Visar inlägg med etikett Minoritetsspråk. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Minoritetsspråk. Visa alla inlägg

måndag 6 mars 2017

Jiddisch är ett levande språk

  Det har blivit dags för sista avsnittet i serien om minoritetsspråken i Sverige. Jiddisch är ett germanskt språk med inslag av hebreiska och slaviska språk, ett språkligt arv från tiden för judarnas bosättning på den europeiska kontinenten under tidig medeltid.

[Jiddisch lever]

***

  Jiddisch kommer från ordet jude som är jid. Språket har funnits i tusen år. Eftersom judarna flyttat och tvingats flytta under århundraden har jiddisch influenser av flera olika språk.
  I Sverige började jiddisch att användas på 1600-talet men först i slutet av 1700-talet uppstod en mer kontinuerlig användning.
I början av 1900-talet kom immigranter från Ryssland och efter andra världskriget och Förintelsen kom några tusen överlevare till Sverige. Men deras barn lärde sig oftast inte jiddisch. Man beräknar att det finns 20.000-25.000 judar i Sverige och 4.000 av dem kan prata jiddisch. Ytterligare fler kan förstå språket men talar det inte. Källa: minoritet.se

*

  Eftersom det är internationella kvinnodagen på onsdag så har jag valt att studera Kathryn Hellersteins bok "A question of tradition : Women poets in yiddish, 1586-1987". Boken kom ut 2014 och är en viktig pusselbit i studiet av judisk litteratur. Precis som titeln statuerar så gör Hellerstein en historisk genomgång från 1500-talet och framåt, men tonvikten ligger på tidigt 1900-tal. Det är också bland de poeterna jag har valt mina exempel.

  Ett avsnitt i boken ägnas åt Miriam Ulinover och Roza Yakubovitsch som båda inspirerades av folkloristiskt material i kombination med bibliska texter för sin samtidspoesi.
  Här följer ett exempel på när Ulinover försöker bryta traditionens mönster och gestaltar diktjagets friare som ett 'barrträd'. Miriam Ulinover dog i Auschwitz i augusti 1944.

Forest girl, by Miriam Ulinover
(Original from Der bobes oytser [My Grandmother's Treasure]. Warsaw: Farlag Brider Levin-Epshteyn, 1922.)



I carry on a love affair with a slender tree,
Lost in thought, I sit on my sapling quietly.

My beloved has needles, he will not stick me,
Or else I'll break a thousand twigs  vengefully! . . .

Girls in a group walk by with their grooms-to-be,
They gape and laugh at me sitting in the tree;

They mock and call: "Come, join us on our stroll,
Without a bridegroom - you will lead us all!"

They laugh and call, they shout and echo -
Until, little pine tree, I fall out of you!

Then I count my bones, making sure I still have them all . . .
Little forest, your very own bride is reborn whole!

Like lucky people, the trees breathe and sigh,
And rustle the "Blessing for Danger Escaped," for me.


***

  Jiddisch skrivs med hebreisk skrift. Alla hebreiska bokstäver betecknar konsonanter, men när de används i jiddisch representerar fyra av dem vokalljud. De hebreiska ord som förekommer i jiddisch (uppskattningsvis 15 % av ordförrådet) behåller sin ursprungliga stavning; i Sovjetunionen brukade man dock skriva hebreiska ord i jiddisch med angivande av vokaler. Källa: NE

Celia Dropkin (1887-1956)

(From In the hot wind, by Celia Dropkin. Original; New York: Pozi-Shulzon Press, 1935.)

Her days and years continued quietly,
As if lit by a meager wax candle.
My mother became wife to no one,
But all the daily,
Yearly, nightly sighs
Of her young and affectionate being,
Of her longing blood
Seeped into me.
I knew them with my child's heart,
I absorbed them deeply.
And like an underground spring,
My mother's concealed, seething longing
Flowed freely into me.
Now out of me, into the open
Spurts my mother's seething, holy,
Deeply hidden lust.


***

  I dag har jiddisch sin tyngdpunkt i Israel och USA, men företräds även i Europa, Latinamerika och Australien. Bland 1990-talets ledande författare märks prosaister som Menukhe Ram-Valdman, Shloyme Vorzoger och Y. (Shiye) Perle och poeter som Moshe Bernshteyn, Meyer Kharat och Yosef Zaretski. Källa: NE

  I dagens Sverige pågår en renässans för judisk kultur, sång, klezmer (judisk folkmusik från Östeuropa) och jiddisch. I Stockholm, Göteborg, Malmö, Lund och Borås finns det jiddischföreningar som arrangerar kulturaftnar, samkväm och teaterföreställningar. Sveriges Jiddischförbund anordnar också sedan elva år tillbaka ett årligt, välbesökt seminarium om och på jiddisch. Till dessa seminarier inbjuds föreläsare från universitet i andra länder. De som tycker om musik och sång på jiddisch kan varje år glädjas åt en jiddischfestival som arrangeras i Skärholmens kyrka, i Stockholm. Källa: Sveriges Jiddischförbund

  Jag avslutar med den kritikerhyllade författarinnan Anna Margolin (pseudonym för Roza Lebensboym). Hon kom första gången till USA 1906 och återvände efter första världskriget. Under kriget befann hon sig i London.
  Hon anses vara en av de finaste representanterna för judisk litteratur under tidigt 1900-tal.
  I hennes poesi är genusperspektivet i fokus och texterna är inte sällan utmanande i sina beskrivningar. Källa: Jewish women's archive

Anna Margolin (1887-1952)

I did not know, my lover / Anna Margolin
(From Lider. Original: New York, 1929.)

I did not know, my lover,
That with slow, longing fingers
I etch you into my poems.

Now they have the heavy gleam
Of your eyes, the sharp line
Of your mouth, of your
Stubborn hand.

The wonder,
When my own word
Touches me with your hand.

When near, oh near you evolve
From a severe, bright chord.

The wonder.

måndag 27 februari 2017

Romerna har språket som hemland

  För nästan exakt ett år sedan berättade jag vilken bok jag tyckte var bästa köpet vid bokrean 2016. Mitt val föll på den polsk-romska poeten Papusza och boken Jag är där vinden är och andra sånger, i översättning av Julian Birbrajer och Anders Bodegård.
  Idag när jag berättar om romani čhib, romernas språk, återkommer Papusza som romernas kulturbärare.

***

  Romska, romanès, romani, romani chib, čhib eller šib – det finns många sätt att skriva och uttala namnet på detta språk som i många olika dialekter talas av ca 40 000 romer i Sverige. Romska är ett språk utan egen nation. I de flesta länder där det talas är det ett minoritetsspråk. Romska är ett av Sveriges fem nationella minoritetsspråk.
  Åtminstone sedan 1500-talet har romer bott i Sverige och talat romska. Källa: Institutet för språk- och folkminnen

Romernas flagga

  Romerna har en egen nationaldag som firas världen över den 8 april. 1971 hölls den första romska världskongressen och där beslutade romerna om en egen flagga, en egen nationaldag samt en egen nationalsång. Nationalsången heter Gelem, gelem. Källa: romernashistoria.se

*

Skogssången, av Papusza (1908-1987)
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Översättning från polska av Anders Bodegård. Stockholm : Tranan, 2003.)

Å, mina skogar!
Mot inget i världen byter jag er,
ger jag bort er, inte mot guld,
inte mot ädelstenar,
fastän ädelstenar
blänker som elden
och bländar mänskorna.
Men mina berg av sten
och klippblocken vid bäcken
är ädlare och dyrare än ädelstenar,
för de ligger i blänket.
Och i min skog om nätterna
brinner brasan i månens sken
och lyser som ädelstenar
som mänskorna pryder fingrarna med.
Å, älskade skogar, er fläkt
och er lukt bringar hälsa!
Skogar, så många romska ungar ni har fostrat
liksom snåret har fostrat alla små buskar!
Vinden rör vid hjärtana som den rör vid löven
och ingenting gör själen rädd.
Barnen sjunger sin visa,
fast de är törstiga och hungrar.
De hoppar och dansar så vackert -
det lär de sig av skogen var dag.


***

  Romerna finns i Asien, Afrika, Australien, Nord- och Sydamerika. 15 miljoner romer lever i Europa vilket gör romerna till Europas största minoritet. Romerna kom till Europa genom Grekland på 1300–talet. 
  Romernas resa började i Indien under 900- eller 1000-talet. Orsaken till varför romerna lämnade Indien är okänd. Det kan ha varit svält, förföljelse eller religiösa motsättningar i samband med islams inträde i Indien. Romerna färdades längs Sidenvägen mot Egypten och Turkiet, genom Grekland och till sist Europa. År 1512 noteras romerna först i Sverige.

  1914–1954 stängde Sverige sin gräns helt för romer. Inga romer fick varken resa in eller resa ut från Sverige. Under 1939–1945 var romerna i Tyskland och andra europeiska länder utsatta för nazisternas förföljelse och uppemot 1500000–2000000 romer dödades under andra världskriget och i de olika koncentrationslägren i Europa.
  Idag lever flest romer i Rumänien, ca två miljoner romer,  tätt efterföljt av Bulgarien, Slovakien, Tjeckien och Ungern.
Källa: romernashistoria.se

  Den prisbelönta serbisk-romska poeten Rajko Đurić ledde fram till 1991 ett av de romska partierna i Serbien. Men den ökande nationalismen i landet fick hans vänner att känna oro över hans säkerhet. De rådde honom att lämna landet och det gjorde han. Han sökte politisk asyl i Tyskland 1991. Källa: Svarta rosor / Gunilla Lundgren. Tranan (2003).


Utan hus utan grav, av Rajko Đurić (f. 1947)
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Översättning från romani av Baki Hasan. Stockholm : Tranan, 2003.)

O-o-o
ve mig för alltid

o-o-o
min far
du utan grav
vi utan hus
förda omkring av vinden
föraktade av världen

Vart ska vi gå
Hur länge

o-o-o
kära mor
på vilken sten ska jag stå
varifrån ska jag ropa efter dig
Himlen är stängd för oss
Jorden ser ödslig ut
utan människornas själ

Vart ska vi gå
Hur länge

Någon närmar sig
någon avlägsnar sig
genom väglöst vara


--

Bi kheresko bi limoresko / Rajko Đurić
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Stockholm : Tranan, 2003.)

O-o-o
lele mange sajek

o-o-o
joj daje morejana
Tu bi limoresko
Amen bi kheresko
Te avas e balvalake po phurdipe
e themeske po khandipe

Kaj maj
Džikaj maj

o-o-o
joj daje guglijena
Pe savo barh te ačhav
Katar tut te akharav
Phanglo si amenge o del
E phuv sargo kaj čuči si
bi khanikasko

Kaj maj
Džikaj maj

Kon pašavol
kon duravol
Maškar e xasarde droma trajimaske


***

  Romerna är indelade i olika grupper. De fem romska grupperingar som erkänts i Sverige är:

Svenska romer (talar oftast Khelderash)
(har kommit in i Sverige runt 1800 – 1850 – talet från Rumänien via Ryssland)
Utomnordiska romer (talar oftast Lovari)
(har kommit in i Sverige från slutet av 1950 – talet från hela Europa)
Nyanlända romer (talar oftast Arli/gurbeti)
(har kommit in i Sverige i samband med kriget på Balkan 1990 – talet och fram)
Finska romer (talar oftast Kaale)
(har kommit in i Sverige under 1600 – 1700 – talet, och i samband med arbetskraftsinvandringen på 1960 – talet)
Resandefolket (ibland omnämnda som resande) (talar oftast Svensk romani)
(räknas till de första romerna i Sverige från 1500–talet)

  Romernas liv som kringresande var ett resultat av Sveriges många olika lagar för romer. En lag sa t.ex. att ”inga romer får stanna kvar mer än tre dagar i en kommun”. Källa: romernashistoria.se

  Exempel på inlånade ord från romani till svenska språket:

Haja - förstå. Sedan 1847; av romani haja med samma betydelse.
Jycke - hund. Sedan 1898; av romani jucklo, jycklo 'hund'.
Lattjo - som ger (tillfällig) förnöjelse el. lockar till munterhet. Sedan 1910; av romani laço 'god'.
Tjej - ung flicka. Sedan 1847; av romani tjej 'flicka'.
Vischan - landsbygden ⟨vard.; ngt nedsätt.⟩. Sedan 1911; till romani visj 'skog; bergsbygd'.


***

  Papusza, ”den romska poesins moder”, tystnade alltför tidigt, dog ensam, utstött ur den romska gemenskapen som straff för att hon låtit poeten Jerzy Ficowski översätta hennes dikter till polska. Därmed hade hon gjort sig skyldig till förräderi. Hon - ansåg man - åstadkom en bräsch i romernas försvarsverk mot en fientlig omvärld. 

  ”Förr höll vi vårt språk hemligt”, säger den unge tattarprinsen och svensk-romske rapparen Malik Faltin Fredriksson fyrtio år senare i antologins sista intervju, ty ”språket var vårt enda hem och tillflykt.” (Citat ur "Historien om folket som har språket som hemland", av Rita Tornborg. Svenska Dagbladet, 2003-11-06.)

Vincent van Gogh
The Caravans, Gypsy Camp near Arles

***

Jag vet att du vill tradra jänglo, av Malik Faltin Fredriksson
(Ur Svarta rosor = Kale ruže : romsk litteratur, kultur och historia / Gunilla Lundgren. Stockholm : Tranan, 2003.)

