***
"Dikten kyler ner tungan med kallprat
för att spräcka den höga tonen."
Marie Lundquist (2017)
***
Jag minns inte om jag berättat för er vilken författare som jag anser vara den mest underskattade svenska poeten.
Egentligen var hon danska och hette Karla Petersen. 1936 gifte hon sig med författaren Artur Lundkvist, och det var han som döpte om henne till Maria Wine.
Det är aldrig några "krusiduller" i hennes dikter, vilket jag gillar. Jag är även svag för boktiteln "Vredens och kärlekens hand". Jag utnämner den till 50-listans bästa boktitel, en utmärkelse den delar med "Varför lämnade du hästen ensam?" av Mahmoud Darwish. Den boken återkommer jag till när de sista tio verken presenteras i nästa vecka.
50-listan : Plats 12
 |
| Maria Wines park i Solna. Byst av Britt-Marie Jern. |
Jag ville så gärna, av Maria Wine (1912-2003)
(Ur Vredens och kärlekens hand. Stockholm : Bonnier, 1973.)
Jag ville så gärna
tala om kärlek
och freden hos kärleken
men världen är galen
Inte har den tid för kärlek
bara för hat
Inte har den tid
att leva i fred
bara att döda
Jag ville så gärna
tala om vilan i vilan
och det kloka gräset
som växer ur denna vila
men världen är galen galen
Inte har den tid att stanna upp
långt mindre tid att lyssna
Världen har en raket i sin mun
Jag ville så gärna
tala om skönheten i elden
om stenen
och sanningen innesluten i stenen
men världen är galen galen
Inte har den tid för skönhet
bara att krossa skönhet
Inte har den blick för blomman i elden
bara för vapnet i elden
Inte har den användning för sanningen i stenen
bara för stenens hårdhet
Jag ville så gärna
leva med tystnaden
och tanken som föds inom den
men världen är galen galen
Flyr tystnaden som vore den döden
flyr tanken som vore den en giftig tistel
Jag ville så gärna
men världen är galen galen -
***
Några av de som känner mig blir säkert förvånade när jag placerar vår senaste Nobelpristagare i litteratur, Tomas Tranströmer, utanför tio-i-topp på min födelsedagslista. I synnerhet eftersom de vet hur glad jag blev när han tilldelades utmärkelsen.
Listan vilar på tre byggstenar: författarna, verken och deras kopplingar till mitt liv. Jag har helt enkelt gjort bedömningen att andra författare, eller samlingar, har en centralare roll i mitt femtioåriga liv.
50-listan : Plats 11
 |
| Det vilda torget : dikter / Tomas Tranströmer Stockholm : Bonnier, 1983 |
Blåsipporna, av Tomas Tranströmer (1931-2015)
Att förtrollas - ingenting är enklare. Det är ett av markens och vårens äldsta trick: blåsipporna. De är på något vis oväntade. De skjuter upp ur det bruna fjolårsprasslet på förbisedda platser där blicken annars aldrig stannar. De brinner och svävar, ja just svävar, och det beror på färgen. Den där ivriga violettblå färgen väger numera ingenting. Här är extas men lågt i tak. "Karriär" - ovidkommande! "Makt" och "publicitet" - löjeväckande! De ställde visst till med stor mottagning uppe i Nineve, the giordo rusk ok mykit bangh. Högt i tak - över alla hjässor hängde kristallkronorna som gamar av glas. Istället för en sådan överdekorerad och larmande återvändsgränd öppnar blåsipporna en lönngång till den verkliga festen, som är dödstyst.
[Kommentar: "the giordo rusk" etc. citat ur Erikskrönikan (1300-talet), beskriver musikutövning.]
***
Utblicken (v. 36)
I söndags somnade författaren John Ashbery in. Han blev 90 år. Han ansågs vara en av USA:s främsta poeter i modern tid och var ofta bland kandidaterna för Nobelpriset. Följande stycke inleder minnesrunan hos Poetry Foundation.
"He won nearly every major American award for poetry, including the Pulitzer Prize, the National Book Award, the Yale Younger Poets Prize, the Bollingen Prize, the Ruth Lilly Poetry Prize, the Griffin International Award, and a MacArthur “Genius” Grant. Ashbery's poetry challenges its readers to discard all presumptions about the aims, themes, and stylistic scaffolding of verse in favor of a literature that reflects upon the limits of language and the volatility of consciousness."
I början av maj förekom hans dikt "Someone you have seen before" i bloggen. Det var säsongens bästa poem i serien "Poem of the week". Idag minns vi honom genom en annan text.
 |
| John Ashbery (1927-2017) |
A tone poem, by John Ashbery
It is no longer night. But there is a sameness
Of intention, all the same, in the ways
We address it, rude
Color of what an amazing world,
As it goes flat, or rubs off, and this
Is a marvel, we think, and are careful not to go past it.
But it is the same thing we are all seeing,
Our world. Go after it,
Go get it boy, says the man holding the stick.
Eat, says the hunger, and we plunge blindly in again,
Into the chamber behind the thought.
We can hear it, even think it, but can’t get disentangled
from our brains.
Here, I am holding the winning ticket. Over here.
But it is all the same color again, as though the climate
Dyed everything the same color. It’s more practical,
Yet the landscape, these billboards, age as rapidly as before.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar