Näst sista kapitlet i Adam Bradleys bok och näst sista avsnittet i bloggens serie om rap poetry handlar om "Storytelling". Jag upplever att den verkliga dynamiken i rap, och genrens styrka gentemot andra musikgenrer ligger i deras historieberättande.
Det finns ett par underbara formuleringar och citat i "Book of rhymes" som belyser Bradleys slutsatser.
"To tell a familiar narrative in a new way is the motivating impulse behind a lot of rap storytelling. With a storyteller's mind, rappers create poetic narratives with character and setting; conflict, climax, and resolution. They do all of this while rhyming many of their words, and usually in less than four minutes."
**
Så först ut på scenen i afton: Grandmaster Flash and the Furious Five "The Message", med en berättelse om storstadslivets utsatta tillvaro.
Albumet "The Message" räknas till de första hiphop-albumen och det har blivit en klassiker. Titel-låten är en av de mest kända hiphop-låtarna och placerades 2004 på 51:a plats i tidningen Rolling Stones lista över de 500 bästa låtarna genom tiderna. Källa: Wikipedia
The Message (extract), performed by Grandmaster Flash and the Furious Five
(Låtskrivare: Ed "Duke Bootee" Fletcher, Grandmaster Melle Mel, Sylvia Robinson, Clifton "Jiggs" Chase. Sugar Hill Records, 1982.)
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Broken glass everywhere
People pissin' on the stairs, you know they just don't care
I can't take the smell, can't take the noise
Got no money to move out, I guess I got no choice
Rats in the front room, roaches in the back
Junkies in the alley with a baseball bat
I tried to get away but I couldn't get far
'Cause a man with a tow truck repossessed my car
Don't push me 'cause I'm close to the edge
I'm trying not to lose my head
It's like a jungle sometimes
It makes me wonder how I keep from goin' under
Standin' on the front stoop hangin' out the window
Watchin' all the cars go by, roarin' as the breezes blow
Crazy lady, livin' in a bag
Eatin' outta garbage pails, used to be a fag hag
Said she'll dance the tango, skip the light fandango
A Zircon princess seemed to lost her senses
Down at the peep show watchin' all the creeps
So she can tell her stories to the girls back home
She went to the city and got so so seditty
She had to get a pimp, she couldn't make it on her own
(...)
***
Adam Bradley anser att den mest inflytelserika historieberättaren inom genrens föränderliga utveckling är den brittisk-amerikanske rapparen Richard Martin Lloyd Walters, mer känd som Slick Rick, MC Ricky D och Rick the Ruler. Jag håller till viss del med om det. Men jag hoppar över honom i bloggens rap-lyrik eftersom jag tycker att han är en sämre textförfattare än Nasir Bin Olu Dara Jones (a.k.a. Nas) och André Lauren Benjamin (a.k.a. André 3000) som avslutar det här inlägget.
Slick Ricks omtalade sång "Children's story" går att lyssna till genom spellistan (om Spotify får till överföringen).
***
Innan vi tittar på sånglyriken till två av mina "favorithistorier" så bifogar jag ytterligare ett tänkvärt citat från Adam Bradley:
"If we understand rap simply as fact - as it would seem many Americans do - then it's no wonder that so many are scandalized by it. But if we treat it as fantasy, as entertainment, then its offensiveness becomes indistinguishable from that of other explicit material that those very same Americans who criticize rap seem to have a voracious appetite for consuming when it comes in the form of movies or television, books or graphic novels." (Ur Book of rhymes : the poetics of hip hop. BasicCivitas, 2009.)
*
Den mest naturliga berättelsen är väl självbiografin. Bäst utförd som rap-story av Nas i låten "Fetus", en beskrivning av hans egen födsel.
*
Fetus (extract), Performed by Nas
(Låtskrivare: Nasir Bin Olu Dara Jones, Deric Angelettie, Allan Wayne Felder, Norman Ray Harris. Album: The Lost Tapes. Ill Will Records and Columbia Records, 2002.)
I existed in a womb, just like an abyss
Came from behind the sun, my hands balled in a fist
Punching on my moms stomach, kicking on her cervix
Twitching cause I'm nervous
Though my intended purpose
Was to be born to reign, not in scorn or vain
But to take on a name, my pops chose for me
Bloodstream full of indo
Developing eyes nine months process
Infant size, a Prophet in his early stages
Mother in her early thirties, was married to pops
Wishing what she carried would drop
I'm not worthy to come from a woman so pure
Ann-Jones, flesh of her flesh, blood of her blood
Her blood and bones, hearing prayers
She asking for my good health
That I'd become a man and learn to make a way for myself
Nervous she was and her paranoia got in my blood
Mixed with mariujana from my daddies geenes
'Lotta screams I'm hearin', it's crazy
Both parents is scrappin', I'm not even a baby
A miscarriage could happen
(...)
***
André Lauren Benjamin (född 1975), mer känd under sitt artistnamn André 3000, är en amerikansk rappare, sångare, låtskrivare, skivproducent, dansare och skådespelare, mest känd för att vara del av hiphop-duon Outkast tillsammans med rapparen Big Boi.
***
Som skådespelare har Benjamin gjort framträdanden i ett antal tv-serier och filmer, inklusive
Families, The Shield, Be Cool, Revolver, Semi-Pro, Four Brothers, och den ledande rollen som Jimi Hendrix i All Is by My Side. Källa: Wikipedia
*
(First verse of) A Life In The Day Of Benjamin Andre (Incomplete), performed by Outkast
(Låtskrivare: André Lauren Benjamin. Album: Speakerboxxx/The Love Below. LaFace Records, 2003.)
I met you in a club in Atlanta, Georgia
Said me and my homeboy were coming out with an album
You looked at me like "Yeah, nigga, right"
But you gave me your number anyway
You were on the talcum...
Powder — How's about them oranges?
Moved away from home to school with big plans
By day, studied the history of music
By night, just to pay for that shit, you'd dance
To get your pants was a Mission Impo-ssible
We were both the same age, but I
Suppose wasn't on the same page, but in
The same book of life, so I'd page you when
I felt you that were getting off of work
Or either when you're on your way to school
We started hanging like Ernie and Bert
And in my idle head I'm thinking: "cool"
Just when I think I'm going down your shirt
You're hiking up your skirt now
The events that followed had me volley if your hometown would be
Heaven or hell
The angelic nastiness you possessed made you by far the best
Therefore hard to tell
(...)
Det fjärde kapitlet i Adam Bradleys "Book of rhymes : the poetics of hip hop" var inte lika lärorikt som de tre föregående. Det behandlar ämnet "style". Han går igenom den geografiska genreutvecklingen i USA som började med stilriktningarna i de olika stadsdelarna av New York för att sedan bli till signifikanta skillnader mellan hip hop i öst (NY) och väst (Los Angeles), och sedermera söder (Atlanta). Det var egentligen först på mitten av 1990-talet som ett album blev en hit i båda kustmetropolerna samtidigt, nämligen "The Chronic" av Dr. Dre.
Därefter flyttar Bradley fokus till mångsidigheten hos olika MC's som utgör skiljelinjer i deras stilar: Tupac's prophetic baritone; Biggie's graveyard humor; Jay-Z's understated complexity; etc.
Han dissekerar de olika beståndsdelarna som kan ingå i en artists stilart. Han börjar med det svåraste elementet: rösten. Sedan blir det teknik, tematik och ideologi.
Han lyfter fram mönsterbrytaren Kanye West som sökte sig bort från de traditionella ämnena "girls", "cars" och "clothes" i sitt debutalbum "The college dropout".
Låten "All Falls Down" beskriver/undersöker självmedvetenheten och osäkerheten inom samhället, särskilt det svarta samhället, och hur dessa egenskaper hänför sig till ekonomisk materialism.
All falls down (extract), performed by Kanye West feat. Syleena Johnson
(Låtskrivare: Kanye West, Lauryn Hill. Album: The college dropout. Roc-A-Fella Records, 2004.)
Cause that's enough money to buy her a few pairs of new Airs
Cause her baby daddy don't really care
She's so precious with the peer pressure
Couldn't afford a car so she named her daughter Alexus
She had hair so long that it looked like weave
Then she cut it all off now she look like Eve
And she be dealing with some issues that you can't believe
Single black female addicted to retail and well
**
**
Därefter följer ett längre avsnitt i Bradleys bok som inte är lika intressant. Kapitlet avslutas med två intressanta aspekter; relationen mellan artistisk frihet och imitation samt "ghostwriting". Det sistnämnda var länge otänkbart inom hip hop men blir allt vanligare. "Ghostwriting" innebär förstås att rap-lyriken är författad av en annan person än den artist som framför den. Big Daddy Kane är en framgångsrik ghostwriter.
När det gäller artistisk frihet och imitation exemplifierar Bradley genom hänvisning till Lil Waynes låt "Dr Carter", och han konstaterar att medveten imitation kan åstadkomma lyrisk uppfinningsrikedom. I låten intar artisten rollen av hip hop-läkare och diagnosticerar olika "sjukdomar" inom genren.
Dr. Carter (Extracts), performed by Lil Wayne
(Album: Tha Carter III. Cash Money Records, 2008.)
Where's my coffee?
Good morning doctor carter (hey sweetie)
Looks like its going to be a long day. (another one what we got?)
Your first patient (yeah)
Is suffering from a lack of concept (uh-huh)
Originality (ugh)
His flow is weak (another one)
And he has no style (ugh)
What'cha got for um?
(...)
Good afternoon doctor carter
Nurse
I don't know about this one
His confidence is down
Vocab and metaphors needs work
And he lost respect for the game
Ah let me see
Think you can save him?
Vi har kommit till kapitel 3 i den utmärkta boken "Book of rhymes : the poetics of hip hop". I avsnittet "Wordplay" gör Adam Bradley en genomgående textanalys av olika stilfigurer och stilgrepp inom genren. Det känns helt fel att kalla kapitlet för 'ordlekar' (sv. tolkning) när det inbegriper liknelser, metaforer, eponymer, etc.
***
Det är snudd på den bästa text jag läst när det gäller att förklara skillnaden mellan liknelser och metaforer. Adam Bradley drar slutsatsen att liknelser används väldigt frekvent i rap-texter medan metaforer är mer sällsynta även om det senare uttrycket ger en snabbare effekt. En liknelse kräver ju ett jämförande-objekt och en medföljande deskription, därav ordet like 'som', medan en metafor kan beskrivas direkt med ordet is 'är'. Ex. "my swagger is Mick Jagger" eller mer avancerat "I'm a prisoner locked up behind Xanax bars".
***
I nedanstående textrader förekommer det fyra liknelser, varav en är rätt komplicerad och väldigt effektfull (anser jag). Ni kan ju fundera på vilken av dem jag tänker på. I slutet av inlägget får ni reda på det.
Industrial revolution (extract), performed by Immortal Technique
(Låtskrivare: Felipe Andres Coronel 'a.k.a. Immortal Technique'. Album: Revolutionary Vol. 2. Viper Records, 2003.)
The bling-bling era was cute but it's about to be done
I leave you full of clips like the Moon blocking the Sun
My metaphors are dirty like herpes but harder to catch
Like an escape tunnel in prison, I started from scratch
And now these parasites want a percent of my ASCAP
Trying to control perspective like an acid flashback
(...)
***
Och här följer bidraget från Kanye West till hip hop-låten "Swagga like us". Det är flera olika rap-artister som skrivit verserna till låten. Hela versen har ett direkt tilltal som bland annat synliggörs i metaforen jag nämnde ovan.
Swagga like us (extract), performed by Jay-Z, T.I., Kanye West, and Lil Wayne
(Låtskrivare: Clifford Harris; Shawn Carter; Kanye West ; Dwayne Carter, Jr. ; Mathangi Arulpragasam; Topper Headon; Mick Jones; Wesley Pentz; Paul Simonon och Joe Strummer. Album: Paper trail. Grand Hustle Records and Atlantic Records, 2008.)
Verse 1:
No one on the corner,
Mr. West is in the building
Swagger on a hundred thousand, trillion (No one on the corner)
Hey yo I know I got it first
I'm Christopher Columbus, y'all just the pilgrims
Thanksgiving do we even gotta question
Hermes Pastille I pass the dressing
My attitude is tattooed
That means it's permanent, so I guess we should address it, huh?
My swagger is Mick Jagger
Every time I breathe on the track I asthma attack it
Why he's so mad for, why he gotta have it
Cause I slaved my whole life, now I'm the master
Na-na-na, how it feel to wake up and be the shit and the urine'a-na-na-na-nal
Trying to get that Kobe number, one over Jordan
***
***
Förutom liknelser och metaforer går Bradley igenom begrepp såsom:
personifikation (inkl. prosopopoeia) = den typ av bildspråk där ting eller abstrakta begrepp framställs i förmänskligad gestalt, såsom Moder Jord eller Liemannen
epitet = beteckning särskilt på person och avseende dennes själsliga egenskaper
eponym = som fått namn efter någon eller något’, ’som givit sitt namn åt någon eller något’
metonymi = stilistisk figur där ett uttryck ersätts av ett annat, som står i viss relation till det gängse
homonym = ord som har samma uttal och stavning som ett annat ord
homofon = term inom språkvetenskapen: sammanfall i uttalet mellan olika ord. Olika ord med samma uttal kallas homofoner, t.ex. själ och skäl
anafor = stilistisk term för flera på varandra följande parallella led som börjar på samma sätt: Skön att sitta i, skön att se på, skön att köra
epifor = retorisk upprepning av samma ord eller uttryck i slutet av två eller flera koordinerade satser eller strofer, t.ex. mamma är snäll, pappa är snäll, alla är snälla
m.fl.
Ordförklaringarna är hämtade från NE.
>>>>
När det gäller personifikation tar han upp ett exempel som är riktigt intressant och som kan leda till dubbla tolkningar.
Rapparen Common (Lonnie Rashid Lynn, Jr.) har skrivit en text som både kan tolkas som en beskrivning av en ung kvinnas utveckling mot vuxen ålder men också som en berättelse om hiphopens historia. För att undvika missförstånd avslutar sedan Common låten så här:
"But I'ma take her back, hopin' that the shit stop
‘Cause who I'm talkin' about, y'all, is hip-hop"
*
I used to lover H.E.R. (extract), performed by Common
(Låtskrivare: Lonnie Lynn, Jr., Dion Wilson. Album: Resurrection. Relativity Records, 1994.)
Verse 1 (parts of):
I met this girl when I was 10 years old
And what I loved most she had so much soul
She was old school when I was just a shorty
Never knew throughout my life she would be there for me
On the regular, not a church girl, she was secular
Not about the money, those studs was mic-checkin' her
But I respected her, she hit me in the heart
***
Så var det då vilken liknelse ur Immortal Techniques låt som jag avsåg. Det var den här:
"Like an escape tunnel in prison, I started from scratch"
Visst är den finurlig.
Förra fredagen gav Lauryn Hill prov på konsonans och flerstaviga rim i "Zealots". Idag blir det två svenska hiphop-texter där assonans råder, alltså vokalljudet sammanför ord och rader. Timbuktu är inblandad i båda fallen.
***
Timbuktu fick en stor hit 2005 med låten "Alla vill till himmelen men ingen vill dö". Låten vann även Rockbjörnen för "årets svenska låt". Skivan rankades av Sonic Magazine i juni 2013 som det 26:e bästa svenska albumet någonsin. Källa: Wikipedia
Många kan sjunga med i den välkända refrängen. Men jag vill lyfta fram tredje versen, som lever vid y-fronten. En y-formel som håller Frostenson-klass.
*
Alla vill till himmelen men ingen vill dö, framförd av Timbuktu
(Låtskrivare: Måns Asplund & Jason Diakité. JuJu Records, 2005.)
Vers 3:
Och jag ska spotta epistlar som det
Var min sista dag och jag visste om det
Jag kanske hittar svaren i sista ronden
Har missat så många val att det visslar om det
Listan är lång, den som vägen dit och dylikt
Kosta vad det vill, till säkerligen ett dyrt pris
Har tänkt på det, men mestadels ytligt
Fel djupdyk det testar en psykiskt
Man får betala för allt som betyder nåt
Sån är lagen, inget alls vi kan fly ifrån
***
I nästa låt jobbar låtskrivarna med flera av de finesser som Adam Bradley skriver om i sin bok ("Book of rhymes - the poetics of hip hop"). Notera följande relationer i andra versen:
välfärden - välkommen - världen
märgen - skärmen - värmen
kylan - hyran
Sen leder ljuden Å, Ä och Ö vägen genom refrängen. Assonans bildar svans, sa Bull.