Jag vet att du vill tradra jänglo
för du nachtar tji o shunna
Du brukar penna so kej
att man får aldrig nånsin gå ner sej
Jag giar för dej min vän
som jag prinnjat sen längesen
Vill tji dicka diro mula
därför pennar jag detta till dej.

Jag vet att du vill tradra jänglo
för du nachtar tji o shunna
Du brukar penna so kej
att man får aldrig nånsin gå ner sej
Men en dinglarshavo kan fela
o det är var jag kera
Du lear för butt med savot
Du måste vända om
Vill tji dicka diro mula
därför pennar jag detta till dej.


ORDLISTA
tradra=åka
jänglo=ensam
nachtar=orkar
tji=inte
shunna=lyssna
penna=säga
giar=sjunger
prinnjat=känner
dicka=se
diro=dig
mula=dö
dinglarshavo=resandekille
kera=gjorde
lear=tar
butt=mycket
savot="sånt där", kan vara knark t.ex.

måndag 20 februari 2017

Kalevala, Kivi och finsk sisu

  Det finns omkring 240000 människor i Sverige med finska som modersmål.
  Finlandsinstitutet i Stockholm har en livlig och mångsidig programverksamhet. De strävar till konkreta möten mellan svenskt och finländskt kultur- och samhällsliv. De informerar om andra aktörers Finlandsrelaterade kultursatsningar i Sverige. De visar ny finsk film på över 50 orter i Sverige. Sverigefinnarna, som är en av landets officiella nationella minoriteter, erbjuds bland annat barn- och vuxenteater på finska. Källa: Finlandsinstitutet

  Sverigefinnarna har också en egen dag som infaller den 24 februari och som firades för första gången 2011. Sedan 2014 har man också en egen officiell flagga.


***

  Kalevala är Finlands nationalepos, sammanställt av Elias Lönnrot på grundval av finska forndikter. Den finska nationalkänslan har haft sin bördigaste jordmån i Kalevala, som har inspirerat en mängd författare, t.ex. Kivi, Leino och Haavikko, tonsättare som Kajanus, Merikanto och Sibelius, konstnärer från R.W. Ekman över Gallen-Kallela till Aaltonen. (Citat ur Nationalencyklopedin)

*

  I den avslutande femtionde sången får Kalevala en nästan biblisk betydelse genom Marjattas jungfrufödsel. Graviditeten blir till genom ett lingonbär.

Konstnär: Martta Wendelin

(Utdrag ur Kalevala : finsk folkdikt / sammanställd av Elias Lönnrot ; översättning: Lars Huldén och Mats Huldén. Stockholm : Atlantis, 1999.)

[Femtionde sången]


Marjatta, den vackra unga,
    gick i vall, och lång blev tiden.
Det är svårt att vara vallhjon,
    allra värst för flickebarnen:
ormar ringlar genom gräset,
    ödlor kilar hastigt undan.

Ingen orm såg hon i gräset,
    ingen ödla såg hon kila.
Men ett rop kom från en backe,
    från ett bär, ett litet lingon:
"Kom, min flicka, kom och ta mig,
    kom och plocka mig, du rödkind,
tennbröst, repa mig från riset,
    gör det, du med koppargördeln,
innan snigeln äter opp mig,
    svarta maskar mumsar på mig!
Hundra har gått här och tittat,
    tusen satt sig här på tuvan,
hundra flickor, tusen kvinnor,
    barnen fler än man kan räkna.
Ingen enda bryr sig om mig,
    plockar mig, beklagansvärda!"

Marjatta, den vackra unga,
    styrde stegen bort till backen
för att ta en titt på bäret,
    plocka lingonet, det röda,
ta det i sin näpna nypa,
    mellan sina söta fingrar.

Där i backen fann hon bäret,
    lingonet som stod på sandmon,
det såg ut som bären brukar,
    som ett lingon brukar göra,
utom att det satt högt uppe,
    dock för lågt att klättras upp till.

Hon tog en käpp som låg där
    och fick lingonet att falla.
Men då började det rulla,
    först på hennes fina kängor,
och från skorna for det uppåt
    till de jungfruliga knäna,
från de jungfruliga knäna
    till den granna klänningsfållen.

Nästa steg var bältesspännet,
    så från spännet upp till bröstet,
och från bröstet upp till hakan,
    och från hakan upp till munnen,
först till läpparna, men sedan

    in i munnen, upp på tungan,
över tungan ner i strupen,
    därifrån rätt ner i magen.


(...)


***

  Den 10 oktober firas Finlands nationalförfattare Aleksis Kivis dag och den finska litteraturens dag. Aleksis Kivi lade grunden för den finskspråkiga litteraturen som lyriker, dramatiker och romanförfattare. Han är mest känd för sitt verk Sju bröder från 1870. Verket utkom på svenska år 1919. Källa: NE


**

Ängen (utdrag), av Aleksis Kivi (1834-1872)
(Ur Ljunglandet och andra dikter / Aleksis Kivi ; i tolkning av Thomas Warburton. Stockholm : Atlantis, 1995.)

Ängen i skogen, lutande norrut,
    är omringad av granar,
höga granar i dyster kåpa,
    ovan dem örnar glida;
    mitt på den en kulle står
    grönskande och utan snår,
och fridfull sluttar ängen sakta undan
    ned emot lågbjörksmyren.

Står du på ängens härliga kulle,
    se då vidare norrut:
där lyser brännan, en smultronbacke
    tvärs över gråa myren.
    Är det hemmakullen där,
    barndomsglädjens höga land,
då hjärtat i mitt bröst så sällsamt väckes
    ansatt av ljuvliga minnen?

En gång var det en mulen söndag
    mitt i hetaste juli,
högtidlig var granarnas uppsyn
    under de skriande örnar;
    vinden hade mojnat ned,
    molnen flöto sakta med,
likt mörkgrå berg, av grantopparna burna;
    skymmande fägring rådde.

Även om barndomens milda vimpel
    fläktade än min panna,
dansade jag med ungdomar samman
    på den grönskande kullen;
    ynglingar där dansade,
    glada ungmör dansade;
och av de muntra ropen genljöd skogen,
    genljöd den mörka skogen.

(...)


***


  Från finskan har det svenska språket berikats med ett hundratal ord, bland annat dessa:
  Hyvens - bussig och kamratlig i umgänget. HIST.: sedan 1897; av fi. hyvin 'väl, bra', till hyvää 'god'.
  Pojke - HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. poika; av fi. poika.
  Rappakalja - nonsens. HIST.: sedan 1866; av fi. rapakalja 'osilat spisöl', till rapa 'smuts' och kalja 'svagdricka'.
  Sisu - seg uthållighet och kampvilja. HIST.: sedan 1922; av fi. sisu 'det inre; lynne; kampvilja; ilska'. Källa: NE


Vår sång, av Kaarlo Kramsu (1855-1895)
(Ur Skapa den sol som inte finns : hundra år av finsk lyrik / i tolkning av Torsten Pettersson. Skellefteå : Artos & Norma, 2012.)



Mitt Finland, varför klagar du att sångens harpa
inte klingar ljuvt på dina ängar,
att dina sångare har svaga röster
och inga krafter kvar i sina strängar?

När den som föddes fri är lagd i bojor
så att hans handlingskraft och mod förtvinar,
då blir hans sång en stilla sorgelåt:
den stora sångens strida floder sinar.

Men om du, Finland, en gång för din frihet
frejdigt och friskt tar upp din hårda dust
och bryter bojorna som lömskt omsluter
din kraft, din lycka och din arbetslust,

då blir också vår kvävda röst befriad
och dämmaren på harpan undanröjd:
som när en fågel flyger ur sin bur
kan sången stiga stark mot himlens höjd.

måndag 13 februari 2017

"I korseld mellan två språk"

  Dags för Tornedalens språk, Meänkieli, i måndagsserien om minoritetsspråk. Meänkieli talas främst i sex kommuner i norra Sverige, de egentliga Tornedalskommunerna Haparanda, Övertorneå och Pajala samt Kiruna, Gällivare och Kalix. Antalet talare i dessa kommuner brukar uppskattas till 25 000–60 000. För hela Sverige kan antalet uppskattas till cirka 75 000. Källa: Institutet för språk och folkminnen

Tornedalsflaggan

**

  Även språket meänkieli har en stark kulturföreträdare, nämligen Bengt Pohjanen. 
  Bengt Pohjanen föddes 1944 i Pajala kommun, i byn Kassa, som ligger alldeles intill den finska gränsen. Idag bor han i Haparanda, i Norrbotten, där han verkar som trespråkig författare av romaner, pjäser, libretton och filmmanus, han arbetar också som översättare av prosa, dramatik och lyrik.
  Ett genomgående tema i Bengt Pohjanens författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett  ”gränsens tredje rum”, dess muntliga berättartradition (finsk och meänkielispråkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Källa: Norstedts förlag

*

En av hans mer kända dikter handlar just om språktillhörighet och jag återger den på såväl meänkieli som svenska.

