatan.

...

  I fejden med Thorild, som inleddes 1782, försvarade Kellgren de franskklassicistiska stilidealen mot antagonistens nytänkande. Så småningom närmade sig Kellgren emellertid Thorilds linje och visade större förståelse för känslans och inspirationens roll i diktskapandet.
   I ”Til Christina” hyllar han i varma ordalag den ömma vänskapens makt, och i sin mest kända dikt, ”Den nya Skapelsen” (1790), prisar han kärleken som vägen till en ny insikt, ett ”lefvande förstånd af tingen!”. Källa: NE

Första svenskproducerade dammsugaren.
Stockholms slott, 1912.

  På något märkligt sätt känns det rätt att Electrolux tangerar Kellgrensgatan. Inte minst om man belyser författarskapet utifrån hans mest kända dikt.

*

Den nya skapelsen : eller Inbillningens värld (fyra strofer), av Johan Henric Kellgren
(Ur Dikter / i urval av Tage Nilsson. Stockholm : Ljus, 1955.)

Du, som av skönhet och behagen 
en ren och himmelsk urbild ger! 
Jag såg dig - och från denna dagen 
jag endast dig i världen ser.

Död låg naturen för mitt öga, 
djupt låg hon för min känsla död - 
kom så en fläkt ifrån det höga, 
och ljus och liv i världen böd.

Och ljuset kom, och livet tändes, 
en själ i stela massan flöt. 
Allt tog ett anletsdrag som kändes, 
en röst som till mitt hjärta bröt.

Kring rymden nya himlar sträcktes, 
och jorden nya skrudar drog, 
och bildningen och snillet väcktes, 
och skönheten stod upp och log.

(...)

Teknik och läroplaner vid Geijers väg

  Idag var det tänkt att avsluta Poetry Mix Championship men den kampen får flyttas framåt i tiden. Istället tidigarelägger jag kommande söndagsrubrik,"Stockholmspromenader". 

  Min nuvarande arbetsplats ligger på Kungsholmen i Stockholm och omkring finns det gott om gator som är uppkallade efter författare. Det var så idén om en "poesivandring" uppstod.

Erik Gustaf Geijer (1783-1847)

***

  Thorildsplans gymnasium ligger vid Geijersvägen, som är uppkallad efter Erik Gustaf Geijer. Thorildsplan har så klart fått sitt namn efter Thomas Thorild.

  Utöver skolan finns det inte så mycket av intresse på den ganska korta Geijersvägen.

  Thorildsplans gymnasium grundades 1938 eftersom riksdagen hade beslutat att ett treårigt statligt tekniskt gymnasium och en treårig fackskola skulle öppnas i Stockholm. Från början var lokalerna belägna på Polhemsgatan under namnet Tekniska läroverket i Stockholm.

  År 1944 beslutades det att lokaler till skolan skulle byggas där den finns idag. Arkitekt till skolan är Paul Hedqvist och byggmästare var Nils Nessen. I motsats till många andra av Hedqvist gestaltade skolbyggnader som ofta var hållna i ljusa, putsade fasader valde arkitekten här gult fasadtegel. Källa: Wikipedia

Thorildsplans gymnasium
"Häst och ryttare" av Asmund Arle, rest 1972

  Jag har jobbat i skolan sedan januari i år. Vi är två bibliotekarier och mina ansvarsområden är läromedel och prenumerationer. Utöver de uppgifterna jobbar jag med informationssökning, källkritik och genreintroduktioner samt annat traditionellt bibliotekariearbete. 

  Under läsåret förekommer olika utställningar i bibliotekslokalen. I år uppmärksammade vi bland annat fyrahundraårsminnet av William Shakespeare.

Shakespeare, av Erik Gustaf Geijer

(Ur Skaldestycken. Upsala, 1835.)

Har du sett dockors spel på skådebanan?

Små, sirliga personer träda upp

Och gå och stå, och handla och framställa

Därmed en liten artig mänskolevnad.

Du Konungar där ser, – de bära kronan –

Och drottningar, prinsessor, majestätiskt,

Med solfjäder i hand. Rådsherrar vanka

Där av och an, och Narren fattas icke,

Och en och annan tager djävulen.

Men Konstnärn står bakom – en huvudman

För rörelsepartiet. Han genom trådar

I hand har hela statsaktionens öde,

Ett osett öde själv, och drar han vissa,

Det står uti hans makt att låta springa

Till innersta hjärtroten sönderdelad

I tusen bitar hela dockan – mänskan.

Så står du, Mäktige ! ock bakom banan ;

Och banan är det verkeliga livet,

I all sin verklighet för dig en lek.

Du ställer oss det fram. Vi se det leva.

Du känner väl dess alla spel och fjädrar,

Liksom med trollkraft rör du allt, ej sedd.

Då drar du sist de olycksfulla trådar,

Varmed Naturen genomlagt vårt väsen

Och varpå sällsamt hänger dess bestånd –

Allt sönderspringer, bryts – ett skenliv var det.

Vad är vårt mer? – oss överfaller tankan

På detta livets flärd och hemska tomhet.

***

Thorildsplans gymnasiums innergård
Min dotter vid en "utsmyckning".

  Skolan har för närvarande mer än 1400 elever fördelade på sex olika program med flera inriktningar:

El- och energiprogrammet (EE)

Ekonomiprogrammet (EK)

Naturvetenskapsprogrammet (NA)

Samhällsvetenskapsprogrammet (SA)

Teknikprogrammet (TE)

Introduktionsprogrammet (IM)

  Biblioteket samråder med lärarkåren på olika sätt. Ett av dem är Biblioteksrådet där jag och min kollega samt fyra lärare ingår. Det är fem kvinnor och så jag, en inte helt ovanlig könsfördelning i skolors arbetsgrupper anno 2016.

  Annat var det förr ...

Den lärde magistern, av Erik Gustaf Geijer

(Ur Skaldestycken. Upsala, 1835.)

(ur ett resebrev till Anna Lisa Liljebjörn)

Det var en gång en Magister så lärd,

Han ville utomlands fara.

Över berg, över dal, över sjö var hans färd,

Som ville han skåda den ganske värld,

Den han sett utur fönstret bara.

Magistern den token

Han lämnade boken

Och ränseln tog.

Han ville mer veta

Och streta och leta

Men hjärtat, hjärtat det visste nog

Att lyckan endast fanns hemma.

Den samme Magister såg mången strand,

Och havets vågor så vreda,

Han satt mången dag uti Engelland

Och sökte klokskap i månget land,

Tills Magistern vid ärendet fick leda.

På sin flicka han tänkte

Och efterlängte

Sin vän så kär.

Men då Maj månad kom,

Sjöng Magistern så här:

Vänd om!

Må världen bli klok om den kan, jag det är,

Ty hjärtat det vet och munnen svär :

Att Lyckan endast finns hemma.

Den samme Magister var fattig karl,

Guld ägde han icke inne.

Silver var ej hans sak, han bar

Ej koppar – Rikdom är tung var hans svar –

Och hans skatt var lätt som hans sinne.

Ty av arbete, sad han, på detta klot

Penningen blir framtvungen.

Med hälsa och huvud och hand och fot

Kan jag mynta så väl som kungen,

Och lever jag, hjälper den Högste mig.

Nog får jag bröd för min flicka och mig.

Prakt oss ej omger, ej rikdom oss höljer

Men Du – Du oss följer

Förnöjsamhet !

Man behöver ej mycket blott hjärtat vet

Att lyckan ändå finns hemma. –