*
Lortsverige, framförd av Looptroop Rockers feat. Timbuktu
(Textförfattare: Timbuktu, Promoe, Supreme, Cosmic & Kapten Röd. [David vs. Goliath/Sony], 2013.)
Vers 2
det är dags att kavla upp skjortärmen mardrömsscenariot kommer fort närmre lortsverige välfärden vi har plockat isär den välkommen till den nyliberala världen ät sov dö slit in i märgen slit inte någonsin blicken frän skärmen känner du kylan från den dyraste värmen vi är lite sena med hyran i det nyaste sverige jag försöker förstå vad skillnaden är framtiden står där på vingliga ben för vi är vad vi ärver en värld av terror där man slog all lärdom till skärvor jag vill skrika men rösten försvinner det är vinter i sverige höst i mitt sinne det blir ingen sommar om vi inte sätter fart jag känner hur det bubblar vi kommer smälla av
Refräng:
öppna ytor borstat stål lyckta dörrar öppna sår
blekta tänder borstat hår vita väggar svarta hål
***
Drottningen har anlänt till "Poetry with Blues". Hon bjöd in sig själv till fredagens Rhyme-sektion. Hon har något att säga till alla er som inte tror att rim hör hemma i modern sånglyrik. Jag talar så klart om Lauryn Hill. Men först ger vi ordet till Public Enemy.
 |
| Lauryn Hill |
***
Om första kapitlet i Adam Bradleys bok "Book of rhymes - the poetics of hip hop" var mumma för alla hip hop-älskare så vänder sig andra kapitlet helt till oss poesinördar.
I avsnittet om rhyme går han igenom textutvecklingen inom genren och pekar på finesser hos olika artister och MC's. Ganska snart lyfter han fram följande textrader från låten "Fight the power" som en sorts definition över rimmets funktion.
*
"Fight the Power" är en sång av den amerikanska hip hop-gruppen Public Enemy, som släpptes som singel i juni 1989 på Motown Records. Det var på begäran av filmregissören Spike Lee, som sökte ett musikaliskt tema för sin 1989-film "Do the right thing". Första versionen hamnade på filmens 1989-ljudspår, en annan version presenterades på Public Enemys studioalbum Fear of a Black Planet (1990).
"Fight the Power" innehåller olika exempel och allusioner till afrikansk-amerikansk kultur, inklusive civilrättsliga förmaningar, kyrkans tjänster och James Browns musik. Källa: Wikipedia
>>>
Fight the power (extract), performed by Public Enemy
(Låtskrivare: Carlton Ridenhour; Eric Sadler; Hank Boxley och Keith Boxley. Motown, 1989.)
As the rhythm designed to bounce
What counts is that the rhymes
Designed to fill your mind
Now that you've realized the prides arrived
We got to pump the stuff to make us tough
From the heart
It's a start, a work of art
To revolutionize make a change nothin's strange
People, people we are the same
No we're not the same
'Cause we don't know the game
What we need is awareness, we can't get careless
You say what is this?
My beloved lets get down to business
Mental self defensive fitness
(Yo) bum rush the show
You gotta go for what you know
Make everybody see, in order to fight the powers that be
Lemme hear you say
Fight the Power
***
Han avhandlar flera duktiga låtskrivare i kapitlet: Pharoahe Monch, Notorious BIG, Tupac, Eminem, Big Daddy Kane, m.fl. Han citerar till och med vår senaste nobelpristagare i litteratur, Bob Dylan.
Vi får veta allt om flerstaviga rim, brutna rim, inneslutna rim (motsats till slutrim), alliteration, assonans, konsonans 'samklang', overdetermined rhymes (konstnärliga rim utanför det textuellt möjliga), transformativa rim, och "chain rhymes".