Kielettömänä syntyny, Bengt Pohjanen
(Ur Karkaavia runoja = Flyende dikter. Överkalix : Barents, 2015.)


Olen kielettömänä syntyny
mykkänä
kieletön paarmuska
katkasi naparihman

Kasusin rajala
kahen kielen traakissa
jonka viimassa
olematon kieleni
mykisty

Minut kasuatethiin
olheen ihmisiksi
oppimhaan ruottin
ja tunnusthaan kansalisuuen

Minua piiskathiin koulussa
oppimhaan ruottin,
olheen ihmisiksi
kunnon alamaisena
Minua piiskathiin häpeämhään
sitä mikä oli minun ommaa:
kielettömyys
ja raja

Minut rakennethiin
ulkoa päin suunatulla
väkivallala
ja sisäsellä pakola
lyhenyksilä
ja väärinkäsityksillä
Multa otethiin oma lekitimasuuni

*

Jag är född utan språk, av Bengt Pohjanen
(Ur Flyende dikterÖverkalix : Barents, 2015. Först publicerad i Vår Lösen, 1973.)

Jag är född utan språk
stumt navlad
av en språklös barnmorska

Jag är uppväxt vid gränsen
i korseld mellan två språk
som piskat min tunga
till stumhet

Jag är uppfödd
med krav på redlighet
språk och nationalitet

Jag är piskad i skolan
till språk, redlighet
nationalitet

Jag är piskad till hån
för det som var mitt
språklösheten
och gränsen

Jag är byggd av yttre
våld
och inre tvång
på förkortningar
och missuppfattningar
Jag är berövad min legitimation.

***

  Kaamos Nordkalottförlag är Svenska Tornedalingars Riksförbunds eget förlag som publicerar författare och musiker som uttrycker sina tornedalska bryderier på meänkieli eller annat sätt. Källa: Svenska Tornedalingars Riksförbund

  Det finns flera andra kända författare från Tornedalstrakten. Jag tänker exempelvis på Mikael Niemi (även han från Pajala), David Vikgren från Övertorneå och Katarina Kieri  som är född i Luleå men som har sina rötter i den finsktalande Tornedalen. Även hon har skrivit en intressant dikt om språk, den heter "Modersmål".

Modersmål, av Katarina Kieri
(Ur Nio : Katarina Kieri, David Vikgren, Mona Mörtlund, Anita Nilsson, Peo Rask, Stina Inga, Maria Vedin, Gunnel Javåsen, Mattias Alkberg / text: Andreas B Nuottaniemi ; foto: Nicke Johansson ; inledning av Bengt Berg. Luleå : Black Island Books : 2002.)

De nedåtgående tonfallen. Den liksom salta vinden i mars i en slalombacke på kvällen. Gamla kök där bara en klocka tickar tungt. Männens blickar snett förbi ut genom fönstret fixerande en punkt som heter jag hör vad du säger men du ska inte tro att det berör mig särskilt mycket. Galenskapen i juni när dagen vägrar dra sig tillbaka till och med på natten. Storspoven. Storspoven. Längtan som bultar lågar i slutna bröst. Byar som någon lämnade vid sexton för en flicka. Byar dit någon återvände och kunde dansa argentinsk tango men ville glömma. Att det inte är någon idé. Att det är något så gud förbannat. Att man jävlar tar och går hela vägen själv om det skulle behövas. Att man står på en busshållplats på Storgatan och fryser i för tunna byxor. Isbrytaren Ymer som assisterar i Bottenviken. De milda atlantvindarna från andra hållet. Skrattet som en kniv. Gråten som voj voj i mörka skogen och på Olivers Inn strax före stängningsdags. Och att man slår näven i bordet. Och att man fan inte tänker säga någonting. Och att tallheden spänner ut sitt sköte och vi drunknar i den stigande lingondoften och lossnar från norrskenet från de sörjande från strandpiparen och våra kroppar bara våra kroppar. Det språket menar jag.


*

  En annan författare från Tornedalen som likt Pohjanen behärskar meänkieli är Mona Mörtlund.
  Mona Mörtlund är Kangosbon som vågade börja skriva på meänkieli och fick sin första pjäs uppspelad på Dramaten. Hon bor i Luleå och satte 2015 upp den första trespråkiga pjäsen någonsin på Norrbottensteatern. Det var också första gången som Norrbottensteatern, Samiska teatern och Tornedalsteatern gjorde en gemensam produktion. Källa: Minoritet.se
  I sina dikter har hon ibland bytt språk mitt i, eller låtit ord från meänkieli slinka in. [Citat ur Nio. Black Island Books, 2002.]


ett brev från mormor har jag hittat
skrivet till en äldre syster och det börjar

Tulen tykösi muutamalla rivilä

Jag kommer till dig med några rader

Tulen tykösi muutamalla rivilä

Snart är också orden döda

Döda som ni alla
som gick samma stigar samma vatten följde
aldrig såg ni heller målet aldrig källan
bara denna sträcka denna by

och det var världen


(Ur Nio : Katarina Kieri, David Vikgren, Mona Mörtlund, Anita Nilsson, Peo Rask, Stina Inga, Maria Vedin, Gunnel Javåsen, Mattias Alkberg / text: Andreas B Nuottaniemi ; foto: Nicke Johansson ; inledning av Bengt Berg. Luleå : Black Island Books : 2002.)

***

  "Mona Mörtlund är i grunden förskolelärare och det var också det som satte igång hennes författarådra. Hon saknade material på meänkieli för barnen på förskolan och det blev grunden till hennes författardebut bok 1986 Moron, moron, ostaks' poron som hon gjorde tillsammans med Monica Johansson. En bok fylld av ramsor, sånger och lekar på meänkieli som blev möjlig tack vare en omfattande insamling från gamla människor och med hjälp av skolor och förskolor." (Citat ur intervju med Mona Mörtlund på minoritet.se publicerad 2015.)

*

Piika pieni palleroinen
äitin silmäterä
isän ilo, faarin valo
mumman kultakerä.


-

Liten piga, rultig stumpa
mammas ögonsten
pappas glädje, farfars ljus
mormors guldnystan


(Traditionell ramsa. Översatt till svenska av Mona Mörtlund. Ur Tio pinnar i luften : sagor, sånger och gåtor på nationella minoritetsspråk och svenska / [sammanställd av:] Gunilla Lundgren ; [illustratör:] Amanda Eriksson. Stockholm : Skolverket : 2010.)

måndag 6 februari 2017

För Sápmi 2017

  Idag inviger jag en ny rubrik. Idag är det samernas nationaldag. De närmaste fem veckorna så får minoritetsspråken var sin måndag och jag börjar med samiska.


  Det är egentligen inte ett språk utan flera olika, som också har olika dialekter.
  Samiska talas i de norra delarna av Norge, Sverige och Finland samt i Ryssland på Kolahalvön. Av de uppskattningsvis 70 000 samer som finns i hela området talar inte alla samiska. Man räknar med att ungefär 20 000 gör det, och de flesta talar nordsamiska. I Sverige talas det av ca 6 000 personer, medan sydsamiska och lulesamiska har ca 500 talare vardera.
  Finska och samiska härstammar troligen från ett gemensamt urspråk, tidig finsk-samiska. Från detta urspråk utvecklades finska och samiska åt var sitt håll ungefär 1000 f.Kr. eller tidigare. Källor: samer.se och Institutet för språk och folkminnen

*


  Den samiska kulturens förgrundsgestalt var under en lång tid Nils-Aslak Valkeapää (1943-2001). Under större delen av sitt liv framträdde han på scener, startade förbund för samiska musiker, konstnärer och författare, gav ut poesiböcker och verk med historia, musik och bilder samt höll konserter och föreläsningar runt om i världen.
  Främst skrev han på samiska och han finns översatt till finska liksom till nordiska språk och är mera känd i Norge och Sverige än i Finland. Boken Solen, min far (Beaivi áhcázan), vilken har tonsatts av den finländske kompositören Pehr Henrik Nordgren, fick Nordiska rådets litteraturpris 1991. Källa: samer.se

(Ur Nu Guhkkin Dat Mii Lahka ['Så avlägset det nära'], av Nils-Aslak Valkeapää. Gjendiktet fra samisk till norsk av Harald Gaski og Jon Todal och från samiska till svenska av Kristina Utsi. Guovdageaidnu : DAT, 1994.)

så färdas vi längs färdvägar knappt synliga
med kraftlös, dold tro
med modlös syn, utmattade
drömmer väl kända syner, flyger iväg
till vida igensnöade stigar, saivosjöns rökhålor
in i oss själva, i det vida
färdas i drömmar barfläckar
till tidernas hav
i stigande



förebilder
ristade på stenar
på trummorna mitt livs berättelser
tidlös tid förgänglig spådom
gräver bland molnen, förbjudna stigar, djupa spår
följer orions bälte, skidjägarna, sjustjärnan, karlavagnen
finner mannen, spårar kvinnan, solen vadar i rymden, i mitt inre
lyser


