A cure for a hopeless style

  Det fjärde kapitlet i Adam Bradleys "Book of rhymes : the poetics of hip hop" var inte lika lärorikt som de tre föregående. Det behandlar ämnet "style". Han går igenom den geografiska genreutvecklingen i USA som började med stilriktningarna i de olika stadsdelarna av New York för att sedan bli till signifikanta skillnader mellan hip hop i öst (NY) och väst (Los Angeles), och sedermera söder (Atlanta). Det var egentligen först på mitten av 1990-talet som ett album blev en hit i båda kustmetropolerna samtidigt, nämligen "The Chronic" av Dr. Dre.

  Därefter flyttar Bradley fokus till mångsidigheten hos olika MC's som utgör skiljelinjer i deras stilar: Tupac's prophetic baritone; Biggie's graveyard humor; Jay-Z's understated complexity; etc.
  Han dissekerar de olika beståndsdelarna som kan ingå i en artists stilart. Han börjar med det svåraste elementet: rösten. Sedan blir det teknik, tematik och ideologi.

  Han lyfter fram mönsterbrytaren Kanye West som sökte sig bort från de traditionella ämnena "girls", "cars" och "clothes" i sitt debutalbum "The college dropout".
  Låten "All Falls Down" beskriver/undersöker självmedvetenheten och osäkerheten inom samhället, särskilt det svarta samhället, och hur dessa egenskaper hänför sig till ekonomisk materialism.

All falls down (extract), performed by Kanye West feat. Syleena Johnson
(Låtskrivare: Kanye West, Lauryn Hill. Album: The college dropout. Roc-A-Fella Records, 2004.)

Cause that's enough money to buy her a few pairs of new Airs
Cause her baby daddy don't really care
She's so precious with the peer pressure
Couldn't afford a car so she named her daughter Alexus
She had hair so long that it looked like weave
Then she cut it all off now she look like Eve
And she be dealing with some issues that you can't believe
Single black female addicted to retail and well

**



**

  Därefter följer ett längre avsnitt i Bradleys bok som inte är lika intressant. Kapitlet avslutas med två intressanta aspekter; relationen mellan artistisk frihet och imitation samt "ghostwriting". Det sistnämnda var länge otänkbart inom hip hop men blir allt vanligare. "Ghostwriting" innebär förstås att rap-lyriken är författad av en annan person än den artist som framför den. Big Daddy Kane är en framgångsrik ghostwriter.

  När det gäller artistisk frihet och imitation exemplifierar Bradley genom hänvisning till Lil Waynes låt "Dr Carter", och han konstaterar att medveten imitation kan åstadkomma lyrisk uppfinningsrikedom. I låten intar artisten rollen av hip hop-läkare och diagnosticerar olika "sjukdomar" inom genren.

Dr. Carter (Extracts), performed by Lil Wayne
(Album: Tha Carter III. Cash Money Records, 2008.)

Where's my coffee?
Good morning doctor carter (hey sweetie)
Looks like its going to be a long day. (another one what we got?)
Your first patient (yeah)
Is suffering from a lack of concept (uh-huh)
Originality (ugh)
His flow is weak (another one)
And he has no style (ugh)
What'cha got for um?

(...)

Good afternoon doctor carter
Nurse
I don't know about this one
His confidence is down
Vocab and metaphors needs work
And he lost respect for the game
Ah let me see
Think you can save him?