Hur effektfullt konsonans kan vara i en låttext låter jag Lauryn Hill accentuera. Ni kan studera mittsektionen i andra versen och hur hon använder eck-ljudet i de gulmarkerade orden, för att sedan övergå i dubbla flerstaviga rim (grön resp. röd markering). Hela andra versen är imponerande och så långt ifrån nödrim man kan komma. Och ändå finns det de som hävdar att sånglyrik inte är poesi. LÄGG AV!
*
Lauryn Hill, född 1975 i South Orange i New Jersey, är en amerikansk sångerska, musiker, rappare, musikproducent och skådespelare. Under mitten av 1990-talet var hon med i hip hop-trion Fugees, tillsammans med Wyclef Jean och Pras. Sedan sent 1990-tal är hon soloartist och har fått stor uppmärksamhet som rappare, r&b och soulsångerska. Källa: Wikipedia
>>>
Zealots (extract), performed by Fugees
(Låtskrivare: Wyclef Jean, Lauryn Hill, Pras Michel. Album: The Score. Columbia Records, 1996.)
I haunt MCs like Mephistopheles, bringing swords of Damocles
Secret service keep a close watch as if my name was Kennedy
Abstract raps simple with a street format
Gaze into the sky and measure planets by parallax
Check out the retrograde motion, kill the notion
Of biting and recycling and calling it your own creation
I feel like Rockwell, somebody's watching me
I got no privacy whether on land or at sea
And for you biting zealots, your raps are cacophonic
Hypocrite, critic, but deep inside you wish you had the pop hit
It hurts don't it, a refugee come to your turf
And take over the earth
See my rhymes, are the type of fly rhymes
That can only get down with my crew
And if you try, to take lines or bite rhymes
We'll show you how the refugees do
Yeah, yeah behold, as my odes, manifold on your rhymes
Two MCs can't occupy the same space at the same time
It's against the laws of physics
So weep as your sweet dreams break up like Eurythmics
Rap rejects my tape deck, ejects projectile
Whether Jew or gentile, I rank top percentile
Many styles, more powerful than gamma rays
My grammar pays, like Carlos Santana plays "Black Magic Woman"
So while you fuming, I'm consuming mango juice under Polaris
You just embarrassed cause it's your last tango in Paris
***
I tredje avsnittet med Rap poetry blir det svenska texter. Jag har valt ut tre artister och tre låtar som på olika sätt speglar utvecklingen för genren, samtidigt som analysen från förra veckan accentueras när svensk text anpassas till beats. Lägg märke till skillnaden mellan Feven och Promoe.
***
Vart tog Feven vägen?
Feven Ghebremicael, född 1975 i Massawa i Eritrea, var (är?) en svensk rapartist med artistnamnet Feven som noterades för listframgångar i Sverige under 2000-2001.
År 2000 gav hon ut albumet Hela vägen ut med låtar som "Dom tio budorden" och "Bränn BH:n". Källa: Wikipedia
Jag gillar låten "Jag kom, jag såg". Dels för att den har ett riktigt bra beat. Men också för att texten innehåller några hints till genrens utveckling. Bland annat är Petter inflikad i låten där han ställer frågan: Vad hände med engelskan?
Jag tycker det är bra att artisterna gick från engelskan till att använda svenska språket (det gäller även nästa artist i inlägget). Ni kan även notera markörerna rhymeblock och flow i textraderna.
*
Jag kom, jag såg / framförd av Feven
(Upphovspersoner: Feven ; Patrik Collén ; Peter Webb. Album: Hela vägen ut. Sony Music, 2000.)
Vers 1:
Jag har tuggat färdigt, fått nog av att trampa vatten
Mina kamrater vill höra mig i radioapparater
Så Petter skicka' hit papper och jag sätter
Min signatur för det e' min tur och jag dräper
Onödiga MC's med mycket luft
Som snackar massa jävla goja, det e' mycket bluff
Sumpar sig själva för det e' mycket spelande
"Vad hände med engelskan?".. Jag konverterade!