***

  Tre välkända försvenskade ord i svenska språket som har sitt ursprung i samiska är: kåsa (guksi på nordsamiska), kåta (goahte på lulesamiska) samt vaja (vatjav på lulesamiska och betyder renko). Kanske mindre känt är att jokk heter jåhkå på lulesamiska och betyder å, eller större bäck. På nordsamiska heter det johka. Ortsnamnet Jokkmokk betyder 'åkröken'. Även Kiruna 'fjällripa' och Kebnekaise (som heter Giebnegáisi på nord- och Giebnegájsse på lulesamiska. Giebne betyder ”kittel” och gáisi betyder ”högfjälltopp”.) har fått sina namn från samiskan. Källa: Wikipedia


(Ur antologin Vidd : dikter från Sápmi. Nedanstående dikt är skriven av Inghilda Tapio och översatt till svenska av författaren. Stockholm : Podium, 2006.)

dat mii easka lei muosset
dego fiinna dálkin ruovttus
dollagáttis goađis loaiddus
dat mii easka lei muosset
lea deaddiluvvon

váriid gaskii
vággeráiggiide
bávttiid seinniide
gorssaid čiekŋalasaide
sáivačáziid botniide

det som nyss var rofyllt
i vackert väder därhemma
vid härden i kåtan på golvriset
det som nyss var milt och lätt
är nertryckt
mellan fjällen
i dalgångarna
i klipporna
i ravinernas djup
i saivovattnens bottnar


***

  Sedan den 1 april 2000 är samiska officiellt minoritetsspråk i Sverige. Det innebär att samisktalande har rätt att använda sitt språk vid kontakter med myndigheter och domstolar, liksom att utnyttja barn- och äldreomsorg på samiska, inom det så kallade Förvaltningsområdet för samiska språket. Sedan den 1 januari 2010 omfattar förvaltningsområdet följande kommuner: Arjeplog, Arvidsjaur, Berg, Gällivare, Härjedalen, Jokkmokk, Kiruna, Lycksele, Malå, Sorsele, Storuman, Strömsund, Umeå, Vilhelmina, Åre, Älvdalen och Östersund. Det finns samiskspråkiga förskolor och grundskolor på olika platser och ett gymnasieprogram med samisk inriktning. Det finns en samisk radiokanal och ett samiskt nyhetsprogram på tv. Källa: Institutet för språk och folkminnen

*

  Nya kulturpersonligheter har tagit över budkavlen efter Nils-Aslak Valkeapää. Nedan beskriver jag några av dem:

Ann-Helén Laestadius (f. 1971) är en svensk-samisk journalist och författare, numera bosatt i Solna. Hon utsågs till ledamot i regeringens läsdelegation 28 oktober 2016. År 2016 utkom ungdomsromanen Tio över ett för vilken hon tilldelades Augustpriset 2016 i kategorin bästa barn- och ungdomsbok.

Sara Margrethe Oskal (f. 1970) från Kautokeino har en lång konstnärlig karriär som skådespelare och dramatiker, men har senaste åren debuterat som författare och filmskapare. Oskal debuterade som författare 2006 med diktsamlingen "Váimmu vuohttume" och nominerades till Nordisk Rådets litteraturpris 2016 för sin andra diktsamling "Savkkuhan sávrri sániid" (Norska: Utrettelige ord; Svenska: Otröttliga ord).

(Ur Utrettelige ord, av Sara Margrethe Oskal ; gjendiktet til norsk av forfatteren. [Indre Billefjord] : Iðut , 2014.)

strør det gode
over berget
tømmer asken
i sprekkene
jeg gjør plass
til uslepne
ønsker


Sofia Jannok (f. 1982) är en samisk artist, sångare, låtskrivare, skådespelare och renägare från Gällivare i norra Lappland. Jannoks popmusik har en blandning av olika musikinfluenser, som visa, jazz och jojk. Hon sjunger oftast på nordsamiska och skriver sina låtar även på både svenska och engelska.

Ánnásuolo er et norsk band som ble startet av John-Kåre Hansen som forelsket seg i diktene til den samiske kunstneren Nils-Aslak Valkeapää. Da han leste diktene for første gang syntes han at de var så rytmiske og syngende at de formelig skrek etter en musikalsk drakt, noe han følte han måtte gjøre noe med. Med sitt samiske opphav fra Finnmark var det ikke vanskelig for Hansen å begynne komponeringsarbeidet.

Ida Amanda Märak, känd som "Maxida Märak" (f. 1988) är en svensk-samisk jojkare, hiphopmusiker, skådespelare och aktivist. Maxida Märak är människorättsaktivist och engagerad i samers rättigheter.