Spelar ingen roll hur jag kickar, det e' vad jag kickar
Alltid prickar, fångar allas blickar
Feven spittar alla fåntrattar
Tar deras rhymeblock som toapapper
Texter som kuttar nacker, flow som förtjänar hacker
Guldtacker, egna hejarklacker
Annars blir jag en bov, för Feven har behov
Det här e' dagen då eran mandom sätts på prov
Refräng:
Jag kom, såg, segra' och står kvar
Trodde Feven gick under, ni räkna mina dar'
Men Feven står kvar som gjuten i sten
Och ni vet vad ni får när Feven går på scen
Jag kom, såg, segra' och står kvar
Trodde Feven gick under, ni räkna mina dar'
Men Feven står kvar tar tillbaks det jag missat
Vem regerar? Bara gissa!!!
***
Nästa låt visar både på utvecklingen hos en enskild artist som på rap-lyrikens anpassning till beats. I första versen ger Promoe till och med en varudeklaration över sin stil; "jag älskar orden så jag skrev för mycket text".
Nils Mårten Sebastian Edh, mer känd som Promoe, född 1976 i Västerås, är en svensk musiker och frontfigur i den svenska hiphopgruppen Looptroop Rockers. Edh föddes och växte upp i Västerås för att sedan flytta till Malmö men är numera bosatt på Österlen i Skåne.
Som soloartist har han släppt sammanlagt sex album mellan år 2001 och 2009.
Det fjärde albumet Kråksången, kom ut våren 2009 och var hans första album helt på svenska. Källa: Wikipedia
*
Kråksången, framförd av Promoe
(Upphovsmän: Mårten Edh ; Tobias Jimson ; Michel Flygare. Album: Kråksången. DvsG, 2009.)
vers 2:
och när jag dansade framför spegeln var jag kanske feg men det kändes som jag hade de grymmaste movesen och tightaste stegen
hetaste rimmen i drömmen kunde jag fightas min egen skugga
på roliga timmen börja jag bajta mitt eget tugg av
run dmc men jag vakta min egen tunga
för det var bara vi plus några till writers på hela plugget
några höll ihop på brottets bana var vi förbundna
ville förändra, våra föräldrar sa vi var för unga
för o ränna på stan och jag skämdes som fan den där dagen när farsan kom ner o hämta hem mig från biljarden
finnig ungdom på glid gled runt i den nattliga staden
o det var bara vi så ja sa fuck it jag tar den
om backen med sprit och tv'n från hotellbygget i skrapan
sen åkte vi dit jag lärde mig älska lärde mig hata
men hur fan kom jag hit? med truppen från sydafrika till japan
med rap över beats finns ingenting som inte jag kan
refräng:
så sjung för allt du är värd i världens kallaste värld
jag snackar inte om vädret
ta reda på vem du är gör nåt du kallar ditt verk
det kommer alltid va med dig
och sjung för att du är kär för allt vad tyglarna bär
du vet väl att du är värd det
sjung om allt som du bär inom och utom din själ
kompis jag tycker det klär dig
>>>
***
I dagens sista spår får vi en historielektion av Timbuktu. Här får tunga beats sällskap av scratches. Det är väl inte Timbuktus bästa låt men den passar för att beskriva något av svenska rapmusikens kronologi.
A till A, framförd av Timbuktu (med ADL & Adam Kanyama)
(Text: Adam Baptiste, Jason Diakité & Adam Kanyama. Musik: Jens Resch-Thomason & Patrik Collén. Album: För livet till döden. Parlophone Music, 2014.)
vers 2:
som Lollipopfestivalen 96
jag körde Lifestress förband till ADL
jag var på scenen själv jag va duktigt blyg
jag träffade Dogge backstage han var ruggigt dryg
jag såg Ghostface Killah med en ficka full av dollar
jag försökte säga hej han tittade åt andra hållet
och DJ Sleepy va nummer ett
ville man höra nya tolvor va det i hans set
vi snackar Redman, Jeru, Tribe Called Quest
snackar 337or ingen iPhone 5
hade börjat få mustasch det va mer som en skugga
hade börjat få gage de va typ trehundra
spänn min vän det längsen o lägg till tre nollor
emcees som vill testa den kan hinka ollonjag kan den här kulturen kan den utan o innanvill du prata rap för jag har snackat tusentals timmar
